Världen känns garanterat lite gulligare efter en timme på Rijksmuseums mastodontutställning "All the Rembrandts" – inte minst tack vare Rembrandts många etsningar.

350 år efter Rembrandt van Rijns (1606-1669) död passar Rijksmuseum i Amsterdam på att för första gången visa upp hela sin Rembrandt-samling: 22 målningar, 300 etsningar och 60 teckningar. De har några av Rembrandts stora mästerverk, exempelvis "Nattvakten" och "The Jewish Bride" – men när hela samlingen visas samtidigt ligger tyngdpunkten på konstnärens etsningar eftersom de är så många. Det är kul, då Rembrandts grafik annars lätt hamnar i skuggan av målningarna.

Man kan nog påstå att Rembrandts tavlor generellt uppskattas mer än etsningarna nuförtiden, men Rembrandt själv såg etsningen som en konstart i sig, jämställd oljemåleriet. Han etsade allt från enkla studier till komplexa narrationer med avancerade atmosfäriska effekter. Han behärskade båda teknikerna till den grad att han har kommit att kallas både den bästa målaren och den bästa etsaren genom tiderna.

Det var mycket tack vare etsningarna som Rembrandt blev känd i Europa under sin livstid – bladen gick att trycka i flera exemplar och var lätta att transportera. Med dem kunde konstnären lättare ge smakprov på sin konst. Rembrandt gick emellertid längre än så: han älskade att experimentera med olika etsningstekniker och olika typer av papper för att på bästa sätt berätta en historia. För Rembrandt var en historieberättare – även den enklaste skiss berättar en historia genom figurernas poser, rörelser, miner och attribut, och de mer ambitiösa etsningarna är verkligen små konstverk i sin egen rätt.

På 1600-talet förvarades etsningar snarare i album än på väggen, och kanske hade det varit trevligare att ha tid och sitta och studera dem i ett album framför sig på bordet. Men en sådan lyx är förstås orimlig i en utställning som den här. Dagen som vi besöker Rijksmuseums stora Rembrandt-utställning vandrar ett lämmeltåg utmed väggarna, och det är bara att hänga med. Snart har vi tappat lokalsinnet i de många utställningsrummen. Det gör inget – vi låter oss gärna sugas in i 1600-talets Amsterdam genom Rembrandts ögon, med pannkakskvinnorna, borgmästarna, tiggarna och skridskoåkarna, bönderna och barnen, de skällande hundarna och diverse, och efter en vandring genom gamla testamentet slungas vi ut framför kända små mästerverk som "The Hundred Guilder Print" och "Ecce Homo".

The Hundred Guilder Print

Kontrasten mellan den 4,5 meter breda "Nattvakten" (som hänger kvar på sin ordinarie plats i Rijksmuseum) och de små etsningarna är förstås påfallande; kanske känns det långsökt att jämföra det gigantiska grupporträttet med "The Hundred Guilder Print" som har detaljer fina som på ett frimärke. Rembrandts särprägel kommer emellertid fram lika tydligt i den lilla etsningen.

"The Hundred Guilder Print" är flera scener ur Matteusevangeliet hopbakade i en bild, som om allting utspelade sig i ett och samma ögonblick: Jesus helar de sjuka, kallar till sig barnen, debatterar med de lärda och predikar simultant. Man kan också se den unge rike mannen som bad Jesus om evig liv, och som fick som svar att hålla de tio budorden. När ynglingen svarade att han redan gjorde det blev han ombedd att sälja allt han ägde, ge pengarna till de fattiga och sedan följa Jesus – varpå den rike unge mannen bedrövad gick sin väg, eftersom han ägde en hel del. Kamelen i porten till höger kan vara en allusion till kamelen och nålsögat.

Mycket har sagts om grupporträttet av kapten Frans Bannick Cocqs skyttekompani, "Nattvakten"; dess välbalanserade komposition, förhållande mellan ljus och mörker, dess rika variation. "The Hundred Guilder Print" kan på mer än ett sätt ses som den grafiska motsvarigheten till "Nattvakten", skriver konstmuseet Rembrandthuis i sin katalog över Rembrandts etsningar.

I "Nattvakten" har Rembrandt skapat variation och mångfald bland karaktärerna genom att måla dit barn, djur och figurer som går, står på knä eller bugar – men samtidigt som den är myllrande och varierad så är helheten balanserad och harmonisk. Människoskaran som står runt den centrala Jesus-figuren i "The Hundred Guilder Print" består av såväl unga som gamla, rika som fattiga, och de befolkar bildytan i olika nivåer: de står, sitter eller ligger ned, är vända åt det ena eller andra hållet, och de gestikulerar, uttrycker olika saker som svar på Jesus predikan. De förkroppsligar vördnad, tillit och förundran men även misstro, rädsla och apati.

Även tekniskt är bilden varierad – Rembrandt kombinerade etsade och graverade linjer med torrnålsgravyr, och linjerna i sig används också på ett mycket varierat sätt: "Tät, regelbunden skraffering varvas med mer personligt etsade linjer, snabba, rörliga och strama," skriver Rembrandthuis. Figurerna som står där ljuset faller ned till vänster i bild har koncisa men ändå definitiva konturer, medan figurerna till höger har modellerats med mycket finare linjer. Tack vare sin varierade teknik lyckades konstnären kontrollera ljus och mörker, skapa atmosfär och måleriska effekter även i sina etsningar.

Ecce Homo

Etsningsproceduren sker i flera steg, och därför finns ofta flera olika versioner av en och samma etsning. Ibland har konstnären gjort stora förändringar mellan de olika stadierna. Rijksmuseum har exempelvis flera olika versioner av "Ecce Homo" som trycktes i åtta olika stadier: i de fem första versionerna står en grupp med människor rakt nedanför podiet, i de två sista har Rembrandt raderat dem för att ytterligare renodla fokus på motivet. Bilden är den största som Rembrandt utförde med bara torrnål, som ger mjuka, ruggade linjer.

Bilden föreställer Jesus som presenteras för folket av Pontius Pilatus som säger "ecce homo (skåda mannen)" och låter folket välja om antingen Jesus eller den notoriska brottslingen Barabbas ska gå fri. Scenen liknar Nederländernas sätt att visa upp en dömd brottsling för allmänheten från en balkong eller en upphöjd plattform på Rembrandts tid. Etsningen är inspirerad av Nederländernas stora grafiker på 1500-talet, Lucas van Leydens etsning av samma scen, men Rembrandt komponerade en tätare miljö som för betraktaren närmare motivet.

I Rembrandts blad står Pilatus, den dödsdömde Jesus och Barabbas i mitten på podiet; de står ut mot mörkret i valvöppningen bakom dem. Pilatus som är klädd i ämbetsdräkt och turban håller en lång stav i höger hand medan han gestikulerar med den vänstra mot Jesus. Jesus, klädd i ett höftskynke, har sina händer bundna framför sig. Han blickar tankfullt ut i rymden framför sig medan han visas upp för folkmassan nedanför. Vimlet är rikt varierat med folk som befinner sig på olika plan i bildytan. De har olika ämbeten, olika åldrar och utstyrslar.

Det "sträcker sig från en gammal skäggig patriark och en ung dandy med plymhatt längst till vänster, till en tungt klädd man med käpp i mitten och en mor med sitt barn nära en medelålders man med svärd och hög hatt till höger," skriver konsthistorikern Charles M Rosenberg i "Rembrandt's religious prints"(fritt översatt från engelska).

"Sin vana trogen varvade Rembrandt tidsperioder och stilar. En del av dräkterna verkar vara antika, en del helt enkelt exotiska, och andra samtida. Innebörden är att hela mänskligheten, från alla tidsåldrar, har samlats för att bevittna ögonblicket när Kristus blir dömd." 

Varierad utställning

Det är en metaupplevelse att betrakta påkostade etsningar som "The Hundred Guilder Print" och "Ecce Homo", och sedan ta in de enklare motiven som sammantaget ger ett minst lika varierat intryck – som att hela utställningen är ett stort konstverk av Rembrandt: ett harmoniskt myller av vardagliga teman varvade med sublima scener, skildrat med innerlighet och värme.

Att ta sig tid att fokusera på etsningarnas ytterst små, pricksäkra detaljer gör något med sinnena. Vissa saker etsar sig fast i minnet: ett krusigt änglahår, ett något för tungt klädesplagg, en ljusstråle som skiner in genom ett fönster i en tjock stenvägg – men framförallt en vänlig och ödmjuk känsla. När vi kliver ut från Rijksmuseums Rembrandt-samling känns världen som en lite gulligare plats.

Och utanför pågår hela staden Amsterdam med dess bevarade 1600-talscentrum, de sjungande kyrkklockorna, kanalsystemet som är världsarv och Rembrandts hus och ateljé där ytterligare en omfattande Rembrandt-utställning pågår om Rembrandts sociala nätverk och där man kan besöka Rembrandts etsningsrum.

Rijksmuseums utställning "All the Rembrandts" pågår till och med 10 juni 2019.