Skådespelaren Mona Malm är död. Kritikern Leif Zern lyfter fram en skådespelare som under decennier varit ett med svensk teater och film.

Mona Malm avled på Södersjukhuset under tisdagen, berättar sonen Jan Wahlman för TT.

Hon kom in på Dramatens elevskola 1954 och jobbade sedan på nationalscenen med undantag för början av 1960-talet då hon under några år gjorde tv-teater och sedan tillhörde Stockholms stadsteater. Därutöver har hon gjort många filmroller.

– Hon har varit med jättelänge, hon är ett med svensk teater och film och har varit det under hela sitt liv. Hon tillhör inte dem som alltid spelade huvudroller. Men hon hade det som en del bra skådespelare har, en energi, säger teaterkritikern Leif Zern.

Roligt på scenen

Han tycker att Mona Malm gav intrycket av att det var roligt att stå på scenen, och att hon kunde förmedla det till åskådarna.

– Hon tillhörde den där sorten som kunde spela både allvarliga och komiska roller. Hon hade humor och det är inte alla skådespelare som har det. Men hon var kul, på scenen och även i filmer och tv-serier.

Hon spelade bland annat Alma Ekdahl i ”Fanny och Alexander”, där hon var fru till den roll som Jarl Kulle gjorde.

– Det var ett bra exempel på Ingmar Bergmans blick för skådespelare, hon passade ihop med den tokige figuren som Jarl Kulle spelade. Hon passade, med sin humor som vägde upp hans tokerier.

Två faser som skådespelare

Marie Göranzon, som spelade mot Mona Malm i Billie Augusts film ”Den goda viljan”, var också hennes kollega på Dramaten.

– Mona fanns där när jag kom till teatern och var en väldigt lojal person och lojal skådespelare som aldrig ställde till besvär eller bråk, säger Marie Göranzon som konstaterar att Mona Malm gick igenom två faser som skådespelare.

Som ung och söt fick Mona Malm göra de ungflicksroller som Marie Göranzon beskriver som "urtråkiga", och ett slags obligatorisk värnplikt.

– Men när hon blev äldre fick hon lite bättre roller och kött på benen och då blev hon en väldigt bra skådespelare. På tv gjorde hon några oförglömliga insatser, men även på scenen. Hon gick igenom en utveckling som var rolig att se. Hon slutade dessvärre lite tidigt på scenen, och fortsatte med film och tv, säger Marie Göranzon.

Även om Mona Malm var lojal var hon en skådespelare som kunde säga ifrån, framhåller Göranzon.

– Hon var väldigt sympatisk och genuin men ingen mes, hon kunde säga ifrån. Hon var inte så självfixerad utan hade en ganska bra utblick över vad som hände och hela föreställningen som hon deltog i.

"Alltid en människa"

Också Lena Endre lyfter fram Mona Malms kollegialitet och stora skådespelarkonst:

– Mona var alltid en människa i det här pressade och prestationsfyllda yrke vi navigerar oss runt i. Som skådespelerska var hon en person som klev in med hela sig själv, man ville vara hos Mona och man ville titta på henne. Hon gjorde avtryck, och inte alltid med stora åthävor. Hon levandegjorde allting sådär som riktigt bra skådespelare gör — hon stod alltid i rollen på ett jordat sätt. Man kände aldrig att hon gjorde sig till eller framhävde sig själv.

Även Börje Ahlstedt arbetade tillsammans med Mona Malm på Dramaten.

– Mona hade en väldigt dubbel utstrålning, som en vacker njutningsfull kvinna å ena sidan och en modersgestalt med en varm och mänsklig utstrålning å andra sidan. De här två sidorna kompletterade varandra. Det gjorde Mona Malm till en av våra allra pålitligaste skådespelare, säger Börje Ahlstedt som också medverkade i den första säsongen av SVT:s "Stjärnorna på slottet" tillsammans med henne.

– Hon var uppriktig, mänsklig och varm. Det är en stor saknad när jag hör att hon inte finns med oss längre.

Dramatenchefen och regissören Mattias Andersson konstaterar att Mona Malm tillhörde en ikonisk skådespelargeneration som nu börjar försvinna.

– Hon var en fantastisk skådespelare som hade hela den här tyngden och livserfarenheten i sig. Jättesorgligt, men också en påminnelse om hur otroligt betydelsefulla många skådespelare i den generationen var, säger han och fortsätter:

– Det var ju ett annat kulturklimat då, när exakt alla visste vem det här var och hon sågs överallt. Det kulturlandskapet förändras nu och man funderar ju på om den typen av skådespelare, som alla visste vilka de var och hade en relation till, kommer finnas om 20-30 år.

Sista rollen i "Solsidan"

Felix Herngren regisserade Mona Malm i tv-serien "Solsidan" där hon gjorde sin sista roll som Alex mamma Margareta.

– Det var väldigt kul att jobba med Mona. Hon hade en inställning till humor som jag uppskattade. Det var kul att få in hennes erfarenhet i serien, det gav tyngd. Hon bidrog verkligen, säger Felix Herngren.

På slutet hade hon det kämpigt med att komma ihåg repliker och scenerier, berättar han.

– Hon hade en hög arbetsmoral och ville alltid prestera och komma förberedd, det var heligt för henne, så det blev kämpigt för henne när det inte fungerade. Det blev nog en lättnad när vi berättade att vi skulle skriva ut Margareta ur serien. Men vi hade en fin tid tillsammans och det här beskedet känns sorgligt.

Mona Malm hette egentligen Mona Wahlman men tog sig artistnamnet Malm på 50-talet på inrådan av revykungen Kar de Mumma. Som ogift hade hon haft efternamnet Ericsson.

– Hon kunde inte heta Ericsson, för det var för likt Annalisa Ericsson som var med i samma revy, berättar sonen Jan Wahlman.

Mona Malm blev 85 år.

(TT)

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.