De svenska public service-kanalerna levererar inte vad som utlovas: oberoende och objektiva medieproduktioner. Dessutom kan man ifrågasätta om man verkligen har lyckats med folkbildningen. Detta tyder på att det finns ett behov av att ersätta den befintliga verksamheten med ett helt annat och mer produktivt upplägg. Det anser civilekonomen och filosofie doktor Ulf Sundberg.
Själva tanken på ett ”objektivt” och ”oberoende” televisionsbolag är omöjlig. TV-utbudet skapas av människor, och ingen människa är objektiv eller oberoende. Det bästa man kan förvänta sig är att avsändaren är ordentligt varudeklarerad avseende åsikter och värderingar. Så är inte fallet i dag.
Ett annat problem är att SVT inte lever upp till enkla krav på ett public service-bolag. Okunskapen i samhället är i dag omfattande. I stort sett ingen vet hur stor statsbudgeten är, få vet hur en kommun fungerar och de flesta har dimmiga begrepp om sitt eget lands historia.
Public service-tv har en viktig funktion att fylla, men dagens organisationsform behöver ersättas för att målen ska kunna förverkligas. Nedan följer sex olika alternativ för en utveckling av konceptet.
Alternativ 1 – Minimalistiskt. I det här alternativet läggs både SVT 1 och SVT 2 ned helt och hållet. Frekvenserna säljs till privata aktörer. Man avtalar att staten har rätt till sändningstid en timma per dag för samhällsinformation samt mer vid kriser. Samtliga partier garanteras ett antal timmars gratis sändningstid före riksdagsval. Alternativet ger ett starkt fokus.
Alternativ 2 – SVT 2 läggs ned. I det här alternativet behåller staten SVT 1. Public service-uppdraget förtydligas och SVT 1 fokuserar på att förmedla kunskaper. Alla medarbetare söker om sina tjänster. Människor med kompetens inom olika ämnesområden och med en pedagogisk ådra anställs för att leda programverksamheten.
Om SVT 1 behålls med ett förtydligat uppdrag utgör nyhetsredaktionen ett stort problem. En lösning är att ha två nyhetsredaktioner, en ”vänster” och en ”höger”, som får sända vid olika tider. En lösning med en ”objektiv” nyhetsredaktion är dömd att inte fungera.
Alternativ 3 – SVT 2 till partierna. SVT 1 behålls enligt ovan men sändningstiden i SVT 2 delas mellan de politiska partierna. Partierna får anslag för att kunna producera program.
Alternativ 4 – SVT 1 till organisationer och mediabolag. I Alternativ 4 fördelas sändningstiden i SVT 1 till olika organisationer och mediebolag. SVT 2 läggs ned. Urvalet görs av en parlamentariskt tillsatt kommitté, med två representanter från varje riksdagsparti. De som får sändningstid får stå för sina egna produktionskostnader, men får ta in reklam. Staten betalar kostnaderna för grundstrukturen.
Alternativ 5 – Uppdelning på ”Vänster-tv” (SVT 1) och ”Höger-tv” (SVT 2). I det här alternativet tar man de fulla konsekvenserna av det politiska landskapet visavi tv-kanalerna. Partierna får gruppera sig och själva välja namn på sin kanal. Partierna får fritt anställa och avskeda medarbetare i redaktionerna. Verksamheten finansieras av staten.
Alternativ 6 – SVT 2 internationell. SVT 1 behålls som i alternativ 1 men SVT 2 görs om till en internationell kanal. Kanalen sänder nyhets- och faktaprogram, tillsammans med viss underhållning, från olika länder. Programmen textas. Urvalet görs av en parlamentariskt tillsatt kommitté, med två representanter från varje riksdagsparti. Verksamheten finansieras av staten.
Om public service inte utvecklas kommer konceptet sannolikt att marginaliseras på sikt
Det här är sex möjliga organisationsförslag. Det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal andra möjligheter. Man kan hoppas på att den nytillsatta utredningen ”Långsiktiga villkor för ett hållfast och oberoende public service” förlänger ovanstående lista.
Är något av de ovanstående alternativen mer eller mindre attraktivt än de andra? Alternativ 5 är utan tvekan bra ur ett politiskt tydlighetsperspektiv. Dessutom anpassas public service till hur mediemarknaden i stort ser ut. I alternativ 1 får vi två nya privata kanaler, vilket inte är en självklar fördel. Privata aktörer kan lägga sig i en tänkt mittfåra, och inte tillföra samhället särskilt mycket.
Om public service inte utvecklas kommer konceptet sannolikt att marginaliseras på sikt, ungefär som när tidningarna under 1800-talet trängde undan uppläsning i kyrkan som den viktigaste nyhetsförmedlaren. Att reformera en etablerad organisation är i stort sett omöjligt. Utveckling kräver genomgripande förändringar. Utan sådana kommer försök till förbättringar att reduceras till mindre krusningar på ytan, som till slut resulterar i – ingenting.
Ulf Sundberg - Civilekonom, filosofie doktor och författare
