Drygt hälften av flyktingarna som kom 2015 hade någon form av jobb förra året. Men inkomsterna är låga – och en stor grupp hade inte någon inkomst från arbete alls.
– Det går inte att säga annat än att det är ett misslyckande, säger ekonomiprofessor Johan Eklund.
Flyktingvågen hösten 2015 saknar motsvarighet. Totalt kom 163 000 asylsökande till Sverige under året, vilket var nästan dubbelt så många som någonsin tidigare under ett år.
Fem år senare har 96 000 av de asylsökande 2015 beviljats skydd, varav cirka 60 000 fått permanent uppehållstillstånd.
Men hur har det gått på arbetsmarknaden? Hur många har hittills fått jobb och en egen försörjning?
Av de som är mellan 20 och 64 år, totalt cirka 35 400 personer, hade drygt hälften någon gång under 2019 inkomst från arbete, enligt preliminära siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) som TT låtit ta fram.
Det kan jämföras med att 11 900 fick ekonomiskt bistånd från kommunen, lika många fick arbetsmarknadsstöd, nästan 10 000 fick föräldrapeng och 8 700 fick studiemedel.
Små summor
Nära 16 000 hade fortfarande etableringsersättning, pengar som nyanlända kan få i högst två år efter att de fått uppehållstillstånd.
I statistiken finns en överlappning, då en person under ett år kan ha inkomster av olika slag, såväl arbetsinkomst som flera typer av bidrag.
Totalt kom drygt hälften av flyktingarnas inkomster från arbete. Men det rör sig om små summor, i snitt cirka 100 000 kronor per år. Kvinnorna tjänar avsevärt mindre än männen: cirka 52 000 mot cirka 129 000 kronor.
Det finns också en grupp – nästan 15 000 personer – som inte haft någon inkomst alls från arbete under året.
– Det är uppenbart att det är många som inte har kommit så långt att man är självförsörjande och att det är många som ännu inte tagit det första steget in på arbetsmarknaden, säger Olof Åslund, gästprofessor vid Uppsala universitet och tidigare generaldirektör vid IFAU.
Av statistiken framgår inte vilket år personerna fick asyl, vilket är den tidpunkt då dörrarna till arbetsmarknaden ofta öppnas på riktigt. Vissa kan alltså ha haft betydligt kortare tid än fyra år på sig att hitta ett jobb.
Men att inte en högre andel efter denna tid har arbete måste ändå ses som ett misslyckande, säger Johan Eklund, professor vid Blekinge tekniska högskola och vd på Entreprenörskapsforum.
– Jag är inte beredd att peka finger åt något håll om vems misslyckande det är. Men som ekonom reagerar jag ju över att det är tusentals individer i arbetsför ålder som inte har någon som helst arbetsinkomst, säger han.
Lång tid till självförsörjning
Generellt är utrikes födda oftare arbetslösa och mindre sysselsatta än svenskfödda. Att bli självförsörjande kan ta mycket lång tid, vilket en studie av Johan Eklund visar. Av samtliga som fick uppehållstillstånd i Sverige (oavsett skäl) mellan 1990 och 2016 var bara hälften självförsörjande efter 12–13 år.
– Det är svårt att ta sig in på svensk arbetsmarknad. Det är höga trösklar, vi har höga ingångslöner och en arbetsmarknad som ställer rätt höga krav på färdigheter och kunskaper, konstaterar Johan Eklund.
Den tröga inträdesprocessen är ett problem för både samhälle och individ, anser han.
– För samhället innebär det här en belastning. Bidragsberoendet utgör en samhällsekonomisk kostnad. Sedan är frågan också vad som händer med individer som inte är delaktiga i samhället? Det är ingen fet tillvaro som den här gruppen i genomsnitt har.
Bra grund
Olof Åslund ser också positiva tecken i SCB-statistiken. Enligt honom bekräftar den en trend i tidigare studier att flyktingar tycks komma i arbete fortare.
– Det ligger i linje med annan statistik som visar att processen att komma in på arbetsmarknaden om något verkar ha snabbats upp på senare år, säger han.
På sikt är den viktiga frågan att så många som möjligt av de som kommer hit som barn eller ungdomar, eller föds här av relativt nyanlända föräldrar, får en så bra skolgång som möjligt, anser Olof Åslund.
– Pratar vi om långsiktiga konsekvenser för samhället så ökar ju chansen att man får mindre problem väldigt mycket av att man framför allt i grundskolan, men också gymnasiet, ger så många som möjligt en bra grund att stå på.
(Anja Haglund/TT)
