De rättslösa barnen i välfärdslandet!

Jag skäms, känner sorg och desperation över Migrationsverkets beslut att utvisa Lisa, 9 år, till Albanien trots att hon har bott större delen av sitt liv i Sverige. Hennes mamma finns inte där, hon vill adoptera bort henne, hennes pappa är borta, hon kan inte språket och kommer med största sannolikhet att hamna på ett barnhem. Lisa slits upp från sina svenska fosterföräldrar, som vill adoptera henne, men Hovrätten sa nej till adoption.

Migrationsverket tycks ha bråttom att få ut henne. De har hotat flera gånger att de ska hämta henne och genomföra utvisningen. Hon är ensam, ledsen, rädd och totalt överkörd och övergiven av svenska myndigheter och ett rättsväsende som hävdar sin rätt genom att rida på paragrafer utan att ta någon hänsyn till ett ensamt olyckligt barn. Det är allvarligt när höga makthavare väljer paragraferna framför en helhetssyn, sunt förnuft och någon form av medkänsla. Det är enkelt att slänga ut ett maktlöst barn från Sverige. Vi har visserligen skrivit på Barnkonventionen, men den betyder tydligen ingenting. Rättslösheten drabbar i högsta grad Lisa. Andra grövre brottslingar som dömts till utvisning klarar sig bättre. Det finns lagstiftning som räddar dem även om Säpo stämplar dem som ett hot mot rikets säkerhet, så som skedde med de fem imamerna som fick utvisningsbeslut. De fick stanna i landet länge efter utvisningsbeslutet. Eller koranbrännaren Salwan Momikas från Irak är dömd till utvisning men den kan inte verkställas då han riskerar att utsättas för förföljelse i sitt hemland.