Politiken har under de senaste decennierna varit som en berg- och dalbana: inga långsiktiga strategier och en oförmåga att se problem och lösa dem. Folket uppmanas att ta ansvar samtidigt som riksdagspartierna visar en intellektuell kollaps där debatterna styrs av förakt, hat och missnöje. Inför nästa val, om ni ber om nya mandat, är det dags att ta ansvar.
Jag har länge tänkt på politikers ansvar och kompetens, men dragit mig för att ventilera frågan eftersom just kompetens är ett värdeladdat ord som kan få många att tolka det som politikerförakt. Jag föraktar inte politiker, men vi måste kunna ifrågasätta deras kompetens och deras politiska beslut. Dagligen påpekar politiker att vi medborgare måste ta ansvar för våra liv och vara kompetenta för att få en plats i arbetslivet. Pressen på barnen i skolan är extra hård, ordning och reda gäller, de ska ta ansvar för sina studier och läxor på helger och lov. Ju högre upp du kommer i utbildningsvärlden desto tydligare blir det egna ansvaret. Samtidigt har lärarrollen försvagats, grunderna för lärarutbildningen har urholkats. Det har gått så långt att i vissa kommuner tvingas elever med goda resultat flytta till skolor där eleverna inte klarar målen och de pådyvlas rollen som hjälplärare med ansvar för bättre integration.
Utan att överdriva kan jag som tillhör en äldre generation konstatera att den förda politiken varit som en berg- och dalbana på många områden. Först skulle vi avveckla försvaret eftersom klimatet var det största hotet. Nu ställs nya krav på folket från regering och riksdag i samband med kriget i Europa, terrorhot mot landet och risken för krig i Sverige. Framför allt har vi ett säkerhetshot som kan komma att öka när vi blir medlemmar i Nato. Alla uppmanas nu till beredskap för att klara sin livsmedelsförsörjning och sitt uppehälle under minst några veckor. Forskare skriver på DN debatt att vi ska förbereda oss på att äta mindre och ha sämre kvalitet på maten. Folket uppmanas att ta ansvar, 18-åringar rustas för krig, för att försvara landet och vara beredda att dö i strid.
