Litteratur: Han fascineras av skrivkonsten

Mötet: Chen Maiping

Författaren och översättaren Chen Maiping var med och startade upp den underjordiska tidskriften Jintian i Kina i slutet av 1970-talet. Foto: Sofia Drevemo


Författaren och översättaren Chen Maiping är uppvuxen i Kina, men bosatt i Sverige sedan 30 år. I år publicerar han tre noveller som beskriver omskakande och märkliga händelser under kulturrevolutionen i Kina.


Det finns personer som har sett och upplevt mycket i sitt liv och som har en speciell historia att berätta. Jag träffar en av dem, författaren och översättaren Chen Maiping.

Vi åker bil tillsammans ut till Grand Hotel Saltsjöbaden utanför Stockholm. Vi sitter för oss själva i restaurangen och kan prata ostört om hans livsresa från ett omvälvande liv i Kina till exil i Sverige.

Chen Maiping är född på 1950-talet och hann med att uppleva både kulturrevolutionen och Pekingvåren innan han till slut hamnade i Sverige. I dag kan han obehindrat förmedla sina upplevelser och tankar som skribent och författare.

Intresset och fascinationen för det skrivna ordet väcktes tidigt i barndomen bland böckerna i hemmets bibliotek.

– Jag är uppvuxen i en familj där det fanns många böcker. Båda mina föräldrar var lärare, liksom mina syskon, så hela familjen arbetade med utbildning på något sätt.

Familjen bestod av sju personer, och alla fem barnen fick vara i biblioteket och läsa böcker.

– När jag var sju år gammal kunde jag sitta i timmar med en bok och blev kallad bokmal av mina kamrater. Det fanns inga barnböcker utan jag läste klassiska verk och skönlitterära böcker för vuxna, och jag älskade att läsa.

Några tankar på att bli författare hade inte Chen Maiping i sin barndom, han ville bli musiker.

– Jag försökte lära mig olika instrument som flöjt, violin och dragspel, samt några kinesiska instrument. Men det som jag älskade mest var att spela piano. Jag hade lätt för att lära mig och komma ihåg melodier. Men situationen i samhället stoppade mina drömmar om att bli musiker.

Chen Maiping berättar att kulturrevolutionen, som började 1966, innebar ett förbud mot traditionell kultur. Rödgardister brände och förstörde allt som ansågs reaktionärt och samhällsfientligt, och musikinstrument, grammofoner och litterära verk av bland annat William Shakespeare demolerades.

– Partiet ville förstöra de ”fyra gamla”, och med det menades gammal kultur och gamla idéer, traditioner och vanor. Det var en omfattande och brutal revolution. Samhället var turbulent, men jag levde ett relativt skyddat liv innanför murarna på universitetsområdet. Jag såg de stora skillnaderna som fanns i samhället och sympatiserade med dem som levde utanför. Min familj hade mat, boende, dusch och toalett medan andra hade ingenting.

Klassiska verk och stor litteratur håller länge och kan läsas år efter år av nya generationer.

Det som gav perspektiv på det som Chen Maiping såg och upplevde var den västerländska humanismen. Genom litteraturen kom han i kontakt med humanismens tankar om livet, samhället och universella värden. Tankarna om att mänskliga rättigheter, demokrati och människovärde måste gälla alla människor, oavsett var man lever, påverkade honom starkt.

– Jag kommer fortfarande ihåg författaren Viktor Hugos roman 1793 som utspelar sig under franska revolutionen. I ett avsnitt där en ung flicka räddas ställs kompromisslösa principer mot humanistiska värden. Jag tänker att oavsett vilket politiskt synsätt som dominerar, höger eller vänster, så handlar det om att se och respektera allt liv. Man kan återfinna en form av humanism i traditionell kinesisk kultur, och till exempel betonar konfucianismen att människors liv är värdefullt och att man inte ska döda.

Författaren Chen Maiping inspirerades i ungdomen av den västerländska litteraturen och humanismens människosyn. Foto: Sofia Drevemo

I och med kulturrevolutionen skickades Chen Maiping och andra gymnasieungdomar från Shanghai ut på landsbygden i Inre Mongoliet för att lära av fattigbönderna. Det var ett helt annat liv än vad han var van vid.

– När jag kom ut på landet var jag tvungen att leva som bönderna. Det var oerhört fattigt på alla sätt och vis och att få mat var inte alltid lätt. Under ett år kunde vi få kött bara vid ett tillfälle. Det fanns ingen sjukvård och människor dog när de var relativt unga. Till en början trodde jag på Mao Zedong och tyckte att hans klasskamp verkade bra i och med de ojämlika förhållandena i samhället. Det var senare som jag förstod mer om de brutala metoder han använde för att behålla makten.

Med tiden blev Chen Maiping barfotaläkare på landsbygden. Utan egentliga kunskaper inom läkekonst blev han ombedd att hjälpa människor på olika sätt. Det var något så enkelt som en sjukvårdslåda som förseglade hans öde som barfotaläkare.

– När jag skulle skickas i väg till landet gjorde min mamma i ordning en sjukvårdslåda med olika mediciner till mig, ifall jag skulle råka ut för någon sjukdom eller olycka. Lådan var vit med ett rött kors på locket. När jag kom fram till byn och de såg lådan, trodde de att jag var läkare och de började sprida ett rykte om mig som läkaren från Shanghai. Människor började komma till mig med olika besvär och jag blev kallad läkare oavsett om jag ville eller inte. Jag berättade att jag inte var utbildad och kände bara till medicinen som jag hade med mig, men byledaren tyckte att jag skulle fortsätta att hjälpa människor.

Chen Maiping stannade två år i byn, och sammanlagt åtta år i Inre Mongoliet. Det var år som medförde en hel del förändringar på grund av det politiska klimatet. Han hann arbeta som sjuksköterska på ett sjukhus i två år, innan universiteten återöppnades efter att varit stängda på order av Mao. Vid ansökningsprovet till universitetet framkom att Chen Maiping var bra på engelska, som han hade lärt sig av sin mamma i barndomen. I och med det tog hans liv en ny riktning.

– Resultatet från ansökningsprovet medförde att jag skulle studera språk vid Beijing Foreign Language University, i stället för att studera medicin vid högskolan i Inre Mongoliet. Samtidigt kom det ett politiskt dekret från Peking att sökande måste ha rätt klassbakgrund, vilket medförde att jag med dålig klassbakgrund inte var berättigad till att studera i Peking, trots mycket goda resultat. En bra klassbakgrund var fattiga bönder och arbetare.

I stället fick Chen Maiping arbete som engelsklärare vid en gymnasieskola och började även skriva dikter och kortromaner.

– Gymnasieskolan jag arbetade vid hade ett bra bibliotek, men många böcker var förbjudna och nerpackade i lådor. Men en vän till mig arbetade på biblioteket och lät mig låna vilka böcker som helst. Jag läste väldigt mycket västerländsk litteratur, och det hjälpte mig att öppna mina ögon och vidga min världsbild. Romanserien La Comédie humaine, av den franske författaren Honoré de Balzac, levandegjorde för mig en värld långt borta från min egen, vilket inspirerade mig och min fantasi.

I år ger författaren Chen Maiping ut tre noveller – Storhingsten, Halvansiktet och Lotus. Foto: Sofia Drevemo

Efter kulturrevolutionen kunde Chen Maiping påbörja litteraturstudier i Peking. Hans texter uppmärksammades av lärarna, men innehållet ansågs inte vara politiskt korrekt. Dock tyckte hans studiekamrater om att läsa hans texter och han startade tillsammans med bland andra poeterna Bei Dao och Yang Lian tidskriften Jintian (I dag). I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet skrev han flitigt korta romaner i den underjordiska tidskriften, vilket ledde till att han fick myndigheternas ögon på sig.

– Under den här tidsperioden inträffade också Pekingvåren, som medförde att allmänheten fick större frihet att kritisera de styrande än tidigare. Många författare och andra skribenter riktade mycket kritik mot den tidigare kulturrevolutionen och beskrev vad de upplevt. Jag författade också texter om kulturrevolutionen och skrev också en del pjäser.

Chen Maiping berättar att den här öppenheten i det kinesiska samhället bara varade i två år, och snart drog kyligare vindar in som medförde att samhället återigen blev mer slutet och kontrollerat av partiet.

– 1982 ville partikommittén att jag skulle skriva en självkritisk rapport om varför jag hade deltagit i Pekingvåren. Men jag vägrade göra det och blev därför hotad med att skickas tillbaka till Inre Mongoliet. För att kunna stanna kvar i Peking sökte jag in till Centralakademien för dramatik, men Partikommittén försökte förhindra att jag blev antagen.

Chen Maiping hade dock turen att en av lärarna uppmärksammade honom. Hon hade en speciell bakgrund som gjorde att hon förstod hans situation. Hon hade studerat Shakespeare i England som ung och i och med det hade hon blivit klassad som högerelement och blivit dömd till att arbeta ute på landet i tjugo år. Hon hjälpte Chen Maiping att få en studieplats och han blev därmed hennes första student efter att hon började undervisa efter det tjugoåriga straffet.

– Hon förmedlade vikten av att förstå kulturen i Europa för att jag senare skulle klara av att undervisa i europeisk teater och drama. Hon menade att jag behövde ha två h:n att stå på, vilka är pelarna som håller upp den västerländska kulturen. Det första h:et står för hebreiska, bibelns text, det andra h:et står för Hellas, den grekiska antika kulturen. Hon menade att texterna skulle läsas som litteratur och vara en källa till att förstå den västerländska kulturen.

Några år senare påbörjade Chen Maiping doktorsprogrammet i Teatervetenskap vid Universitetet i Oslo, och studerade symbolerna i Henrik Ibsens dramatik. Men i och med massakern på Himmelska fridens torg började han återigen engagera sig för det fria ordet i Kina. Han återupprättade tidskriften Jintian för exilkineser och regimkritiker, och var med och bildade ett nätverk för kinesiska författare. Hans liv fick återigen en ny riktning, men kärleken till skrivkonsten kvarstår.

– Bra litteratur har en kraft som kan öppna dörrar till okända världar och berör tidlösa frågor. Klassiska verk och stor litteratur håller länge och kan läsas år efter år av nya generationer. När jag skriver är jag mycket sparsam med ord för jag tycker att varje ord ska hålla länge. Jag vill också skapa möjligheter för kineser att få ta del av den västerländska litteraturen och arbetar därför som översättare – på så sätt sluts cirkeln.


Kontakta journalisten: [email protected]

Fakta

Chen Maiping

Bor: I Västerhaninge utanför Stockholm.

Familj: Hustrun Anna Chen, dottern Andrea och sonen Albin.

Senaste projekt: Håller på att skriva Berättelse till mina barn, som är korta noveller om kulturrevolutionen i Kina.

Fritid: Lyssnar mycket på musik och går ofta på pianokonserter.

Boktips: Ximen Nao och hans sju liv av författaren Mo Yan.

Mer om Chen Maiping:

Chen Maiping flyttade till Sverige 1990 och har bland annat undervisat i kinesiska på Stockholms universitet och arbetat som översättare.

Han har varit vice ordförande och generalsekreterare för den oberoende kinesiska PEN-klubben och ledamot av Svenska PEN:s styrelse.

Under 2022 publiceras Chen Maipings tre noveller Storhingsten, Halvansiktet och Lotus.