Ledare: Elefanten i diplomatrummet

Statsministern tycks ha en okritisk syn på administrationens politik. Foto: Chip Somodevilla/Getty Images


Sveriges relation till USA är generellt mycket god och tillika viktig för Sverige. De senaste åren tycks dock en politisk aspekt i denna relation ha utvecklats.

Relationen tycks ha blivit särskilt viktig i och med att Sveriges Natoprocess inte blev så smidig som man hade hoppats på. Många bedömare anser att Sverige har en möjlighet i och med att USA utnyttjar sin starka ställning för att öppna en väg för Sveriges Natomedlemskap.

Att Sverige har goda diplomatiska relationer med omvärlden är naturligtvis något positivt. Särskilt med ett så inflytelserikt land som USA, under dessa oroliga och turbulenta tider. Det tycks dock som just dessa oroligheter har kommit att allvarligt påverka USA självt i grunden.

Landet tycks idag generellt uppdelat i två till synes oförenliga politiska läger: de progressiva demokraterna samt en konservativ rörelse inom republikanerna. Konflikten dem emellan har sannolikt gått många svenskar förbi sedan Donald Trump lämnade Vita huset. Den nya administrationen har kommit att visa sig vara lika kontroversiell som sin föregångare på många sätt, men det bevakas däremot inte alls i samma utsträckning.

Kontroversiell politik

Framträdande är bland annat administrationens ekonomiska politik vilken innefattat massiva offentliga utgifter. Flertalet triljoner av belånade medel har skjutits till genom olika stimulanspaket och infrastrukturpaket under kort tid. Även energipolitiken har varit utmärkande då Joe Biden under valrörelsen lovade att sätta stopp för fossila bränslen. Man har sedan börjat göra slag i saken genom bland annat omfattande regleringar, ett stopp för gasledningen Keystone XL samt ett stopp för nyutvinning av olja på federal mark.

Efter cirka ett och ett halvt år med Bidens politik lider landet av en kraftig inflation och priset på bensin har ökat med närmare 50 procent. Vad som dock även visat sig vara karakteristiskt för administrationen, är att man framstår som ovillig att erkänna en del av ansvaret för landets utveckling. Vita husets budskap om det ekonomiska läget är överlag att den amerikanska ekonomin är i en historiskt stark position. Något som dock står i stark kontrast till den kännbara ekonomiska verkligheten för medborgarna.

Även kritik mot administrationens energipolitik har avfärdats med att det snarare är Vladimir Putin som bär ansvaret för de stigande priserna. Därtill skickade Joe Biden nyligen ett offentligt brev till de privata oljebolagen och adresserade problemet med de höga energipriserna, där han mer eller mindre hotade att använda sig av nödbefogenheter för att förmå bolagen att öka sin produktion.

Man framstår således inte vilja kännas vid att man själv medverkat till att minska tillgången på bränslen och därmed drivit upp priserna, samt att denna prisökning började runt Bidens tillträde, långt före Putins invasion av Ukraina. 

Impopulär

Allt detta har gjort avtryck i opinionen och flertalet opinionsundersökningar pekar på att Biden i dag är mer impopulär än vad Donald Trump var vid motsvarande tidpunkt, trots en överlag långt mer gynnsam behandling i medierna. Det har inte heller varit till administrationens fördel att spekulationer om presidentens mentala tillstånd nu diskuteras i båda lägren. Förvirrade och osammanhängande framträdanden har väckt frågan om den nu 79-årige presidenten faktiskt har hälsan och skärpan som krävs.

Administrationens progressiva politik framstår dessutom alltför radikal för att nå brett stöd hos allmänheten. Att man till exempel uppmanar allmänheten till demonstrationer utanför högsta domstolens domares privata hem, antyder om att man besitter en ganska okonventionell uppfattning om grundläggande rättsliga och konstitutionella frågor.

Administrationens progressiva politik framstår dessutom alltför radikal för att nå brett stöd hos allmänheten.

Sveriges position

Alla dessa politiska kontroverser verkar dock gå det svenska politiska etablissemanget helt förbi. Denna aningslöshet från både politiker och medier, kan rimligtvis inte endast förklaras med strävan efter konstruktiv diplomati med en viktig allierad. Varken politiker eller medier var särskilt återhållsamma i sin positionering mot Donald Trump.

Det tycks därmed som att man överlag, från vänster till höger, med denna tystnad ger sitt passiva medgivande till den typ av radikala progressiva politik som i dag förs från Washington. Varför man gör detta är oklart. Klenmod eller för att man faktiskt stödjer denna typ av politik? Oavsett orsak så ligger allvaret i att det nu börjar bli kännbart vad denna politik i praktiken innebär, när den omsätts i stor skala.

Kontakta skribenten: [email protected]