Så kom alltså beskedet om de hävda pandemirestriktionerna. Man kan självklart ifrågasätta både tajmingen och skälen bakom, men kanske borde man bara andas ut och glädjas i stället. Debatten kring hanteringen lär gå vidare. Likaså spekulationer kring vad de senaste två åren kommer att innebära framåt när det gäller frihetsfrågor och reaktioner vid nästa pandemi.

Efter att den uppenbart mildare men smittsammare omikronvarianten dragit rakt igenom befolkningen oavsett vaccinationsstatus, så verkar en specifik prognos ha fått rätt: Viruset skulle följa ett känt mönster och bli smittsammare men mindre dödligt, och så småningom uppgå i den allmänna pool av patogener som vi har att hantera i den moderna världen.

Sverige agerar nu dock inte på något märkbart avvikande sätt, som i pandemins inledning. Många länder tycks vara i processen av en liknande anpassning, eller rentav ha kommit längre i den. Man får förmoda att de omfattande protesterna världen över mot de bitvis drakoniska och orimliga åtgärderna har haft viss påverkan. Man får också hoppas på en islossning i de länder och regioner som fortfarande håller fast vid denna linje. Det är svårt att se hur exempelvis kanadensiska Quebec ska kunna låtsas som ingenting med den stora, i skrivande stund, pågående lastbilskonvojen.