Djurskyddslagen (9:e kapitlet) säger att länsstyrelsen ska besluta att ett djur ska omhändertas om djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av kontrollmyndigheten, eller när ett beslut om djurförbud eller avveckling av djurinnehav inte följs. Vid omhändertagande av djur ska länsstyrelsen snarast ta beslut om att djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas.

Omedelbart omhändertagande av djur ska beslutas av länsstyrelsen eller Polismyndigheten om det är utsatt för lidande och om det bedöms vara utsiktslöst att lidandet för djuret blir avhjälpt, ägaren till djuret är okänd eller inte kan nås, eller det i övrigt bedöms vara absolut nödvändigt ur djurskyddssynpunkt. Ett djur som är övergivet, lämnat utan tillsyn, anses vara utsatt för lidande även om det inte går att påvisa synliga tecken på detta. En dom i Högsta förvaltningsdomstolen säger att myndigheten ska överväga noga om det finns skäl att avstå från omedelbart omhändertagande.

Länsstyrelserna har sedan 2009 i uppdrag att kontrollera att djurskyddslagstiftningen följs.