I romarriket fanns två ämbetsmän som kallades censorer och vars arbetsuppgift bestod i att övervaka moralen, samt ingripa om det ansågs att någon bröt mot god sed och anständighetens regler. I dagens samhälle tycks det i stället ofta som att de osedliga överröstar dem som inte delar deras uppfattningar och tillgriper härskartekniker när argumenten kommer till korta.

Av rädsla för att vantolkas föredrar många att censurera sig själva. Få vill kännas vid dem på andra sidan, de framställer dem som rena karikatyrer (en härskarteknik), och bearbetar deras argument reduktionistiskt, utan ärligt uppsåt. Språket förbistras och blir till babbel, på grund av att termerna har genomgått en semantisk förskjutning.