När jag var en ung grabb på 1960-talet hade jag i huvudsak fyra idoler som jag nästan avgudade.

Det var Hep Stars sångare Svenne Hedlund, Manolito (spelad av Henry Darrow) i tv-serien High Chaparral samt bröderna Börje och Stig Salming. Det slår mig nu när jag skriver dessa rader att endast en av medlemmarna i den kvartetten fortfarande är i livet. Alla mina barndomsidoler utom Stig Salming är döda. Men är det inte så att idoler, förebilder och hjältar på något sätt är odödliga, i varje fall i beundrarens ögon?