Del 6  (Del 1 i serien här)

Kommunismen ser nationen som en förtryckande konstruktion av klassamhället, och vill avskaffa den. I ”Det kommunistiska manifestet” skriver Marx och Engels att arbetare inte har något land, och manifestet avslutas med uppmaningen ”Proletärer i alla länder, förena er!” I väst arbetade man i det fördolda för att omstörta systemet.

Under Lenins ledning grundade bolsjevikerna det första socialistiska landet i Ryssland, och omedelbart etablerade man Kommunistiska internationalen (Komintern) för att uppvigla till och sprida revolution världen över. Sovjetunionens och Kominterns mål var att störta varje legitim regering i hela världen, och etablera en världsomspännande socialistisk proletariatets diktatur. Med resurserna hos ett stort imperium kunde Sovjetunionens kommunistparti rekrytera aktivister världen över och träna dem att utföra omstörtande verksamhet i deras egna respektive länder.

USA:s kommunistparti, CPUSA, som grundades 1919, var en sådan organisation som följde Komintern och det sovjetiska kommunistpartiet. CPUSA blev aldrig någon större politisk kraft, men dess inflytande på USA var icke desto mindre betydande. CPUSA samverkade med aktivister och aktivistorganisationer för att infiltrera arbetar- och studentrörelser, kyrkan och statsapparaten.

På 90-talet tog den amerikanska regeringen bort hemligstämpeln på ”The Venona Files”, dokument som avkodats av amerikansk underrättelsetjänst under 40-talet, fram till andra världskrigets slut. Dessa dokument visar att minst 300 sovjetiska spioner arbetade inom den amerikanska statsapparaten, inklusive högt uppsatta befattningshavare i Rooseveltadministrationen, som hade tillgång till topphemlig information. Andra agenter använde sina positioner för att påverka amerikansk politik och statsbyggande.

Bland de som avslöjades som sovjetiska spioner fanns Harry Dexter White på finansdepartementet, Alger Hiss på utrikesdepartementet, och paret Julius och Ethel Rosenberg som avrättades i elektriska stolen för att ha sänt militära hemligheter och kärnteknologi till Sovjetunionen.

Alger Hiss, den sovjetiske spionen på utrikesdepartementet, spelade en nyckelroll som President Roosevelts rådgivare under Jaltakonferensen vid andra världskrigets slut. Han hjälpte till att besluta om de territoriella arrangemangen efter kriget, skriva utkastet till FN-stadgan, besluta om fångutväxlingar och annat.

Harry Dexter White, en betrodd assistent till finansminister Henry Morgenthau Jr., hjälpte till att skapa det internationella finansavtalet Bretton Woods, och var en av huvudpersonerna bakom skapandet av IMF och Världsbanken.

Omstörtande verksamhet

Juri Bezmenov, en KGB-agent som hoppade av till väst, diskuterade de sovjetiska metoderna för omstörtande verksamhet i både texter och intervjuer. Enligt Bezmenov är populärkulturens ”James Bond”spion som spränger broar och smyger omkring och stjäl hemliga dokument så långt från spioneriets verklighet man kan komma. Bara mellan 10 och 15 procent av KGB:s personal och resurser ägnades åt traditionellt spioneri. Resten lades på ideologisk omstörtande verksamhet. Bezmenov, även känd som Tomas Schuman, sade att omstörtningen har fyra steg: demoralisering, destabilisering, kris och ”normalisering”. Det första är att främja kulturell dekadens och demoralisering i fiendens land; det andra är att skapa kaos i samhället; det tredje är att tvinga fram en kris, som kan leda till endera inbördeskrig, revolution eller invasion utifrån, vilket kulminerar i det fjärde och sista steget, där landet hamnar under kommunistpartiets kontroll. Detta kallas ”normalisering”.

Enligt Ion Pacepa är syftet med desinformation att förändra människors referensramar.

Bezmenov nämnde tre områden för omstörtning, eller demoralisering, i det första steget nämligen idéer, strukturer och samhällsliv. ”Idéer” inkluderar religion, utbildning, media och kultur. ”Strukturer” inkluderar statlig administration, rättssystem, polis, militär och diplomati. ”Samhällsliv” inkluderar familj, samhällsgrupper, hälsa, och relationer mellan människor av olika etniciteter och socialgrupper.

Som ett exempel förklarade Bezmenov hur konceptet ”jämlikhet” manipulerats för att skapa oroligheter. Agenter propagerar för jämlikhet, vilket får folk att känna missnöje med sina politiska och ekonomiska omständigheter. Aktivism och social oro följs av ekonomiska låsningar, vilket ytterligare försämrar relationen mellan arbetskraft och kapital, i en nedåtgående spiral av destabilisering. Det hela kulminerar i revolution, eller invasion av kommunistiska styrkor.

Ion Mihai Pacepa, den högst uppsatta underrättelseagenten i det kommunistiska Rumänien som hoppade av från östblocket, flydde till USA 1978. Han avslöjade ytterligare saker om hur Sovjetunionen och de östeuropeiska kommunistregimerna antog strategier för desinformation och psykologisk krigföring mot västländer. Enligt Pacepa är syftet med desinformation att förändra människors referensramar.

Om man manipulerar folks ideologiska värderingar kommer de inte att kunna förstå eller acceptera sanningen ens om den presenteras i form av direkta bevis.

Enligt Bezmenov tar omstörtningens första steg vanligen 15-20 år – det vill säga den tid det tar för att utbilda en ny generation – medan det andra steget tar två till fem år, och det tredje bara sex månader. I ett tal han höll 1984 sade han att det första steget hade genomförts i USA till en högre grad än vad de sovjetiska myndigheterna ursprungligen hade väntat sig.

1950 började senatorn Joseph McCarthy att avslöja omfattningen av infiltrationen av den amerikanska statsapparaten och samhället i stort. Men fyra år senare kritiserades han officiellt av senaten, och med det upphörde försöken att göra sig av med det kommunistiska inflytandet. Idag är ”McCarthyism” ett begrepp som betyder politisk förföljelse – en indikation på att vänstern har lyckats etablera dominans i den ideologiska kampen.

Från New Deal till den progressiva rörelsen

Torsdagen den 24 oktober 1929 kraschade New York-börsen. Krisen spred sig från finanssektorn till hela ekonomin, och inga av de stora industriländerna i väst klarade sig. Arbetslösheten drabbade som mest upp till en fjärdedel av USA:s befolkning – över 30 miljoner människor. Sovjetunionen undantaget föll industriproduktionen i de stora industriländerna med i snitt 27 procent.

I början av 1933 lades många förslag fram för att lösa krisen. Politiken ökade den statliga interventionen i ekonomin, och stora reformer röstades igenom. Roosevelts så kallade ” New Deal” tog i praktiken slut i och med att andra världskriget bröt ut, men många av de institutioner och organisationer som skapades under perioden har fortsatt att forma det amerikanska samhället fram till idag.

Roosevelt utfärdade fler presidentdekret än alla andra presidenter sedan honom utfärdade under resten av 1900-talet tillsammans. Ändå föll inte den amerikanska arbetslösheten under tvåsiffriga tal förrän kriget bröt ut. Den verkliga effekten av New Deal var att den amerikanska regeringen började tillämpa hög beskattning och ekonomisk interventionism, och lade sig till med en stor statsapparat.

I boken ”FDR’s Folly” från 2003, skriver historikern Jim Powell att New Deal faktiskt förlängde depressionen snarare än fick slut på den. Social Security Act och arbetslagar ledde till ytterligare arbetslöshet, och höga skatter drabbade de friska företagen. Ekonomen och Nobelprisvinnaren Milton Friedman håller med Powell, och skriver: ”Powell demonstrerar bortom skuggan av ett tvivel att New Deal försvårade återhämtningen från tillbakagången, förlängde och förvärrade arbetslösheten, och banade väg för en statsapparat som lade sig i allt mer och blev allt dyrare.”

 Särskilt efter Depressionen har USA antagit allt mer socialistisk politik som en välfärdsstat.

Lyndon Johnson, som tillträdde efter mordet på President John F. Kennedy 1963, förklarade ”krig mot fattigdomen” i sitt tal till nationen 1964, och sjösatte det så kallade ”Great Society”-programmet. På kort tid utfärdade Johnson en serie presidentdekret, etablerade nya statliga myndigheter, förstärkte välfärdsstaten, höjde skatter och utvidgade dramatiskt statsmakten.

Det är intressant att notera likheterna mellan Johnsons åtgärder och det amerikanska kommunistpartiet, CPUSA:s program från 1966. Gus Hall, generalsekreterare för CPUSA, sade: ”Den kommunistiska attityden till Great Society kan sammanfattas i det gamla uttrycket att två män som sover i samma säng kan ha olika drömmar. Vi kommunister stödjer alla åtgärder i Great Society-konceptet, eftersom vi drömmer om socialism.”

De mest allvarliga konsekvenserna av Great Society och kriget mot fattigdomen kan sammanfattas i tre punkter: De ökade beroendet av ekonomiskt stöd från staten, uppmuntrade folk till att låta bli att arbeta, och skadade familjestrukturen. Välfärdspolitiken gynnade ensamstående föräldrar, vilket drev på skilsmässor och barn utanför äktenskapet.

Familjens upplösning förde med sig en mängd omfattande konsekvenser, som en ökad ekonomisk belastning för staten, kraftigt ökad brottslighet, försämrad familjeutbildning, familjer som sitter fast i fattigdom över flera generationer, och en mentalitet som går ut på att man har rätt att försörjas av staten, vilket också har lett till högre frivillig arbetslöshet. 

Det är svårt att korrekt analysera och bedöma komplexa historiska skeenden. Det är dock tydligt att kommunismens spöke varit aktivt i både öst och väst sedan början av 1900-talet. När den våldsamma revolutionen segrade i öst, spred sig kommunismens påverkan till regeringar och samhällen i väst, så att de konstant rörde sig åt vänster.

Särskilt efter Depressionen, och från slutet av första världskriget, har USA antagit allt mer socialistisk politik, som en välfärdsstat, medan ateism och materialism frätte på samhällsmoralen. Människor rörde sig bort från det gudomliga och traditionell moral, vilket gjorde dem mindre motståndskraftiga mot förvillelser.

(Läs del 7 här)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.