För alla stormakter i historien har tillgången till havet varit av avgörande betydelse. Ostindiska kompaniet var nyckeln till Storbritanniens handelsmonopol från 1600- till 1800-talet, och i modern tid inser supermakten USA, och Kina som vill bli nästa supermakt, också vikten av att projicera sitt inflytande ut över havet, om de skall kunna tippa den globala maktbalansen till sin förmån.
Ryssland ligger inte långt efter, men på en punkt har landet ändå alltid, historiskt sett, hamnat på efterkälken. Förklaringen till att det aldrig blev en koloniserande stormakt under gångna sekel kan delvis vara att Ryssland har en begränsad åtkomst till havet.
I norr har nationen visserligen världens längsta kustlinje, men som under större delen av året är stängd av snö och is. Björnen i öst har därför legat stilla i dvala, trygg i förvissningen om att ingen utländsk sjömakt skulle kunna tränga igenom Rysslands naturliga isbarriär i norr.
Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!
