Krönika: Den totala eftergivenhetens tyranni

"Genom att hävda att alla har rätt att få asyl i Sverige så urholkas rätten för dem som faktiskt är på flykt." Foto: Public Domain


Begreppet ”vandel” har hamnat i centrum av den politiska diskursen.

I stora drag tycks det beskriva någonting likt levnadssätt, eller uppförande, ur en moralisk synvinkel – med tanke på regeringens uttalande om att utvisa individer med ”dålig vandel”. I dagens postmoderna samhälle är det förstås vanskligt att göra omdömen om bra och dåligt. Det kan låta som diskriminering.

Faktum är att det är så, och att diskriminera – det vill säga att tillämpa standarder för att missgynna en sak till förmån för en annan – är något vi gör dagligen, i allt. Om vi inte diskriminerar tar en farlig moralrelativism över, som eventuellt utkonkurrerar det som är anständigt. Tillåts svenskarna fastslå vad de förväntar sig av de människor som söker sig till Sverige?

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!