Krönika: Kommunismens ockulta rötter

Revolutionenes tidevarv: Ockultism och symbolik

Karl Marx sade: ”Kommunism börjar där ateism börjar” – så vilken sorts kult är det egentligen? Drevs bolsjevikernas ritualmord av ren materialism – eller någonting ännu lägre än människan? Foto: L.Y. Leonidov


Varje gren av socialismen eftersträvar samma mål: ett radikalt omstörtande av alla sociala villkor. Om än olika teoretiker och lärosatser skiljer sig åt i sina metoder så spårar de likväl sina anor till samma källa: upplysningens frimurarloger.


Den ledande bolsjeviken Lev Trotskij skrev i sin biografi från 1930: ”Det var under den perioden jag blev intresserad av frimureri … under 1700-talet blev frimureriet ett uttryck för en militant upplysningspolicy, som i fallet med illuminaterna, vilka var revolutionens förelöpare, och hos vänstern kulminerade detta i carbonaran. Frimureriets medlemmar inbegrep Ludvig XVI och doktor Guillotin, som uppfann giljotinen. I södra Tyskland antog frimureriet en öppet revolutionär karaktär, medan det i Katarina II:s hov var en maskerad som speglade den aristokratiska och byråkratiska hierarkin.”

Bolsjevikernas subversiva organisation var uppbyggd efter frimurarmodell. I stället för ”murarbroder” kallade de invigda varandra ”kamrat”, och såväl hammaren och skäran som den femuddiga röda stjärnan, vilka antogs som sovjetmaktens officiella insignier 1918, återfinns i frimureriets rituella symboler. Till exempel hade den korsade hammaren och mursleven troligtvis blivit proletariatets emblem om arbetarklassen till merparten hade bestått av just murare. I Kina och Indien står hammaren emellertid för den destruktiva ondskans triumf, skäran var en medeltida symbol för döden. Inom hinduismen avbildas ofta gudinnan Kali med en skära, och ryskans ord för hammare, ”molot”, är en variant av Molok, det omättliga vidundret, som dyrkades i forntidens Levanten. Denna avgudadyrkan inbegrep barn- och människooffer – fasansfulla ritualer omtalas bland annat i Bibelns Tredje Mosebok. Under den Röda terrorn skulle Vladimir Lenin i samma anda väcka till liv den bottenlöse Molok, till vilken bolsjevikerna förrättade sitt oheliga blot.

Av alla Levantens avgudar var Molok den mest vedervärdiga. Han avbildades med tjurhuvud, mänsklig kropp och krävde ständiga offer, vilka placerades i hans flammande buk. Foto: Charles Foster

På vägen mellan Sankt Petersburg och Viborg i dagens Ryssland finns en plats som i folkmun kallas Levashovs ödemark, vilken tjänade som en hemlig avfallsstation för de otaliga människoliv som föll offer för NKVD:s utrensningar och Josef Stalins stora terror. Minst 20 000 lik är begravda i Levashovs björkträdsdungar, där ett monument kallat Totalitarismens Molok sedermera uppfördes 1996, som skildrar en människokropp som klyvs itu av en robot. ”Vi står för organiserad terror – detta borde öppet vidkännas”, sade Tjekans förste chef Felix Dzerzjinskij 1918, och bolsjevikernas rituella dödande inkluderade korsfästelse av prästerskapet; ryssar, ester, letter och ukrainare som stektes i ugnar; offers huvuden placerades i skruvstäd, som vreds åt tills kraniet exploderade, och i Odessa kokades officerare i kittlar. Ofta brändes den femuddiga röda stjärnan in i pannan. Tjekistfunktionärer sprättade upp magen på sina offer, spikade fast tunntarmen vid en stolpe och manade på de olycksaliga under piskslag medan innanmätet ringlade ut – vilket bland annat omtalas av den sovjetiske författaren Maxim Gorkij, samt nämns i Sergej Melgunovs bok Röd terror i Ryssland, från 1924. På så vis stillades Moloks hunger.

Karl Marx, som ideligen förevisar frimureriets dolda tecken på sina fotografier, alluderade likaså på Molok i sitt magnum opus Das Kapital, för att beskriva industrialismens omättliga maskineri och mekaniska innanmäte, vilket med vinterns bistra kyla maler människan under sin fot – tills enbart ett evigt ledband av förtingligande, själsdödande repetition återstår. Detta tycks emellertid bäst beskriva själva kommunismen.

Färgen röd befinner sig i det synliga ljusets lägsta frekvensområde, och medan skogsgröna eller havsblå toner är harmoniska och fridfulla så erinrar socialismens blodröda banér eller Röda torget i Moskva, snarast om floden Phlegeton i Dante Alighieris Inferno, vars eldflammande, kokande strömmar flyter in i djupet av Tartaros. I den hellenska världen associerades röd med det nesliga, skändliga väsendet Priapos, i Romarriket med krigsguden Mars, och i egyptisk mytologi förknippades röd med Set – gudom över kaos, våld, stormar, den sterila öknen, och vars hemvist fanns i det Röda riket. I keltisk folktro förebådade den röda ryttaren döden, i mosaisk tradition kallades i forna tider Jahves avfällingar ”de röda”, och över lag kan noteras att samma illröda färgtema förekommer i moderna, sataniska tempel. En överdriven stimulans med rött sägs leda till förhöjt blodtryck, ökade hjärtslag, samt en större benägenhet till irrationell ilska, raseri och aggression.

Därför kan man se att geometri och arrangemanget av symboler spelar en viktig roll i heraldik och ikoner

Då den historiskt sett har associerats med häxkonst och trolldom har den femuddiga stjärnan varit ovanlig i äldre heraldik. Mellan år 300 och 150 f.Kr. var stjärnan med fem uddar Jerusalems statsvapen, och den har påträffats på många tempelriddares gravar i Frankrike. Inom den västliga mysticismen symboliserade stjärnan ofta de fyra elementen – jord, eld, luft, vatten – och deras alkemiska förening och enhet inuti människan, vilket är ett villkor för att få stiga till nästa nivå av ”gnosis” (vetskap, insikt). År 1777 tillkom 13 femuddiga stjärnor på den amerikanska flaggan, vilket lade grunden för de moderna Förenta staterna, och i dag hågkoms många eminenta kulturpersonligheter, musiker och skådespelare i USA med en gyllene stjärna med fem uddar på Hollywood Walk of Fame. Varje symbol har sin bestämda, formella innebörd, och samtidigt en inre, esoterisk betydelse, som vanligen tolkas i ett annat ljus av de upplysta, och därför kan man se att geometri och arrangemanget av symboler spelar en viktig roll i heraldik och ikoner eller utformandet av logotyper i dagens marknadsföring.

Den upprätta stjärnan, vilken pekar mot norr, har måhända blandade bibetydelser, men den inverterade stjärnan, vars spets är vänd åt söder, sägs däremot vara exklusivt kopplad till de negativa faktorerna. Kabbalisten Éliphas Lévi skrev på 1800-talet: ”Pentagrammet, med två horn längst upp, representerar satan, eller sabbatens get, medan en spets uppåt är sinnebilden för frälsaren. Det är bilden av en mänsklig kropp med fyra lemmar och en punkt som representerar huvudet; en mänsklig figur med huvudet vänt nedåt är demonen, det vill säga, intellektuell subversion, oordning, och dårskap.” Invertering av symboler, baklängestal och bakvända meddelanden – att kasta om höger och vänster, vitt och svart och förvrida manligt till kvinnligt – det är essensen av svartkonsten. Möjligtvis skulle det kunna beskrivas som att ”omstörta alla sociala villkor”, som Karl Marx uttryckte det i Kommunistiska manifestet, från 1848.

Den röda stjärnan symboliserade slutet på Guds rike, och inledningen av vad som cyniskt kallades ”människolyckans rike”.

I dag kan pentagrammet bland annat observeras i arkitekturen till mormonkyrkans 113:e tempel i Nauvoo, Illinois, som invigdes 2002, och även i Sovjetunionen brukades det. Röda fanans orden, som var sovjetrepublikens mest ärofyllda militära hedersbetygelse, och vilken instiftades av krigskommissarien Lev Trotskij under Ryska inbördeskriget 1918, avbildar exempelvis den inverterade femuddiga röda stjärnan, tillsammans med hammaren, skäran och den blodröda flaggan, och bars på den vänstra sidan av bröstet. Propagandisten Dmitrij Orlov, som var chefredaktör för tidskriften Bezbozhnik (Den Gudlöse) avbildade likaså den upp och nedvända röda stjärnan på planschen ”Sovjetryssland – ett ansatt läger. Alle man på sin vakt!”, från 1919. Den röda stjärnan, ur ett esoteriskt perspektiv, symboliserade slutet på Guds rike, och inledningen av vad som cyniskt kallades ”människolyckans rike”. En märklig detalj är för övrigt att de solens strålar som belyser jordklotet på SSSR:s statsvapen, kommer nerifrån – en illuminering av världen underifrån.

I boken Moral och dogm, från 1871, vilket betraktas som frimureriets kanoniska text, skrev den 33-gradige stormästaren Albert Pike: ”Frimureriet, likt alla religioner, alla mysterier, hermeticism och alkemi, döljer sina hemligheter från alla förutom experterna och de lärda, eller de utvalda, och använder falska förklaringar eller misstolkningar av sina symboler för att vilseleda dem som förtjänar att vilseledas: att dölja den sanning som kallas ’ljuset’, från dem, och att förvilla dem … det är inte menat att de ska förstå dem, utan enbart att de ska föreställa sig att de förstår.” Pike, som var brigadgeneral i Sydstaterna under Förenta staternas inbördeskrig, blev sedermera en av de formgivande gestalterna i bildandet av det ockulta, hemliga sällskapet Ku Klux Klan 1865, där Pike antog rollen som logens Grand Dragon. Det var en annan organisation som spirade ur frimureriet. 

Kontakta skribenten:
[email protected]epochtimes.se