Allt fler kustkommuner känner oro för att den storskaliga vindkraftindustrin till havs ska förstöra skärgårdsmiljön och kommunens intressen. Inte minst befaras att den ska slå hårt mot den viktiga fiske- och besöksnäringen, samt djur- och fågelliv.
Regeringen tog nyligen beslut om att snabba på utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Redan idag möjliggörs 20–30 TWh årligen, men målet är att peka ut en möjlig havsproduktion som motsvarar 120 TWh.
– Det här ett viktigt steg för att Sverige ska ligga längst fram i klimatomställningen. Nu skyndar vi på utbyggnaden av havsbaserad vindkraft genom att peka ut ett antal lämpliga områden långt ute till havs. Samtidigt uppdrar vi åt Energimyndigheten att föreslå ännu fler områden, sade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll under en presskonferens den 15 februari.
De flesta på Bohuskusten säger nej
Om målet med 120 TWh havsbaserad vindkraftsel ska nås innebär det att omkring 2 000 verk av den största modellen måste byggas runt Sveriges alla kuster.
Man måste titta mer på konsekvenserna av att sätta upp så stora verk i så stora grupperingar ute i havsbandet.
Catharina Bråkenhielm (S) kommunalråd i Orust kommun
Enbart längs Bohuskusten planeras fem stora anläggningar med totalt nära 500 vindkraftverk. Omkring 300 av dessa är tänkta att ligga i havsbandet utanför Orust och Tjörn. Men där har politikerna sagt nej.
På Orust är alla partier, från vänster till höger, överens om att etableringarna är alltför stora och saknar tillräckliga konsekvensbeskrivningar.
– Man måste titta mer på konsekvenserna av att sätta upp så stora verk i så stora grupperingar ute i havsbandet, säger Catharina Bråkenhielm (S), kommunalråd i Orust kommun till Epoch Times.
Hon pekar på en mängd olika aspekter – vad händer med livet i havet, fågellivet, fiskenäringen och turismen?
– Det är en massa saker som inte är ordentligt utredda tycker vi, säger hon och konstaterar också att man kommer se verken från land, vilket förstör horisontlinjen och påverkar naturupplevelsen.
Regeringen har beslutsrätt
Anläggningarna kommer att ligga utanför territorialgränsen, cirka tre mil från kusten. Detta innebär att kommunerna får lämna åsikter, men att regeringen har sista ordet.
Det är dock inget som oroar Catharina Bråkenhielm.
– Oavsett vilket parti som har regeringsmakten så tror jag att det blir svårt att genomföra det här om det är ett så massivt motstånd.
Även kommunerna i norr, Sotenäs och Tanum, har sagt nej av liknande skäl. Men i Lysekil har man ännu inte tagit något beslut.
– Det här är så stora satsningar att det är svårt att förstå följderna av det. Vi vill ha mer kunskap innan vi säger varken ja eller nej, säger Anne Gunnäs, maritim näringslivsutvecklare vid Lysekils kommun och syftar även hon på natur och miljö.
Samtidigt som hon konstaterar att det även kommer att innebära ingrepp på kommunens mark i form av transformatorstationer och elledningsgator, ser hon möjligheter med vindkraften.
– Fungerar detta är det enorma mängder el som kan produceras på ett sätt som inte lika lätt görs på land, säger hon.
Splittrat på Jungfrukusten
I Söderhamn, på Jungfrukusten, drygt 20 mil norr om Stockholm, har planerna på havsbaserad vindkraft kommit längre än i Bohuslän. Två av anläggningarna ligger bara 11–25 kilometer utanför kusten.
Till dessa har Socialdemokraterna och Centern, som är i majoritet, sagt ja medan de övriga partierna sagt nej. Men efter ett omfattande folkinitiativ svängde situationen och under våren väntas en folkomröstning om en av parkerna.
Det kommer att krylla av dem. Det kommer att blinka utefter hela kusten, från Gävle upp till Hudiksvall, om allt blir av.
Henrik Aronsson boende i Söderhamns kommun
Även här finns vindkraftsplaner utanför territorialgränsen. Totalt finns ansökningar på runt 900 verk längs hela Jungfrukusten.
– Det kommer att krylla av dem. Det kommer att blinka utefter hela kusten, från Gävle upp till Hudiksvall, om allt blir av, säger Henrik Aronsson som står bakom folkinitiativet och haft boende i skärgården hela livet.
Främst befarar han att buller, ljus och infraljud från verken ska påverka negativt, och att den avkoppling och rekreation som den orörda naturen ger ska förloras.
– Från min stuga handlar det om kanske tio kilometer bort, de avstånden på sjön är ingenting, säger han.
M vill värna skärgårdsnyttan
Marjo Myllykoski (M) är vice ordförande i kommunstyrelsen, hon ser inte den lokala nyttan med vindkraft i skärgården.
För att öka inflyttning och turism såväl som lokala arbetstillfällen har kommunen länge satsat på att utveckla skärgården med båtturer till öarna, stuguthyrning och fiskrestauranger längs kusten.
– Nu har vi en positiv inflyttningstrend, och det är för att vi har en så fin skärgård. Det vill vi inte förstöra, säger hon.
Dessutom anser hon att arbetslösheten gynnas mer av besöksnäringen än av att etablera vindkraft.
– Vindkraftsindustrin skulle förstöra möjligheterna för service och tjänstesektorn, där många av våra ungdomar och utrikesfödda skulle kunna få anställningar, säger hon.
S lyfter klimatkrisen
Socialdemokraternas ordförande, Marcus Gard, menar att vindkraften framför allt är viktig för att motverka klimatkrisen och att den dessutom skapar goda arbetstillfällen i kommunen under byggåren.
Även naturen är viktig.
– Det är klart att vi inte vill skada den marina miljön eller djur. Men mark- och miljödomstolen kommer ta hänsyn till och titta på de sakerna, säger han och tillägger:
– Det finns givetvis risker, men när vi har vägt ihop de här olika sakerna har vi landat i att vi tycker att det positiva väger upp.
Marjo Myllykoski ser stora risker för havs- och fågellivet, och vill inte lägga över allt ansvar på mark- och miljödomstolen.
– Vi tycker att vi behöver vara pålästa och värna vår kommun på bästa sätt, säger hon.
Fara för hotade rovfåglar
Just fågellivet är en viktig men försummad fråga när det gäller den havsbaserade vindkraften, menar Per Hansson som är ornitolog och har forskat på termikflyttande rovfåglar och tranor i Skandinavien i många år.
För att skydda dessa fåglar och underlätta för vindkraftsindustrins placering har han skrivit rapporter om särskilda flyttkorridorer, så kallade termikflaskhalsar, där stora mängder av dessa fåglar flyger under vår och höst.
Här ska man definitivt inte bygga någon vindindustri, enligt Per Hansson.
– Man bygger inte en industri på E4:an och på samma sätt bygger man inte en vindkraftsanläggning i en termikflaskhals där det är full trafik med fåglar, säger han och betonar att det handlar om hotade fågelarter som flyger ihjäl sig på rotorbladen.
– Det finns tio platser runtom i Norden, där ska vi lämna fritt spelrum, det är en etisk fråga.
Men trots att berörda myndigheter fått rapporterna för länge sedan nämns inte detta i de nya havsplanerna alls.
– Så jag är mycket kritisk till havs- och vattenmyndigheten och svenska myndighetväsendets hantering av detta, säger Per Hansson.
Fakta – Termikflaskhalsar
Flyttande landfåglar, i synnerhet örnar, vråkar, hökar, glador och tranor, undviker att flytta över hav där de inte kan nödlanda. Ett enda misstag innebär döden. Ändå måste de passera över haven vid vissa platser för att nå sina mål.
Dessa fåglar, så kallade termikflyttare, koncentreras därför till platser i landskapet där havsavstånden till nästa land är korta och det bildas varma uppvindar (termik) som ger god utgångshöjd inför överfarten. En sådan plats kallas termikflaskhals.
En färsk analys av flera decenniers ideella räkningar av minst 30 miljoner termikflyttande fåglar visar att vi har tio särskilt betydelsefulla sådana områden i Norden.
Sju av dessa ligger inom svenskt territorium; Norra Öresund, Falsterbo-Stevns Klint, Norra Kvarken, Skagen-Bohuskusten, Ålands hav/Skärgårdshavet, Södra Östersjön (Ottenby/Torhamn/Tyskland/Polen) samt Stockholms södra skärgård. Många av dessa platser berörs även av omfattande sjöfågel- och småfågelsträck.
Termikflaskhalsarna har dock utelämnats i havsplanerna och saknar formellt skydd. Detta trots att dessa fågelarter är överrepresenterade i kollisioner med vindkraftverk.
Kontakta journalisten: [email protected]