Ordet ”envy” stammar från latinets ”invidia”, vilket betyder att ”åse med ont uppsåt”. Detta speglar en föreställning hemmahörande i många kulturer om att avunden är en dödlig synd som härstammar från blicken.

I Dantes Inferno framställs de avundsjuka, i enlighet med samma tema, som blinda; deras ögon är igensydda med järntråd och de vandrar för all evighet i en bränd ödemark. Om man reser runt i Mellanöstern kan man likaså se talismaner föreställande blå ögon, vilka enligt traditionen anses avvärja ”ayn” (det onda ögat).

Avundsjukan speglas i modern tid i litteraturen och konstuttrycket, där många, exempelvis inom postmodernismen, har ersatt konstens strävan efter perfektion, med en cynisk parodi av densamma. Man kan inte närma sig standarden av excellens, man vet det, så man väljer då att förlöjliga och plocka isär – konstens konstruktiva väsen ersätts av det dekonstruktiva.