Den svenska modellens struktur med en stark centraliserad och politiserad statsapparat i symbios med starka fack lider mot sitt slut. Striden mellan IF Metall och Elon Musk är en kamp mellan gammalt och nytt som LO säkerligen förlorar. Det kommer att få konsekvenser för näringslivet.
Den svenska modellen är socialdemokratins lindebarn, ideologiskt kan vi följa framväxten av den från partiets allra tidigaste partiprogram. Ernst Wigforss formuleringar fanns ordagrant kvar i partiprogrammen fram till 1990. Det handlar om kraven för varje människas rätt som medborgare, löntagare och konsument och deras möjligheter att påverka produktionens utformning och arbetetsvillkor. I 1975 års programrevidering var planhushållningsdebatten ett hett ämne och LO drev kravet på löntagarfonder. I 1990 års partiprogram fanns en mer konkret diskussion om varför och när marknaden måste tyglas. I ägandefrågorna programfästs det funktionssocialistiska synsättet att medborgarrätt går före äganderätt. Men det som stod i partiprogrammen var mer ord än handling. Flera forskare som analyserat problemet visar att övergången mellan 1980- och 1990-tal innebar stora omprövningar för partiet genom att industrin hade stora produktivitetsproblem och fackföreningsrörelsen hade svårt att enas om en linje som kunde användas till företagsvinster, löner och produktivitet.
Det var också under den tiden som socialdemokratin övergav John M. Keynes till förmån för Milton Friedman, som slog fast att en låg inflation var viktigare än full sysselsättning. Jonas Hinnfors skriver också i en analys om hur socialdemokratin gick från ett reformparti till ett lappa och laga-parti under 90-talet. Den ekonomiska krisen och det ekonomiska systemskiftet tvingade ut socialdemokratin på tunn is. I början av 90-talet inledde partiet en stor ideologisk kampanj tillsammans med fackföreningsrörelsen med budskapet: ”Ingen ska behöva bli utsliten på jobbet.” Det var en vision om det Goda arbetet och arbetarnas trygghet. Den kampanjen tonade ganska fort bort. Det kom några utredningar men sedan tog verkligheten över. Det var en tid när partiledningen pratade ideologi och politik med dubbla budskap.