Tysklands energiomställning har ofta utmålats som ett föredöme. Nu står det klart att den lett till stort beroende av Ryssland, höga elpriser och snabb nedmontering av den tyska tunga industrin. Elransonering, energifattigdom och kalla bostäder är nu vardagsmat i världens fjärde största ekonomi. Hur kunde det gå så snett?

Tysklands energiomställning, Energiewende, har ofta framhållits av den så kallade miljörörelsen som ett föredöme. Denna omställning inleddes i början av 2000-talet, men blev mer allmänt bekant 2011 då förbundskansler Angela Merkel mer eller mindre på egen hand beslutade att snabbavveckla kärnkraften som del av Energiewende. Detta gjordes som en reaktion på kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan. Planen är att fasa ut kärnkraften till 2022, och kolkraften till 2038.

Den gröna miljöministern Jürgen Trittin sade 2004 att bördan på hushållen för omställning till förnybar el skulle uppgå till ”bara en euro i månaden, priset för en kula glass”. Hans kristdemokratiske efterträdare Peter Altmaier rörde upp känslorna när han 2013 bedömde att ”kostnaderna för Energiewende och omställningen av vår energiförsörjning kan summera till runt ett tusen miljarder euro innan slutet av 2030-talet”.