Sverige är på många sätt ett undantag från övriga världen när det gäller elförsörjning. I denna artikelserie om energiförsörjningen i världen presenteras de största ekonomierna i världen. I denna den åttonde artikeln tar vi oss an Tyskland.    

Om energisituationen i Tyskland ska sammanfattas med ett enda ord torde det självklara valet vara Energiewende (energiövergång). Energiewende är ett nationellt program för övergång till enbart förnybar energi till 2050. Begreppet myntades omkring 1980 och användes i politiska diskussioner från omkring år 2000 vilket resulterade i stödprogram för förnybar energi, och från 2010 har det betecknat den nationella planen för avveckling av fossil energi och kärnkraft. Det finns inga uttalade mål för transportsektorn som bidrar med en betydande del av klimatgasutsläppen, men det finns ett mål avseende totala koldioxidutsläpp och en minskning inom transportsektorn skulle kunna bidra till det.

Tyskland har stora resurser av kol som har varit ryggraden i tysk elförsörjning hela tiden sedan landet industrialiserades. Liksom många andra västländer ökade beroendet av olja efter andra världskriget fram till oljeprischocken 1973. Denna erfarenhet motiverade utvecklandet av kärnenergiprogram i många europeiska länder för att minska oljeberoendet, och Tyskland var inget undantag i detta avseende. År 1990 bestod den tyska elmixen av 60 procent kolkraft, 30 procent kärnkraft och de återstående tio procenten av fossil gas och vattenkraft, mestadels det förstnämnda.