Ibland är det först efter att det gått en tid som man inser hur bra ens liv har varit. Man tittar tillbaka och undrar varför man inte kunde uppskatta det mer. Varför man inte kände sig lyckligare just då.

För ett antal år sedan bestämde jag och min fru oss för att vandra Karlsnäsleden. Det är en enkel vandringsled i närheten av Karlskrona och enligt reklamen skulle den kantas av ett antal fina vattenfall. På vinst och förlust bokade vi rum på ett vandrarhem vid ledens slut, parkerade vår bil i utkanterna av Karlskrona och påbörjade vår vandring. Tanken var att gå till slutet, övernatta, och sedan vandra tillbaka igen.

Vandringsleden visade sig gå genom lite för mycket stadsmiljöer för vår smak. Det visade sig också att de utlovade vattenfallen var dammar. Dammar som just under vår vandring hölls stängda. De många fina fallen blev alltså utbytta mot en mängd industrier. Det var intressanta byggnader men inte alls den naturupplevelse som vi hade önskat.