En unik pepparrot eller en aprikosfärgad ros som få känner till – just nu planteras flera av våra bortglömda gamla växter i Helsingborg.
Förhoppningen? Att de ska hitta tillbaka till våra trädgårdar igen.
Trädgårdsmästare Philippe Hässlekvist rotar om i myllan i köksträdgården på Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg. Prydliga rader med gamla sorters jordärtskockor, piplök och luftlök planteras sida vid sida.
Maria Nyman-Nilsson, landskapsarkitekten som ansvarar för projektet med äldre tiders växter på Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg, står i den sektionen av köksträdgården som huserar rabarber från äldre tider. Foto: Johan Nilsson/TT
"Ett gott ogräs"
En pepparrot vid namn "Smedens", en unik sort som från början har växt vid en smedja nära Arild i Skåne, står på tur för att komma ner i jorden. Men hur?
– Jag måste bygga extra skydd för den eftersom det är det värsta ogräs som finns. Men ett gott ogräs! säger Philippe Hässlekvist och staplar dubbla pallkragar på varandra.
Det gäller att isolera den pepprigt välsmakande kulturväxten, så dess rotsystem inte vandrar vidare och invaderar resten av Fredriksdals trädgårdsland där andra ovanliga exemplar av äldre tiders köksväxter fått nytt liv.
Fredriksdal har i flera år varit en plats där gårdagens växter odlas vidare för framtiden. I det här lokala klonarkivet – som är en del av Sveriges nationella genbank – finns sedan tidigare äldre sorter av sydsvenska frukter som äpple, plommon och mirabeller samt körsbär.
"Det kan komma en sork"
Ansvaret växer. Fler sorter ska bevaras i just Helsingborg, och arbetet med att plantera äldre tiders blomsterlökar, rosor, perenner och köksväxter är i full gång. Det handlar om växter som återupptäcktes för över tio år sedan, när Programmet för odlad mångfald (Pom), knutet till Sveriges lantbruksuniversitet, lät inventera hela landet.
Nu gäller det att få utvalda växter att överleva.
– Dessvärre har de kanske försvunnit från sin ursprungsort, och finns kanske bara på något enstaka ställe. Men nu garanterar vi att de finns kvar, säger Maria Nyman-Nilsson, landskapsarkitekten som ansvarar för projektet vid Fredriksdal museer och trädgårdar, till TT.
Den historiska kronärtskockan "Herrgårds" skiljer sig från moderna sorter genom att den blir mycket högre men får mindre skockor. Foto: Johan Nilsson/TT
Endast tre exemplar planteras av varje växt. Sen följer ett tufft arbete med att skydda rariteterna från kaniner, klimat och allehanda sjukdomar.
– Ja, man får inte misslyckas... Det finns tre plantor i Alnarps nationella genbank och tre plantor här på Fredriksdal. Sedan kanske det finns en moderplanta i någon trädgård – that's it! säger Maria Nyman-Nilsson och fortsätter:
– Det kan komma en sork, det kan komma en vinter. Rätt som det är kan växten vara borta.
Vill sprida växterna
På undanskymd plats har en riktig ovanligt ros, "Prince de Bulgarie" från en gård i skånska Viken, planterats tillfälligt i väntan på att få en permanent plats inne på Fredriksdal. Plantan, om några år en elegant buskros med aprikosfärgade blommor, ser än så länge ganska tanig ut. Men Maria Nyman-Nilsson står på sig.
– Det finns liv! insisterar hon och fortsätter:
– Den är lite speciell, den har nog inte så många sett.
Totalt ska över 40 nygamla rosor och perenner samt ett trettiotal lökar, knölar och 17 köksväxter ner i jorden innan året är slut. Sedan gäller det att få fler att upptäcka dem.
– Vi vill locka hit folk så att de får se växterna i verkligheten, säger Maria Nyman-Nilsson och fortsätter:
– Tanken är att de ska spridas, så att de mest odlingsvärda sorterna hittar tillbaka till människor som vill ha dem i sina trädgårdar, parker och andra offentliga miljöer.
(Anna Karolina Eriksson/TT)
