När jag valde Abbamuseet som vårt första turistmål under Stockholmsresan envisades mina barn med att gå på Gröna Lund i stället. Jag sa till min fru ”låt dem gå till sin värld så tar jag med dig till min barndom”. Således styrde vi stegen mot ABBA The Museum. Museet är fullt av utställningar som ger en helhetsbild av Abba. Det känns precis som på 70-talet.
Så länge jag kan minnas hyrdes nedervåningen i vårt hus av musikstuderande tjejer. På den tiden kallades provinsen Karabach för ”Kaukasiens konservatorium” (konservatorium = musikhögskola). Den största musikhögskolan i Karabach låg i vår stad; Agdams Musikhögskola var känd i hela Sovjetunionen. Dit kom elever inte bara från Azerbajdzjan, utan även från de andra republikerna för att studera.
Min kärlek till musik väcktes av just de där musiktjejerna som hyrde undervåningen. Likaså vaknade min kärlek till Mozart efter att tillsammans med dem ha tittat på filmen ”Amadeus”, och kärleken till violin efter filmen ”Niccolo Paganini”.
