Om en månad inleds årets största fotbollsfest. Efter att ha ställt två av Sveriges hetaste löften utanför VM-truppen får Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson kritik från flera håll.

Också om Hammarbys Matilda Vinberg, 20 år, och Häckens Rosa Kafaji, 19 år, funnits med i truppen skulle Gerhardsson ha mötts av kritik. Men då från annat håll, från dem som menar att ett VM inte är rätt tillfälle att släppa fram i sammanhanget omeriterade spelare på bekostnad av förlorad rutin.

Gerhardsson är inne på sitt sjunde år som förbundskapten och har kontrakt över EM i augusti 2025. Den tidigare Hammarby-profilen har tagit Sverige till fyra raka mästerskap. VM-brons 2019, OS-silver 2021 och EM-semifinal 2022 är ett facit som förklarar varför han suttit säkert.

Men kanske finns där även en annan förklaring till varför Gerhardssons position är tryggare än Janne Anderssons. ”Alla” har åsikter om hur herrlandslagets förbundskapten sköter sitt arbete. Medias experter har följt herrfotboll i många år och detsamma gäller de självutnämnda experterna i tv-fåtöljerna. De anser sig veta inte bara vilken laguppställning Andersson borde ha mönstrat utan också vilket spelsystem han skulle ha använt.

Åsikterna framförs alltså oftast i efterhand och i regel endast i de fall Sverige förlorat.

Den som är bäst ska stå.

Peter Gerhardsson Förbundskapten i Svenska damfotbollslandslaget

I takt med att damfotbollen utvecklats har den fått större utrymme i media. Gerhardssons roll granskas närmare och allt fler tycker sig ha tillräckligt på fötterna för att bedöma hans arbete.

”Vad är det här för halt och lytt trupp”, skriver Aftonbladets Kristoffer Bergström som ifrågasätter varför förbundskaptenen tagit ut ett antal utlandsproffs som på grund av skador haft lite speltid under säsongen.

Sex av de uttagna mittfältarna/anfallarna har spelat endast sporadiskt under de senaste månaderna.

Kosovare Asllani har under de två senaste månaderna spelat 90 minuter för sitt Milan. Lina Hurtig har sedan april haft tre inhopp på sammanlagt drygt en halvtimme i Arsenal.

Under samma period har Matilda Vinberg och Rosa Kafaji låtit höra tala om sig på hemmaplan.

Kafaji är i skrivande stund med nio mål delad trea i damallsvenskans skytteliga. Häcken-anfallaren, som fick förra säsongen spolierad på grund av ett benbrott, har i hög grad bidragit till att Göteborgslaget är i klar serieledning.

Närmast skuggar Hammarby där Vinberg gjorde fem mål på sina elva första matcher. I april utsågs 20-åringen till månadens spelare i allsvenskan.

Just Häcken och Hammarby är två av få svenska klubbar som hårdsatsar på damfotboll. Den globala utvecklingen av sporten har inneburit att Sveriges främsta spelare blivit utlandsproffs och att kvaliteten på allsvenskan försämrats.

Det innebär i sin tur att det kan finnas risk för överskattning av prestationer som görs på hemmaplan. Kafaji slog en hörna direkt i mål och gjorde ytterligare två mål i matchen mot Kif Örebro – nu tolva i tabellen. Med andra ord en värdemätare vars styrka det kan finnas anledning att ifrågasätta i ett internationellt sammanhang.

Åtta av de 23 spelarna i truppen har sin vardag i damallsvenskan.

SVT:s expertkommentator Hanna Marklund menar ändå att Kafaji borde ha varit med i VM-truppen. 2005 års mottagare av Diamantbollen anser att det skulle ha funnits tillräckligt mycket rutin även om några av de äldre anfallarna fått ge plats för ett par yngre förmågor.

Åtta av de 23 spelarna i truppen har sin vardag i damallsvenskan. Bland annat två av de tre målvakterna. Häckens Jennifer Falk och Örebros Tove Enblom konkurrerar med Chelseas Zecira Musovic om platsen som förstemålvakt.

Musovic önskar att förbundskaptenen redan nu gör klart vem i trion som är etta.

Gerhardsson säger att det inte finns ett självklart val: ”Den som är bäst ska stå.” Samtidigt framhåller 63-åringen från Uppsala att vi ska veta att veteranen Hedvig Lindahl inte alltid varit så självskriven förstemålvakt som det verkat under åren.

Frånsett EM 2013 har nu 40-åriga Lindahl varit förstemålvakt i samtliga mästerskap sedan 2005.

Med sitt påpekande om att det vid en del tillfällen ändå varit hård konkurrens ger förbundskaptenen en bild av att Sverige har det väl beställt på målvaktssidan.

Att Gerhardsson säger att beslutet att inte ta ut Lindahl till sommarens VM är ett av de svåraste han fattat kan möjligen tolkas på annat sätt.

Sveriges VM-premiär spelas 23 juli mot Sydafrika, 54:a på världsrankningen där Sverige har endast USA och Tyskland framför sig. Premiären ser på papperet ut att bli en behaglig inledning för svenskorna. Sydafrika VM-debuterade så sent som 2019, gjorde ett mål och släppte in åtta på de tre gruppspelsmatcherna. Sägas ska att laget hamnade i en mycket tuff grupp med Tyskland, Spanien och Kina.

16-rankade Italien och 28-rankade Argentina är Sveriges övriga motståndare i gruppspelet från vilket de två bästa lagen går vidare till slutspel.

Den globala utvecklingen inom damfotboll har hittills gjort störst avtryck på klubbnivå. Många storklubbar satsar sedan några år även på sina damlag och till exempel har Womens Champions League fått hög status även utanför den inre kretsen.

Lukrativa tv-avtal och sponsorer som fått en ny stor marknad att locka kunder på har lyft ett antal ligor.

Värvningar av utländska fixstjärnor kräver stora belopp men är möjliga tack vare penningstarka klubbägare. Länder som i likhet med Sverige väljer att inte hänga med i utvecklingen tappar sina bästa spelare.

Men utvecklingen av damfotboll återspeglar sig också i VM.

Under VM i Tyskland 2011 spelades sammanlagt 32 matcher.

Det är lika många som antalet deltagande länder i årets VM i Australien och på Nya Zeeland.

De 16 lagen 2011 utökades till 24 i VM 2015 och numerären bestod i upplagan för fyra år sedan.

Om ökningen nu medför en hårdare konkurrens även för de starkaste lagen eller ”bara” har öppnat dörren för blåbärsnationer återstår att se.

Sverige har tagit medalj i hälften av VM-turneringarna. Silver för 20 år sedan – Hedvig Lindahl var tredjemålvakt – och brons 1991, 2011 samt i Frankrike för fyra år sedan.

Vid VM-finalen mot Tyskland 2003 bänkade sig 3,8 miljoner svenskar framför tv-apparaterna.

Då följdes laget av en mediekår där det tycktes finnas fler hejaklacksledare än journalister.

Först på senare år har fördelningen blivit den omvända. Media nöjer sig nu inte med att bara följa landslaget.

Det analyseras, diskuteras och kritiseras.

Så oavsett vilka förhoppningar det är rimligt att ställa på årets blågula upplaga är det förmodligen fler experter och ”tv-fåtöljs-experter” än någonsin som kommer att ha åsikter om hur förbundskapten Peter Gerhardsson sköter sitt jobb.

”Det är klart att man är lite besviken”

Hon rankas som en av världens största fotbollstalanger. Men det fanns ingen plats för Rosa Kafaji i VM-truppen. Sidsteppningen av henne har såväl förvånat som förargat.

Att spelare som anser att de skulle ha blivit uttagna reagerar då de inte kommer med tillhör vanligheterna. Likaså att personer i deras omgivning talar om felaktig uttagning och orättvisa.

Oftast handlar det då om spelare som tidigare visat att de håller klassen i det aktuella sammanhanget.

Så är inte fallet med 19-åriga Rosa Kafaji.

Även om hon var med i landslaget redan för två år sedan är hon fortfarande ett oskrivet kort i den internationella konkurrensen på seniornivå.

Men hennes succé i Häcken borde ha räckt till en plats i VM-truppen menar Adelisa Grabus, tidigare lagkamrat med Kafaji i AIK.

”Otroligt provocerande att folk som spelar tre minuter/tiden är ute går före”, twittrar Grabus.

Hon syftar på några av de utlandsproffs som under säsongen fått mycket sparsamt med speltid i sina klubbar.

Kafaji väljer att inte kritisera förbundskaptens val, men hade räknat med att se sitt namn bland de 23 i truppen.

– Det är klart man är lite besviken, säger hon.