Polisens drönarverksamhet har vuxit enormt det senaste året. En handfull operatörer har blivit ett hundratal – och utvecklingen väntas fortsätta under 2020.
— Där har du bilden där vi står, sedan kan man zooma in. Den ger ju en väldigt bra lägesbild, du kan tänka dig nyttan vid en folksamling.
På skärmen på kontrollen i Rickard Henningssons händer syns Sörentorp i fågelperspektiv.
Den gamla polishögskolan utanför Stockholm med dess öppna grönområden och stora tegelhus fungerar i dag som utbildningscentrum för polisen. Rickard Henningsson, nationellt ansvarig för polisens allt mer omfattande drönarverksamhet, är en av många högt uppsatta chefer inom organisationen som huserar här.
— Det enda vi inte ser nu är vad som finns bakom huset. Då åker vi helt enkelt bort här.
En enkel tumrörelse på kontrollen dirigerar drönaren i en ny riktning, det går ett kraftigt surr över området när den passerar över husen i hög hastighet.
Han vinklar ned kameran och zoomar in på ett gäng bilar som står parkerade på baksidan. Bilden på skärmen är skarp, registreringsnumren går lätt att urskilja.
— Ja, visst har den sin funktion, konstaterar han.
Handfull till hundratal
Vid början av 2018 fanns endast en handfull utbildade drönaroperatörer inom polisen. Under 2019 skedde en kraftig expansion av verksamheten och drönarpoliserna finns nu i ett hundratal, spridda över hela Sverige.
En fortsatt ökning av antalet utbildade och drönare, eller UAS (unmanned aerial system) som Rickard Henningsson kallar dem, väntar under 2020.
Den drönare han just styrde över huset är den vanligaste varianten inom polisen, en mindre modell med zoom-funktion som kostar runt 30 000 kronor.
Drönarna, som kan utrustas med exempelvis värmekameror, lampor och högtalare, används bland annat vid eftersök av försvunna personer och för att få information och överblick vid offentliga tillställningar – så som demonstrationer eller högriskmatcher i fotboll.
— Men den mest omedelbara verksamhetsnyttan är faktiskt i brottsutredningar, säger Henningsson.
Till brottsutredning
Med drönarna kan polisen bättre möta behovet av flygbilder vid brottsplatser, vilket inte har gått med de fåtal polishelikoptrar som finns i Sverige.
Drönarna kan dessutom göra 3D-simuleringar av området direkt på plats.
— För nästan inga pengar alls i sammanhanget har vi fått en bättre bas för brottsutredningar, och det har blivit mycket rättssäkrare. Det är sådant man inte riktigt tänker på, men det har varit en gamechanger.
Grundförmågan för drönare finns i samtliga polisregioner i Sverige. Ett antal poliser arbetar heltid som operatörer, vissa varierar det med andra uppgifter.
En ändring i lagstiftningen från och med årsskiftet ska även underlätta polisens drönarverksamhet. Tidigare krävdes tillstånd från Datainspektionen för flygningen, men nu får polisen fatta beslut om att använda drönarna på egen hand. Inspektionen blir i stället tillsynsmyndighet.
— Vi blir vår egen tillståndsmyndighet, och Datainspektionen går sedan in och tittar på om vi följer lagens intentioner.
Ett förtroendespel
För polisen handlar det om att göra en intresseavvägning mellan behovet av drönaren i det enskilda tillfället och den personliga integriteten hos den som kan råka bli filmad, säger Rickard Henningsson.
Han styr ned drönaren mot marken, låter den stanna i luften några meter över gräsmattan. Löven där under blåser snabbt bort, på kontrollskärmen syns hur drönarens öga fångat objektivet från TT-fotografens kamera. Så här kan den sväva stabilt oavsett väder och vind, i alla fall så länge batteriet håller.
Rickard Henningsson framhåller att transparensen kring polisens drönaranvändning måste vara total – varje enskilt flygbeslut ska exempelvis alltid gå att spåra till en specifik chefsperson.
— Vår förhoppning är att drönarna ökar trygghetskänslan, man ska inte vara rädd för polisen. Det är ett förtroendespel, om vi kan visa politiker och allmänhet att vi använder det på ett korrekt sätt kommer acceptansen att öka.
(Marc Skogelin/TT)
