I Dagens industri häromsistens uttalade sig utrikeshandelsminister Anna Hallberg om EU:s kommande investeringsavtal med Kina, det så kallade Comprehensive Agreement on Investment (CAI). Regeringen driver på för att avtalet ska bli klart, sade ministern. Hon lyfte fram dess betydelse för svenska företag - goda ekonomiska effekter förutspås.

Så är det. Kina, och inte USA, är numer EU:s största handelspartner. Det nya avtalet kommer möjliggöra ökat marknadstillträde och förbättrade möjligheter att investera, samt ökad transparens i handelsrelationerna EU och Kina emellan. Det kommer skapa bättre förutsättningar för europeiska och kinesiska företag att konkurrera på lika villkor på en alltmer globaliserad marknad, liksom förbättra möjligheten till investeringar inom tillverkningsindustrin (såsom fordon och telekom) och tjänstesektorn (såsom digitala och finansiella tjänster).

Av stor vikt är att Kina förbinder sig att vara transparenta när det gäller statsstöd till kinesiska företag. Man förbinder sig vidare att tillse att statsägda kinesiska företag inte diskriminerar utländska företag, samt att utländska företag inte kan tvingas lämna ifrån sig teknologi.

Det tilltänkta investeringsavtalet innebär ett stort steg framåt för vänner av frihandel. Det blir utan tvekan ett viktigt instrument i EU:s arbete för att hävda sig på den globala arenan. Det är bra.

Stärkta ekonomiska relationer med kommunistregimen i Peking får dock aldrig ske på bekostnad av de mänskliga fri- och rättigheterna, eller den världsordning som styrs av ett gemensamt regelverk. Ett investeringsavtal får inte undertecknas på bekostnad av tibetanernas självbestämmande eller uigurernas frihet. Ett investeringsavtal får inte undertecknas på bekostnad av Hong Kong-bornas säkerhet eller taiwanesernas självständighet.

För höjer man blicken från de ekonomiska kalkylerna så går det inte att blunda för den kinesiska kommunistregimens förtryck av den egna befolkningen: vedervärdiga brott mot miljoner, och åter miljoner, människor. Landet kryllar av omskolningsläger där oliktänkande hålls fångna och utsätts för indoktrinering, tortyr, tvångsarbete och tvångssteriliseringar.

Kinas omfattande brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna är inget upplevt problem. De är i allra högsta grad verkliga och särdeles skrämmande.

Därför vore det klädsamt om Sveriges regering kunde lyfta fram denna problematik när man pratar om det ”gynnsamma avtalet med Kina”. Istället för att bara stirra sig blinda på de ekonomiska fördelarna måste Anna Hallberg och hennes EU-kollegor också ställa tuffa krav på Kina. Bland annat måste man kräva att det framtida investeringsavtalet inkluderar krav på Kina att ratificera den internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner om tvångsarbete. EU bör också snarast införa ett importförbud för produkter som producerats med tvångsarbetskraft.

Investeringsavtalet med Kina handlar inte bara om tillväxt och välfärd. Det handlar om att stå upp för och skydda de miljontals kineser som dagligen förföljs, indoktrineras och torteras av kommunistregimen.

Sveriges och övriga EU:s regeringar måste alltid stå upp för mänskliga fri- och rättigheter, inte minst när vi sluter nya lukrativa avtal. Man kan inte prata om allas lika värde när det passar, bara för att sticka huvudet i sanden så snart man känner doften av nypressade sedlar.  

David Lega (KD), Europaparlamentariker