Ända sedan debuten på Köpenhamnsfestivalen 2002 har Danish String Quartet plockat hem priser och vunnit publikens hjärtan. Kvartetten är känd för sina genomtänkta album och liveframträdanden, där de framför både samtida verk och verk från tidigare kompositörer som de influerats av. De har även lyft fram skandinaviska kompositörer.

Medlemmarna i Danish String Quartet är violinisterna Rune Tonsgaard Sørensen (född 1983) och Frederik Øland (född 1984), Asbjœrn Nœrgaard (född 1984) på altfiol samt Fredrik Schøyen Sjölin på cello. De tre förstnämnda träffades som barn på ett musikläger en sommar. Sørensen, Øland och Nørgaard började sedan studera vid Kungliga musikakademin i Köpenhamn. Sjölin, som är norrman, anslöt sig till gruppen 2008.

Kvartettens nya CD på ECM (den tredje på skivbolaget) kallas ”Prism I: Bach, Shostakovich, Beethoven”. Detta är den första av fem album i ett projekt där var och ett av albumen utforskar den historiska och musikaliska influensen från Bachs fugor i Beethovens sista stråkkvartetter, och sedan, genom Beethoven, i senare kompositioner av efterkommande kompositörer, inräknat Dmitrij Sjostakovitj (som stavas Shostakovich på engelska), Alfred Schnittke, Bela Bartok, Felix Mendelssohn och Anton Webern.

På ”Prism I” spelar gruppen den första av Beethovens sena kvartetter, Op.127 i ess-dur, Bachs fuga i samma tonart (arrangerad av Mozart) och Sjostakovitjs sista stråkkvartett, Nr.15 i ess-moll, Op.144.

CDn öppnar med Johann Sebastian Bachs fuga i ess-dur. Detta stycke kallas för ”St. Anne” tack vare sin likhet med temat i den engelska kompositören William Crofts (1678-1727) fuga och hymn, som vanligen framförs med Isaac Watts text till hymnen ”O God, Our Help in Ages Past”. Musikhistoriker tror emellertid att Bach, trots likheterna, aldrig hörde denna hymn, och att det därför var en slump att de liknar varandra.

Stycket, som komponerades som en del av ”The Well-Tempered Clavier” del 2, var ursprungligen skrivet för cembalo, och man tror att Bach spelade det på orgel. Idag framförs det vanligen av pianister, inräknat Glenn Gould. Arrangemanget för stråkkvartett skrevs av Mozart, som var en stor beundrare av Bachs musik.

Sjostakovitj skrev sin gripande stråkkvartett Nr.15 i ess-moll, Op.144, året innan han dog. Han slutförde den i själva verket på sjukhuset.

Beethovens kvartett Nr.12 i ess-dur, Op.127, är den första av hans sena kvartetter. Det finns en historia, möjligen apokryfisk, om violinisten Felix Tadicati som klagade på att Beethovens Opus 59-kvartetter ”inte [var] musik”. Kompositören svarade: ”Åh, de är inte för dig, utan för en senare tid”. Det kanske var sant, eftersom kvartetterna inte togs emot väl vid det första framförandet. Nu uppskattas de sena kvartetterna som kompositörens sista storartade stycken.

Danish String Quartet spelar alla dessa stycken med precision och känsla som kan mäta sig med de bästa inspelningarna av dessa verk. ”Prism I” är en lovande inledning på serien.

Barry Bassis har skrivit om musik, teater och resor för olika publikationer i över ett decennium.