Konstnärer har en oändlig inspirationskälla i klassikerna, säger barytonen Darren Chase. Ett klassiskt stycke fångar inte bara sin skapares tidsanda, utan blir också bördig jord för efterföljande konstnärers verk.

En del samtidskonstnärer vill bara skapa ”nytt, nytt, nytt” hela tiden, men Chase anser att det är ”bättre att förankra en ny skapelse i någonting storartat och svara respektfullt på det”, precis som många konstnärer har gjort förr.

– Jag bygger hellre på klassiker som har klarat tidens test, med kvalitéer som har förts vidare över lång tid.

Darren Chase har sjungit i operasällskap, barockorkestrar och ensembler för klassisk samtidsmusik. Han har spelat in två album: ”Robert Schumann: Liederkreis” och ”The Young Debussy”, och 2013 vann han American Prize in Art Song. Han känner sig lika hemma med språk som med musik. Utrustad med kunskaper i tyska, italienska, ryska och franska har han tagit sig an konsten att översätta sångtexter.

– Jag blev musiker tack vare orden, säger Chase.

Till ”The Young Debussy” översatte han fem av Charles Baudelaires dikter från franska till engelska 2010. För att skapa den övergripande estetiska likheten försökte han att förmedla dikternas mångbottnade innebörder med uttrycksfulla översättningar.

Om de omedelbart kunde förstå texten medan de lyssnade till musiken, skulle inte deras upplevelse bli avsevärt fördjupad då?

I processen förstod han att översättningarna kunde komma att fördjupa publikens förståelse av de musikaliska verken. Många som kom till hans konserter hade inte upplevt musiken till fullo, eftersom de inte förstod de språk han sjöng på och heller inte läste översättningarna i programbladet.

– De kom bara och lyssnade på min röst och skapade en historia för sig själva baserat på melodin, vokalerna och pianot.

Om de omedelbart kunde förstå texten medan de lyssnade till musiken, skulle inte deras upplevelse bli avsevärt fördjupad då? frågade han sig.

– Min teori [var] att detta måste ske i realtid, utan den tidsförskjutning som att läsa en översättning innebär. När du läser en översättning tillkommer en extra bearbetningsprocess, som hindrar dig från att nå det djupa tillståndet där sinnet, utan att veta varför, fångar de subtila parbildningarna av musikaliska och poetiska idéer.

För några år sedan upptäckte han en inspirerande uppsättning sånger: Franz Schuberts berömda sångcykel ”Winterreise”. Verket är komponerat för sång och piano och baseras på 24 dikter av Willhelm Müller.

Chase tyckte verket var mörkt och attraherades inte omedelbart av det, men det var samtidigt tilltalande eftersom han skulle kunna lägga det till sin repertoar. Hans egen tolkning skulle därmed få möjlighet att fördjupas över tid. Han gillade också tanken på en cykel i historieformat: en saga i sig själv, som en enmansopera istället för, som ofta är fallet, en samling sånger runt ett gemensamt tema.

När han väl började jobba med dem fann han stor inspiration i rikedomen i Müllers dikter.

– Jag anade att cykeln egentligen handlade om transcendens och uppvaknandets glädje, även i de mörkaste stunder. Det finns glädje bakom varje förtvivlad bild som poeten beskriver, och det är acceptansens glädje.

Bortom dess inspirerande innebörder gav dikterna Chase en del konstnärliga utmaningar:

– Müllers dikter låter sig översättas poetiskt, mer än någon annan poesi jag kan erinra mig.

– Båda konstnärerna lekte med gamla former för att skapa något som låg mer i tiden.

– Darren Chase, operasångare

Under de åtta månaderna som det tog honom att översätta rimmen och vokalharmonin grävde han djupare – lingvistiskt, historiskt, musikaliskt och dramatiskt djupare – än han någonsin hade gjort tidigare med någon sångsvit. Och arbetet gav resultat.

Sedan två år tillbaka framför Chase verket på engelska, och publiken har verkligen uppskattat att höra dessa sånger, som avslöjar vinterns själ, på sitt eget språk. Samtidigt har han mognat i sitt konstnärsskap. Han tror att det kommer att förstärka konserten han ska sjunga på tyska nästa år.

Att fördjupa sig i Schubert och Müller har inspirerat Chase till ett helt nytt projekt: Han har börjat på en kortroman. En del av Müllers symbolism berörde industrialiseringens konsekvenser som började visa sig. Chase uppdaterar dessa symboler med en dystopisk blick på det teknologiska gränssnittet mellan människa, artificiell intelligens och andlighet.

Chase är inte den enda konstnären som bygger vidare på tidigare verk. Müller själv älskade sonaten, och han älskade tyska folksånger. Han kombinerade dessa gamla former, med hjälp av folksångernas direkta språk och sonettformens ”koncentrerade känsla och upphöjt andliga grubbleri”, säger Chase.

Schubert i sin tur förlitade sig på den traditionella sångstrukturen A-B-A, men gav musiken en romantisk touch genom att stärka den emotionella aspekten i musiken.

– Båda konstnärerna lekte med gamla former för att skapa något som låg mer i tiden.

När det kommer till betydelsefulla verk, "finns det en aforism om att vi återuppfinner hjulet. Jag tror det,” säger Darren Chase.