Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Sedan en tid tillbaka finns stora mängder förundersökningsmaterial i åtalet mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt tillgängligt att begära ut som allmän handling. Det verkar som att detta nästan helt förbigått svenska medier.

Jag har endast sett en halvlång text i Expressen baserat på detta material, som jag uppmärksammade tidigare denna månad här på InBeijing. Men materialet är mer omfattande än så. Själv har jag spenderat en stor del av mina senaste arbetsdagar till att läsa genom närmare 800 sidor förundersökningsprotokoll.

Dessa dokument innehåller en rad fascinerande uppgifter. Där finns interna mail, kvitton, bildmaterial, kalendrar och skisser. Där finns också förhör med cirka 25 personer, inklusive flera anställda vid Utrikesdepartementet samt John Meewella, en av de kinesiska agenter som försökte skrämma Angela Gui till tystnad vid en rad möten som Anna Lindstedt var med och arrangerade för ganska precis ett år sedan.

I dokumenten finns såväl en lång redogörelse som ett långt förhör med Angela Gui. Även ambassadör Lindstedt förhörs givetvis, i flera omgångar.

Varför svenska medier inte huggit på dessa dokument är för mig ett mysterium – det handlar ju trots allt om Sveriges största diplomatiska skandal i modern tid. Anser man sig inte ha tid? Kanske är det enklare och mer ”klickvänligt” att bara citera den kinesiska ambassadörens senaste utfall? Kanske är det relativ okunskap och ointresse vad gäller Kina som återigen spelar in.

Oavsett vilket så tänker jag under de kommande veckorna här på InBeijing publicera en rad texter baserade på innehållet i förundersökningen. Tanken är att i varje inlägg fokusera på en särskild person eller en särskild företeelse som sticker ut i dokumenten.

Det finns här mycket att välja mellan. Antalet publiceringar jag gör på detta ämne kommer delvis styras av intresset. Om texterna får många läsare och delningar, kommer jag skriva fler och längre. För om det nu skulle vara så att svenska medier har rätt i sin bedömning att detta ämne inte lockar nog med läsare för att lägga ner tid och möda på, så kommer inte heller jag göra detsamma.

Men jag tror det finns ett stort allmänintresse för delar av dessa dokument – annars hade jag aldrig tagit mig tiden att läsa genom dem. I dag kommer jag fokusera på Kevin Liu, en av de två så kallade affärsmän som manipulerade ambassadör Lindstedt till att anordna möten med Angela Gui.

Åtalet mot Anna Lindstedt del 1: Kevin Liu

Kevin Liu är alltså namnet på en av de två affärsmän som fick Anna Lindstedt att lura Angela Gui till Stockholm i slutet av januari i fjol, för att diskutera hennes fars situation samt ett luddigt arbetserbjudande. Det råder stor oklarhet om vem denne man egentligen är – i förundersökningen finns mycket riktigt också ett dokument från Sebastian Magnusson, då vice generalkonsul i Shanghai, som fastslår att ”Kevins bakgrund är ett mysterium”.

Magnusson framhåller att Liu har ”ett dussintal nuvarande och tidigare titlar, vilka varierar något beroende på var man hittar hans CV”. I rapporten, daterad 28 januari 2019, alltså efter det omtalade mötet vid Sheraton, understryks även hur Liu är spärrad i databasen Wilma och därmed egentligen inte ska kunna få visum till Sverige.

Vederbörande har tidigare rest till Sverige med minst två olika pass med olika namn, födelsedatum och födelseort. Han använder sig av flera alias; förutom Kevin Liu även Liu Ruichen, Liu Wenxuan, Liu Nanyu och Liu Yiyu.

Allt detta var givetvis känt av svenska myndigheter innan skandalen i fjol inträffade. I förundersökningen framgår att Kevin Liu för första gången sökte visum till Sverige 2008 men fick avslag. 2010 sökte han på nytt och blev beviljad, men 2011 spärrades han i ovannämnda databas efter ett anonymt tips till Migrationsverket om multipla identiteter.

Trots denna spärr ansökte Liu på nytt om visum till Sverige genom ambassaden i Peking 2016, men fick avslag på grund av att han ansökt med förfalskade handlingar. Året därpå söker han på nytt vid generalkonsulatet i Shanghai men får avslag även där.

I förundersökningen finns dessa ansökningar att tillgå, inklusive kopior på pass och id-kort. Där finns också mycket utförliga dokument från den svenska ambassaden, efter en ansökan 2014 där Kevin Liu också blev nekad en ansökan om ett Schengen-visum med multipla inresor.

Detta väcker givetvis en rad frågor. Hur är det möjligt att svenska ambassaden under Anna Lindstedts ledning samarbetade så nära med en så uppenbar sol-och-vårare? Mötet med Angela Gui var ju inte första gången som Kevin Liu dyker upp i ambassadens sällskap. Tvärtom så nämns han i flera interna mail med flera mottagare som arbetar på Sveriges ambassad i Peking, generalkonsulatet i Shanghai och UD i Stockholm.

Kevin Liu framstår som någon slags spindel i nätet, som tack vare sina kontakter ordnar evenemang med så högt uppsatta politiker som partisekreteraren i Nanjing för svenska myndigheter och företag att delta i. Det handlar såväl om näringsliv som privata tillställningar; förutom att Kevin Liu varit inbjuden till Anna Lindstedts residens i Peking, närvarade ambassadör Lindstedt själv vid bröllopet då Lius son gifte sig i Nanjing.

Hur är det möjligt med en så nära relation och ett så högt förtroende för någon som Kevin Liu, utan att varningsklockorna ringer? Okunskap och slapphet, kanske. SÄPO:s förhör med Anna Lindstedt ger vid handen att hon – ambassadens tidigare kunskaper till trots – inte känner till Lius bakgrund:

"FL2: Professor Liu förefaller vara en ganska inflytelserik person, kanske ganska förmögen, inblandat i väldigt många företag och så vidare. Vad vet du om hans bakgrund egentligen?

AL: Jag vet att han har sysslat med alla möjliga typer av affärer bland annat fastighetsaffärer och jag tror att det är där han har grundat sin förmögenhet. Men han är ju vetenskapsman i botten, sysslat med naturvetenskap och han är då hedersdoktor tror jag i olika universitet. Det är ju därför han är intresserad av det här med medicinteknik, cancerforskning och så vidare.

FL2: Vet du var han har sin professur inom?

AL: Jag vet att han har någon slags professur på Najnings universitet, men jag kan inte i detalj beskriva vad han har forskat på en gång i tiden.

FL2: Hur ser hans kopplingar ut till Kinesiska statsapparaten?

AL: Jag tror att han har goda ingångar, jag tror att han har goda ingångar på samma sätt som många andra inflytelserika näringslivsrepresentanter. Därmed inte sagt att han är del av statsapparaten men han har goda ingångar ja.

(…)

FL2: Känner du till om han har olika identiteter så att säga som han har rest med?

AL: Känner jag inte till.

FL2: Känner du till om det har varit något problem för honom att komma in i Sverige?

AL: Känner jag inte till. Inget jag har hört om."

När SÄPO sedan frågar Lindstedt vilken typ av bakgrundskontroller det görs av personer som ambassaden samarbetar med, blir svaret något undvikande om ett generaluppdrag att främja utbyte som kan leda till arbetstillfällen i Sverige.

Okänd för hela Utrikesdepartementet

Men Kevin Lius bakgrund gick inte bara Anna Lindstedt över huvudet. Hela Utrikesdepartementet verkar ha varit ovetande om förhållandena.

Annika Söder, som vid tidpunkten var kabinettsekreterare och därmed UD:s högste chef efter Margot Wallström, säger i förundersökningen att Kevin Liu var ”en ny figur när han dök upp i det här”. Hon säger vidare att man i efterhand kunnat se att han tidigare blivit nekad inresa till Sverige, och beklagar sig över att denna information inte nått fram från de som arbetar med migrationsfrågor till de som samarbetar med kineser ”för främjande och kontakter” inom olika områden.

Karl-Olov Andersson, andreman på Sveriges ambassad bakom Anna Lindstedt, hade innan mötena i Stockholm bara hört talas om Kevin Liu som ett namn som Lindstedt och ambassadens kulturråd Mathias Lafolie ofta pratade om. ”Egentligen var det ingen annan som kände honom”, säger Andersson i förhör med SÄPO.

Nina Lissvik – kanslichef vid ambassaden i Peking då det begav sig och tillika en av de som varit mest kritiska emot Lindstedts agerande – frågade rakt ut på ett sektionschefsmöte vem Kevin Liu egentligen är, eftersom han börjat dyka upp i allt fler sammanhang. Lindstedt var inte närvarande vid detta möte, och ingen annan av cheferna som var där kunde svara på frågan.

Lindstedts respekt och fulla förtroende

Ändå spelar alltså Kevin Liu en central roll i detta drama. Det var han som sade till sin hantlangare John Meewella att betala för Angela Guis flygresa till och hotell i Stockholm. Väl i Stockholm var det också Liu som hämtade Anna Lindstedt vid den kinesiska ambassaden efter att hon lunchat där, och sedan åkte för att plocka upp Angela Gui tillsammans med Lindstedt och Meewella.

Allt detta möjliggjordes av Lindstets respekt och fulla förtroende för Kevin Liu, en man vars bakgrund hon alltså enligt ovan inte kände till särskilt väl. Hur ser de bådas relation egentligen ut då?

Enligt SÄPO:s förhör med Anna Lindstedt hade hon kontinuerlig kontakt med Kevin Liu under sin tid som ambassadör i Peking. De träffades första gången då Lindstedt var i Shenzhen för att besöka företag. Sedan besökte Liu ambassaden när en konferens om kulturarvsfrågor anordnades där.

”Det var mycket på temat kultur eftersom han då brinner för Sverige och brinner för Svensk-kinesiskt kultutbyte [sic] han har då engagerat sig i då och det finns ju samarbeten som har pågått länge och på olika håll och kontakter med universitet”, står att läsa i förhöret.

I Kevin Liu säger sig Lindstedt se ”en person som älskar Sverige, är väldigt mån om att vi ska ha bra relationer”. Hon nämner även alla svenska och nordiska företag som Liu arbetar med, och beskriver honom som en pålitlig person(!) med goda avsikter.

”Professor Liu”, som Lindstedt titulerar honom, är en person som hon respekterar och bedömer som pålitlig nog att lämna över Angela Gui till. Det framgår egentligen i förhören inte varför.

Tagen på sängen med kinesisk ambassadpersonal

Något som dock framgår av förundersökningen är att Kevin Liu kunnat kringgå sin svartlistning i Sverige genom att söka visum vid finska generalkonsulatet i Hongkong, med ytterligare ett nytt pass.

Det framgår även att det är Kevin Liu som betalar för middagar och drinkar, under tillställningar där han upprepade gånger skryter som sina kontakter och rikedomar, som ska ha kommit främst från fastighetsaffärer. Enligt egna utsagor ska Liu ha en stående svit på Sheraton i Stockholm där han spenderar tio dagar i månaden, vid sidan av tio dagar i Hongkong och tio dagar i Nanjing.

En särskilt intressant episod under förundersökningen kommer från ett förhör med Kurdo Baksi, som bjudits till middag av Kevin Liu. Då Baksi anländer en halvtimme för tidigt, verkar Liu tagen på sängen eftersom han redan är på restaurangen tillsammans med flera tjänstemän från Kinas ambassad.

Enligt Kurdo Baksi ska Kevin Liu ha blivit ”röd i ansiktet” när denne ertappades tillsammans med det dryga dussinet kinesiska gäster på restaurangen, en halvtimma innan Baksi skulle ha varit där.”I must tell you, this people are from the embassy, I have very good relation in China and here”, förklarade Liu för Baksi vid tillfället.

Och så verkar det utan tvivel vara. Enligt John Meewellas uppgifter återvände Liu under denna helg till den kinesiska ambassaden för att ”förhandla” om Gui Minhai via direktlinje till Peking.

”Kan vara vem som helst”

Finns det nu då någon klarhet i vem denna Kevin Liu egentligen är, då undersökningar och utredningar gjorts efter skandalen på Sheraton? Nej. Kanslichef Nina Lissvik uttrycker nog saken bäst när hon i förhör med SÄPO säger: ”Han kan nog vara vem som helst”.

Även Karl-Olov Andersson, andremannen vid ambassaden i Peking, säger i förhör med SÄPO att det ”fortfarande är svårt att vet vad [vem?] han är egentligen”, efter att man på Utrikesdepartementet läst på ordentligt om honom.

”Det är svårt att veta vad han står för egentligen och vad det är han gör”, säger Andersson som dock konstaterar att Liu har ett väldigt omfattande nätverk i såväl Kina som Sverige.

Detta nätverk kan delvis förklaras av att Kevin Liu har kopplingar till Sverige sedan lång tid tillbaka. Niclas Adler – en svensk entreprenör vars roll i detta drama är mycket oklar – berättar han samarbetade med Liu i egenskap av rektor vid Jönköpings internationella handelshögskola 2008. Lius barn kom också att studera i Sverige.

Torbjörn Lodén, sinolog som närvarade vid mötet på Sheraton, beskriver det i förundersökningen som ”uppenbart” att Liu gått in för att odla kontakt med Anna Lindstedt, i en tid då Kina har bestämt sig för att för en offensiv mot Sverige.

Visserligen kan Lodén inte bedöma Kevin Lius relation till Kinas regim. Men han menar samtidigt att ”det vore absurt att han inte företräder regimen”. Enligt Lodén är det ”alldeles klart” att Liu i sammanhanget företräder den kinesiska ambassadören i Stockholm, även om han samtidigt kan ha egna intressen.

Magnus Fiskesjö, som undervisar vid Cornell University och har varit väldigt involverad i fallet med sin vän Gui Minhai, menar att det är Kevin Liu som har lagt fram förslaget med att Angela Gui ska vara tyst om sin fars situation. Han säger bland annat följande i förhör med SÄPO:

"Det har kommit fram att den här Kevin Liu och Anna haft kontakter under lång tid. Jag kan föreställa mig att det är ett påverkansarbete som pågått. De är oerhört skickliga och har ett stort välbemannat ”KGB” som försöker omvända en på detta sätt. Att hon spelade med i detta – att Angela skulle vara tyst – bakom det felsteget måste ligga en påverkankampanj mot henne."

Enligt Fiskesjö är det ”uteslutet” att en person som Kevin Liu, med nätverk inom svenskt näringsliv och högskola, inte skulle stå i kontakt med kinesiska staten. Han säger att Liu sannolikt hanteras som en agent av av kinesiska myndigheter.

Efter att ha läst förundersökningen stärks den bild jag tidigare haft av Kevin Liu. Det handlar om en hal affärsman som på grund av tillfälligheter och personliga anledningar har särskilt bra kontakter i just Sverige.

Han har sedan identifieras och närmats av kinesiska myndigheter, som sedan använt honom i syfte att uppnå egna intressen vad gäller Gui Minhai. Liu har sedan lyckats manipulera Lindstedt till de grad att hon hjälpt till att anordna möten med Angela Gui.

Det är inte överraskande att kinesiska myndigheter försöker sig på detta. Det är dock väldigt överraskande att en person som tidigare sökt och nekats visum till Sverige under flera identiteter och med falska id-handlingar kan nästla sig så högt upp i den svenska politiska världen.

Förutom att frekventera Sveriges ambassad, ses Liu på bilder från ceremonier med Stefan Löfven och har ett kontaktnät i Sverige som enligt Torbjörn Lodén inkluderar Fredrik Reinfeldt.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.