Den 10 mars förstatligades den amerikanska banken Silicon Valley Bank och sattes under tvångsförvaltning av Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC) efter att ha utsatts för en bankrusning där kunderna bara dagen innan tagit ut 42 miljarder dollar. Som jämförelse hade banken cirka 175 miljarder i bankinsättningar vid årsskiftet.
Det här är den största bankkonkursen sedan finanskrisen 2007–2008 och den näst största i USA:s historia. En inte osannolik gissning är att vi nu ligger i samma fas i konjunkturcykeln som våren 2008, då allvaret kring läget i det finansiella systemet inte riktigt hade slagit rot i det allmänna medvetandet. I upprinnelsen till den krisen hade bostadsmarknaden skenat, och under 2007 började fler och fler låntagare få problem att betala sina räntekostnader i takt med att Federal Reserve, den amerikanska centralbanken, gradvis höjt räntan från en procent 2004 till drygt fem procent 2006 (känns det igen?). Första tecknet var bankrusningen i september 2007 mot den brittiska banken Northern Rock, som fick räddas av den brittiska centralbanken Bank of England. I mars 2008 blev den amerikanska investmentbanken Bear Stearns nästa stora bank som fick stänga sina portar, och finanskrisen briserade fullt ut i september 2008 när Lehman Brothers gick i konkurs.
De extremt låga räntorna, den höga kreditexpansionen och penningmängdsökningen vi levt med de senaste 15 åren har inte bara letat sig in i bostads- och fastighetssektorn utan även in i obligationsmarknaden, aktiemarknaden och inte minst blåst upp den hypade tech- och startupsektorn via billigt och ymnigt flödande riskkapital. I toppen på spekulationsbubblan har de nya kryptovalutorna legat och skummat, och talande nog gick en av världens största kryptobörser FTX i konkurs i november i fjol.
Företaget grundades bara tre och ett halvt år tidigare av den då 27-årige Sam Bankman-Fried och nådde sin högsta värdering i januari 2022 på 32 miljarder dollar. FTX visade sig dock vara ett skumraskföretag och spekulerade bland annat med kundernas innehav av kryptovalutor. På en kryptobörs kan nämligen kunderna inte bara växla in kryptovalutor utan också förvara dem likt pengar på ett bankkonto. När kryptovalutorna började rasa i värde under 2022 sprack charaden och Bankman-Fried blev efter konkursen åtalad för bland annat bedrägeri.
Konkursen i FTX kommer nog i efterhand att ses som det första tydliga tecknet på en finanskris, likt Northern Rocks konkurs 15 år tidigare. Samma vecka som Silicon Valley Bank gick i konkurs gick en annan kalifornisk bank, Silvergate Bank, samma öde till mötes. Silvergate Bank var djupt involverad i kryptovalutasfären och hade ett system för snabb växling mellan kryptovalutor och vanliga fiatvalutor, ett system som FTX använde sig av. Efter FTX kollaps började många av Silvergate Banks andra kunder av oro ta ut sina pengar, vilket tvingade banken att sälja tillgångar med stora förluster. Den 8 mars 2023 fick banken stänga sin verksamhet.
Silicon Valley Bank, å andra sidan, var inte specifikt inriktad på kryptomarknaden utan generellt mot techstartup-marknaden och hade många riskkapitalbolag som kunder, vilka beordrade bolagen de investerade i att placera sina kassor i Silicon Valley Bank. De flesta startupbolag gör inte vinst och de hade under den föregående perioden med billiga pengar vant sig vid att bli matade med nya friska riskkapitalpengar med lagom periodicitet. I takt med att Federal Reserve höjde räntan under 2022 så minskade flödet av nya lån och riskkapital till startupbolagen, vilket resulterade i att deras kassaplaceringar hos Silicon Valley Bank minskade kraftigt då kostnaderna fanns kvar men påfyllningen av nya pengar avstannade. Silicon Valley Bank var då tvungen att sälja tillgångar för att täcka detta utflöde av insättningar.
Problemet var bara att de hade placerat en stor del av sina tillgångar i statsobligationer med lång löptid. Dessa obligationer hade minskat kraftigt i värde i takt med ränteuppgången. En obligation består av en given summa pengar i framtiden vilket marknaden värderar genom att diskontera dem med aktuella marknadsräntor. En ökande marknadsränta innebär därmed ett sjunkande marknadspris på obligationer. Till saken hör att banker har rätt att värdera långsiktiga obligationer till nominellt värde, det vill säga utan att ta hänsyn till nämnda diskonteringseffekt. Det gjorde att i takt med att banken var tvungen att sälja tillgångar till det lägre marknadspriset så realiserades större och större förluster på balansräkningen. Den här bristande överensstämmelsen i bokfört värde jämfört med marknadsvärde gör att denna typ av bankkollaps till synes kommer så snabbt och oväntat. Under sista veckan av bankens existens insåg riskkapitalbolagen krisen och beordrade sina portföljbolag att flytta sina pengar till andra banker, vilket blev dödsstöten.
USA har en insättningsgaranti på förluster upp till 250 000 dollar för privatpersoner såväl som för företag.
Det är inte bara Silicon Valley Bank som har latenta förluster av denna typ. Enligt FDIC hade amerikanska banker orealiserade förluster på totalt 620 miljarder dollar i slutet av 2022. Här ligger alltså många minor begravda i det finansiella systemet som kan brisera när som helst.
Silicon Valley Bank hade fått anmärkningar på sina riskhanteringsprocesser av Federal Reserve (som också fungerar som finansinspektion i USA) och blev satta under granskning under 2022. Uppenbarligen förhindrade inte det konkursen. Kreditvärderingsinstitutet Moody’s gjorde inte heller sitt jobb och nedgraderade inte Silicon Valley Banks rating förrän den 8 mars, två dagar före konkursen. Silicon Valley Bank verkar också ha ägnat mer energi åt de senaste trenderna inom godhetssignalering snarare än åt kärnuppgiften riskhantering. Bland annat saknade banken en operativ riskchef under stora delar av 2022.
Söndag den 12 mars stängdes också en tredje bank, New Yorkbaserade Signature Bank, av federala myndigheter. Signature Bank hade också inriktat sig på kryptovalutaindustrin och råkade ut för en bankrusning fredagen den 10 mars som en följdeffekt av att Silvergate Bank och Silicon Valley Bank fallerade. Detta blev den tredje största bankkonkursen i USA:s historia. En pikant detalj är att det svenska tjänstepensionsbolaget Alecta hade lyckats investera i alla dessa tre banker och därmed gjorde en förlust på ungefär 20 miljarder kronor.
USA har en insättningsgaranti på förluster upp till 250 000 dollar för privatpersoner såväl som för företag. Speciellt Silicon Valley Bank hade en stor andel företagskunder som hade mycket större insättningar än så, vilket gjorde att över 90 procent av kundernas insättningar var oförsäkrade. För att stabilisera marknaden och sänka risken för rusningar mot andra banker frångick FDIC denna gräns och gick i god för 100 procent av alla insättares pengar i alla tre fallerade banker. Det här var en desperat åtgärd och den skapar en osäkerhet på marknaden kring vad som egentligen gäller framåt. Om praxis blir att alla insättningar är skyddade till 100 procent kommer det att göra att kunder helt kan sluta granska vilken bank som är säkrast att överlämna sina pengar till. Det i sin tur kommer göra att banker lägger ännu mindre vikt vid konservativ riskhantering.
Om det å andra sidan skulle bli en kedjereaktion av fallerande banker där insättarna inte kompenseras av centralbankernas penningtryckspressar blir konsekvensen att penningmängden minskar drastiskt, vilket var vad som hände under den stora depressionen på 1930-talet. Detta scenario är reglerande myndigheter livrädda för, vilket också talar för att de kommer skydda alla insättares pengar för att undvika en sådan utveckling. Och skattebetalarna är de som till sist alltid står för notan.
För 100 år sedan hade USA drygt 30 000 banker och numera finns bara drygt 4 000 kvar.
Som jag beskrivit i en tidigare artikel så är banksystemet uppbyggt på fraktionella reserver. Det innebär att när vi sätter in pengar på ett ordinärt bankkonto med fri dragningsrätt så innebär det inte att pengarna ligger i tryggt förvar hos banken. Så när som på en liten buffert lånas pengarna ut för att generera intäkter åt banken. Det här är egentligen bara en reglerad variant av Bankman-Frieds spekulation med kundernas innehav av kryptovalutor vilket i det sammanhanget klassades som bedrägeri. Hur man än bedömer den saken så skapar upplägget en latent konkursrisk hos alla banker. Det i sig gör att reglerande myndigheters prioritet är att upprätthålla en fasad av att banksystemet i alla lägen är stabilt. Vi kommer därmed inte att höra en objektiv bedömning av riskerna i banksystemet från våra politiker eller centralbanksbyråkrater.
Som exempel skröt den dåvarande chefen för Federal Reserve, Alan Greenspan, i ett tal i januari 2000 på toppen av it-bubblan om att USA var på väg att slå rekord i längsta oavbrutna period med tillväxt och att det fanns få tecken på en förestående lågkonjunktur. Två månader senare inleddes kraschen på Nasdaqbörsen som sedan gick ner 78 procent de kommande två åren. Greenspans efterföljare och sedermera nobelpristagare i ekonomi, Ben Bernanke, verkade lika ovetande om problemen i ekonomin när han i juni 2008 förklarade att ”Risken att ekonomin har gått in i en lågkonjunktur verkar ha minskat de senaste månaderna”. Lågkonjunkturen hade då redan pågått i sju månader och de följande månaderna eskalerade den utom kontroll.
Risken med att en finanskris briserar igen är att våra ledare passar på att göra om hela vårt penningsystem genom att införa en centralbanksstyrd digital valuta. De kommer att locka med en sirensång om att vi kan sluta oroa oss för framtida finanskriser efter det. Jag har skisserat riskerna med detta i en tidigare artikel men kortfattat kommer då alla våra transaktioner att bli övervakade och värre än så, denna typ av valuta kommer vara programmerbar så att centralbanksbyråkrater kan börja styra vad vi får och inte längre får köpa. Kanske baserat på ett socialt poängsystem där vi om vi beter oss enligt våra ledares önskan blir belönade, men om vi inte gör det så blir vi bestraffade. Federal Reserve planerar också mycket lägligt att lansera sitt nya betalsystem FedNow i juli 2023. Det är ett system för att göra ögonblickliga överföringar, öppet både för privatpersoner och företag likt vårt eget Swishsystem. Många ser det som basen för en kommande digital centralbanksvaluta.
För 100 år sedan hade USA drygt 30 000 banker och numera finns bara drygt 4 000 kvar, så centraliseringen inom banksektorn är en trend som pågått länge. Till slut kanske vi bara har Federal Reserve kvar som enda bank i egentlig mening. Decentraliserade system med många aktörer kan i vissa aspekter vara ineffektivare, men de är mycket mer robusta i den meningen att enskilda misstag och korrumperade individers handlingar inte äventyrar hela systemet. Ett centraliserat system kommer att ha motsatta egenskaper. Förhoppningsvis glider inte utvecklingen mot digitala centralbankspengar förbi som en teknisk fråga för experter utan blir verkligen debatterad och granskad ur alla synvinklar.
Fredrik Svahn
Teknologie doktor
Kontakta skribenten:
[email protected]
