Socialtjänstens utredningar är en viktig grund för domstolen i familjerättsfall. Advokaten Bertil Begander menar dock att de inte är nog objektiva. Samtidigt har lagmannen Mats Sjösten bra erfarenheter av utredningarna.

Familjerättsadvokaten Bertil Begander har över 30 års erfarenhet av vårdnadsfall i hela landet. Han säger att den typiska vårdnadstvisten inte handlar om en förälder som slår den andra föräldern eller som super under helgen när den har umgänge med barnen.

– De är inte intresserade av att föra en tvist, säger han och förklarar vad det vanligen handlar om:

– Det här är djupt tragiska familjesituationer där den ene föräldern utsätts för den andre förälderns lögner och manipulationer i syfte att skära av föräldern från ett älskat barn. Detta är den typiska vårdnadstvisten.

Sådana fall finns i tusentals, berättar han och poängterar att barnet enligt lagstiftning har rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt Begander är det oftast den utsatta föräldern som tar fallet till domstol. Det blir den yttersta lagliga möjligheten att återknyta kontakten med barnet.

– Manipuleringen har oftast hållit på en viss tid innan stämningsansökan lämnas in. Föräldern brottas då inte bara mot den andra föräldern utan också mot ett barn som kanske redan, av lojalitetsskäl, är tveksam till föräldern och säger att ”pappa är farlig”.

Han beskriver hur dessa barn bär på rädslor som en förälder orsakar med en bild av den andra föräldern som barnet själv inte har upplevt men lärt sig att tro på.

– Barn blir en bricka i ett spel, i föräldrarnas konflikt.

Tingsrätten ger socialtjänstens familjerättsavdelning i uppdrag att utreda och bedöma familjens situation i fråga om vårdnad, boende och umgänge.

– Men har föräldern lyckats få lögnerna att slå rot hos socialförvaltningen, var finns sakligheten? Där brister det många gånger. Socialförvaltningen är inte nog objektiv. Den lämnar förslag till beslut i domstolen, som mer eller mindre grundar sig på lögner. De har inte grävt tillräckligt djupt.

Det är rimligt att tänka att alla domare utgår ifrån att en myndighetsperson är saklig och objektiv. Men det är de ofta inte. 

– Bertil Begander, familjerättsadvokat

Han har träffat många föräldrar som konstaterar att det som står i utredningen inte stämmer med vad de har sagt till utredaren. Även att utredare har tagit bort uppgifter, vilket blir till den icke-manipulerande förälderns nackdel.

– Det finns stora brister hos socialförvaltningen, säger han och fortsätter:

– Domstolen utgår ju ifrån, eftersom förvaltningslagen ställer krav på saklighet och objektivitet, att familjerättsutredningen är sakligt och objektivt utförd. Det är rimligt att tänka att alla domare utgår ifrån att en myndighetsperson är saklig och objektiv. Men det är de ofta inte.

Han förklarar att vårdnadsutredningen är det som väger tyngst vid domstolens bedömning.

Hans erfarenhet är att socialtjänsten oftast tar mammans ord för självklara.

– Socialtjänsten går på mammans uppgifter och många gånger hör de inte ens pappan.

Kravet på saklighet och objektivitet följs inte, menar han.

Bertil Begander säger att flera lagförändringar krävs innan lagstiftarens intention om alla barns rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrar är verklighet. Bland annat vill han se att umgängessabotage kriminaliseras, så som i vissa delstater i USA. Han vill även att barn får rätt till egna ombud. I nuläget är det bara föräldrarna som har ombud.

– Där ser minst en av föräldrarna – den manipulerande – definitivt inte till ”barnets bästa” utan till sitt eget bästa!

Han anser att intresset för psykisk misshandel av barn är för svagt i samhället.

– Man tittar på det fysiska våldet, men man måste även titta på det psykiska våldet.

Han tillägger att det nu är straffbart att låta barn bevittna våld mellan föräldrar.

– Nästa steg måste vara att även psykisk misshandel – manipulering – av barn kriminaliseras. Det infördes 2019 i Danmark.

Han tillägger att man självklart ska arbeta mot mäns våld mot kvinnor, men inte får glömma de barn som utsätts för manipulering så att de tror att den andra föräldern, utan någon grund, är farlig.

– Det är barnmisshandel och bör kriminaliseras även i Sverige.

Mats Sjösten är lagman vid Varbergs tingsrätt och har lång erfarenhet av VBU-frågor (vårdnad, boende, umgänge). Han säger att familjemålen har blivit vanligare de senaste cirka tio åren.

– De har blivit mer omfattande och har en högre konfliktnivå. Därför är de fall som inte löses genom överenskommelser fler.

Till för fem år sedan hade han ungefär ett fall om året som gick till huvudförhandling eftersom föräldrarna inte nådde en överenskommelse, men nu är de många fler.

Han känner till den typen av fall som Begander berättar om, men pekar på att det han ser i ett visst fall är läget just när ett familjemål ska avgöras. Vad som händer efter att en dom har fallit vet han sällan.

– Jag gör en bedömning utifrån det material som presenteras; en prognos om vilka konsekvenser ett beslut kommer att få.

Han förklarar att en vårdnadstvist vanligen är komplicerad med många beskyllningar. Alla föräldrar följer inte heller det de har sagt i domstolen.

– Men det vet vi ju inte om utan vi får göra en bedömning.

Sjösten säger att utredningen från socialtjänstens familjerättsenhet väger ganska tungt, vilket är tanken.

– Domstolen utreder i stort sett inte på något annat sätt själv.

Den är den enda utredning tingsrätten får in som inte presenteras av parterna. Tingsrätten ska dock göra en självständig bedömning av vad som framkommer i utredningen. Men om tingsrätten inte följer utredningens rekommendation så behöver man redovisa varför.

– I de flesta fall följer tingsrätten utredningen.

Myndigheter ska följa saklighet och objektivitet. Samtidigt ger Justitieombudsmannen, JO, då och då kritik för brist på saklighet och objektivitet i socialtjänstens utredningar.

– Domstolen utgår från att de är sakligt och objektivt genomförda. Jag har, med min erfarenhet från några kommuner, ingen annan uppfattning än att de utförs på detta sätt. De är allmänt sett av hög kvalitet, sedan kan det säkert skifta över landet.

Han säger samtidigt att om någon har kritik mot utredningens saklighet och objektivitet, och framför det i rättegången så får tingsrätten ta ställning till om det finns skäl till kritiken och om det i så fall leder till en annan bedömning.

Han ser utredningarna som ett väsentligt underlag för domstolens ställningstagande.

2020 fick social- och arbetsmarknadsnämnden i Lidköpings kommun allvarlig kritik från JO för bristande objektivitet i en vårdnadsutredning. Tommy Larsson, ordförande i socialnämnden i Lidköping, säger till Epoch Times att man sett över rutiner efter kritiken, men att man inte gjort någon ny utredning för att ersätta den som fick kritik. Om tingsrätten hade begärt en ny utredning så hade man gjort det.

Mats Sjösten kommenterar ett tänkt fall där han skulle få in sakliga synpunkter på att en utredning brister i objektivitet och han bedömer att utredningen inte är objektiv.

– Då skulle jag mycket väl kunna begära att en ny skulle utföras.

Han anser att familjerättsprocessen fungerar bra, men kan fungera bättre. Han vill att familjedomstolar införs, som i en del andra länder.

– Där har man specialkompetens och särskilt intresserade domare. De skulle kunna ha hand om den här typen av mål och ägna sig huvudsakligen åt det. Det vore värt att se över.

Att vara domare, i de flesta domstolar, är att vara en form av allmänspecialist. 

– Mats Sjösten, lagman, Varbergs tingsrätt

Han berättar att alla domare generellt handlägger de flesta typer av mål, även om det finns viss specialisering. I nuläget lottas domare till olika fall.

– Det är för att parterna och vi inte ska välja. Det ska vara en så slumpartad fördelning som möjligt. Att vara domare, i de flesta domstolar, är att vara en form av allmänspecialist.

Runar Filper (SD) driver frågan i riksdagen. Han ser en okunskap hos myndigheterna och att det saknas regler som ställer tydliga krav på föräldrar att främja barns rätt till en kontinuerlig kontakt med båda sina föräldrar.

Om socialtjänsten tog del av forskning och expertkunskaper kring den här typen av fall skulle de få verktyg att bryta pågående fall, menar han.

Filper har flera förslag till lagändringar.

– Lagstiftningen bör stärkas kring umgängessabotage med tydligare och kraftfullare sanktioner för den som umgängessaboterar, säger han och fortsätter:

– Riksdagen bör se över möjligheterna till straffsanktioner vid domstolstrots och umgängessabotage, samt föräldraalienation.

Han vill även se att barnsamtal hos socialtjänsten videoinspelas. Han hänvisar till granskningen av socialtjänstens och polisens hantering av Kevin-fallet för att visa på vikten av detta.

Familjerättsutredarna ska lyda under lagar och ha personligt ansvar för sin journalföring och sina beslut. 

– Runar Filper (SD), riksdagsledamot

Dessutom bör tjänstemannaansvaret återinföras.

– Familjerättsutredarna ska lyda under lagar och ha personligt ansvar för sin journalföring och sina beslut.

För att bättre kunna avfärda falska påståenden från föräldrar vill Bertil Begander se högre krav på bevisföring i familjerättsmål. Han jämför med kraven i ett brottmål.

– Det ska där ställas bortom varje rimligt tvivel att det har gått till så som åklagaren påstår. Finns det en tvekan ska personen inte dömas till ansvar.

Han förklarar att en familjerättsprocess handlar mer om psykologi än om juridik.

– Att döma måste vara som att lägga pussel. Det finns ett antal bitar av påståenden, mer eller mindre ihopdiktade. Föräldern som hittar på lögnhistorierna om den andre föräldern får ofta barnet att tro på det och kan till och med, av lojalitetsskäl, få barnet att säga det i socialförvaltningens utredning.

Hans erfarenhet är att lögner är vanliga i familjerättsmål.

– Den typiska vårdnadstvisten är uppbyggd av lögner. Man gör det så subtilt att det är svårt att bevisa motsatsen.

Han säger att den omvända bevisbördan är svår.

– Hur ska du kunna bevisa att du inte slog barnet?

Mats Sjösten säger att nivån för beviskrav i familjemål är en annan än i brottmål.

– De är inte formulerade som i brottmål där det sägs ”ställt utom rimligt tvivel”. Om någon skulle påstå att barnet löper risk att fara illa och den personen skulle behöva bevisa det som i ett brottmål så skulle det nästan aldrig gå.

Vid risk för att barnet far illa, förs bort, hotas eller om föräldern som barnet bor hos utsätts för våld eller hotas, finns beviskrav, men inte lika höga som i brottmål. Bara ett påstående räcker dock inte, förklarar han.

Samma beviskrav som i brottmål skulle inte fungera, menar han.

– Det skulle få orimliga konsekvenser när det gäller risken för barnet.

Till exempel är det sällan påståendet att mamman löper risk för misshandel kan bevisas ”utom rimligt tvivel”.

Även Runar Filper vill se skärpta beviskrav och anser att det bör vara brottsligt när föräldrar ljuger för att utesluta en förälder ur ett barns liv.

– Det måste betraktas som en inställning att vara beredd att kidnappa barnet. Genom att socialtjänsten och rättssystemet genom sin okunskap indirekt och ibland direkt stödjer den alienerande föräldern blir kidnappningen legaliserad.

Kontakta journalisten: [email protected]