Analytiker befarar en långvarig ekonomisk nedgång i Kina, i stil med Japans ”förlorade årtionde”. En ekonom menar till och med att Kinas problem är betydligt värre än det som Japan stod inför på 1990-talet.
Förutom Japans 90-tal finns det fler exempel på ”förlorade årtionden”, långvariga ekonomiska nedgångar som har hållit i sig i tio år eller längre. Storbritannien efter andra världskriget är ett exempel, och Latinamerika på 1980-talet ett annat.
Nu förutspår experter att Kina står inför ett liknande scenario, då både export, inhemsk efterfrågan och privata investeringar minskar. Även den tidigare så heta fastighetsmarknaden ser ut att svalna.
Ekonomen Frank Xie, professor vid University of South Carolina Aiken, menar att Kina definitivt befinner sig i en allvarlig recession, men tycker att jämförelsen med Japan haltar.
– Det är sant att Japan upplevde en krasch på börsen och fastighetsmarknaden och att den japanska ekonomin saktade in under hela 90-talet. Men i verkligheten är Kinas nuvarande situation väldigt annorlunda än den som Japan stod inför på 90-talet, säger han.
Lokalregeringarna har skuldsatt sig genom att involvera sig i fastighetsmarknaden
Överinvesteringarna och japanska företags expansion som ledde till fastighetsbubblan och resursslöseriet var ett resultat av företags agerande, påpekar han. Japan som land blev inte direkt påverkat av företagens konkurser. I Kina är det tvärtom offentliga aktörer som orsakat landets problem. Lokalregeringarna har skuldsatt sig genom att involvera sig i fastighetsmarknaden, så de stora skulderna är nu hela landets problem.
– De rika och mäktiga inom kommunistpartiet, deras representanter inom fastighetsbranschen och ett par utvecklare har tjänat på det här, men alla vanliga kineser är nu skuldsatta, vilket är väldigt annorlunda mot situationen i Japan.
Dessutom upplevde Japan aldrig några allvarliga sociala problem, trots den ekonomiska recessionen, enligt analyser som nu i efterhand ger perspektiv på landets ”förlorade årtionde”. Företagen ställde om och återvann så småningom sina ledarpositioner allteftersom man fortsatte att driva tekniken framåt.
Om huspriserna i Kina fortsätter att sjunka, liksom vanliga kinesers inkomster, samtidigt som arbetslösheten stiger, så kommer det att allvarligt hota det styrande Kinesiska kommunistpartiet (KKP) och i förlängningen hela den sociala stabiliteten. Konsekvenserna kommer att bli mycket allvarligare än de blev i Japan, tror Xie.
I juni sjönk Kinas export med 12,4 procent på årsbasis. Importen minskade med 6,8 procent. Båda dessa siffror var sämre än marknadens förväntningar. Den 10 juli publicerade Kinas nationella statistikbyrå siffror för konsumentprisindex (KPI) för alla provinser. I 17 av dem hade KPI sjunkit på årsbasis. Producentprisindex (PPI) sjönk med 5,4 procent i juni, och det markerade den sjätte raka månaden av nedgång.
Bostadspriserna i 70 stora och medelstora städer sjönk också i juni jämfört med månaden innan, och fastighetsmarknaden går sämre än förväntat, trots statliga stimulansåtgärder. Ungdomsarbetslösheten oroar också. Den slog rekord i gruppen 16–24 år i juni, med 21,3 procent. Enligt Zhang Dandan vid Pekings universitet skulle den dock ligga på hela 46,5 procent om man räknade alla dem som väljer att inte arbeta och i stället lever på sina föräldrar.
Sett till de officiella siffrorna är Kina i en liknande situation som Japan i början av det ”förlorade årtiondet”, men med tanke på den tveksamma tillförlitligheten i kinesisk statistik kan situationen i verkligheten vara värre.
