Kanske har ni sett mig däruppe på handbollsläktaren. Jag sitter och surar i ett hav av entusiaster. ”Sluta spela handboll!” ropar jag ilsket och fäktar med armarna. ”Jag tycker inte om handboll! Vad håller ni på med?”
Låter det realistiskt? Kanske inte det här exemplet. Jag är ointresserad av handboll och bryr mig inte om det heller. Men tendensen är inte orealistisk. Faktum är att den finns överallt.
Häromveckan läste jag att Roald Dahls böcker utsatts för kritik. De innehöll ord såsom ”ful” och ”tjock”, och var omöjliga att uppskatta om inte dessa ord byttes ut mot begrepp som var ”mer inkluderande och mindre kränkande” (DN, 19 feb). Nyligen uttryckte en ung man missnöje över jargongen i ishockeyns omklädningsrum. Han ville gärna spela ishockey, men först måste jargongen bli varmare och mer respektfull. På amerikanska college har Mark Twains böcker kritiserats. De var omöjliga att läsa, menade man, om inte det så kallade n-ordet byttes ut mot det mer respektfulla ordet ”svart”.
