Tidens gång förändrar oss. Även om jag går samma promenadstråk år ut och år in blir det inte tråkigt och jag öppnar mitt sinne för de minnen och känslor som är knutna till just den här promenaden.

På ett av mina promenadstråk går jag förbi en övervuxen ovårdad trädgård. De stora buskarna hindrar nästan all insyn och grinden är en hemsnickrad lösning som består av grenar hämtade från nedfallna träd. Det är något magiskt över den, något sagolikt.

Mina känslor går till barndomens lekar och den magi som omslöt dessa. Trädgården ligger mitt emot ett modernt hus och blir på något vis en representant för äventyret.