Xu Shen (ungefär 58 – 147 f. Kr.), var en kinesisk språkforskare under Östra Handynastin. Han färdigställde den första kinesiska ordboken.
Under Östra Handynastins tid var det många lärda som ändrade på skrivtecknen eller skapade nya stilar utav intellektuell fåfänga. De inkonsekventa förändringarna orsakade stor förvirring. För att komma till rätta med de rådande kaotiska förhållandena, började Xu Shen år 100 f. Kr. att sammanställa den första kinesiska ordboken, kallad ”Shuōwén Jiězì” (Förklarar enkla och analyserar sammansatta tecken).
När Xu Shen skulle analysera strukturen på de kinesiska tecknen hade han sin utgångspunkt i de lärdomar som finns i I Ching och de fem elementen. Han delade in de kinesiska tecknen i sex kategorier.
Piktogram ”skildrar direkt”: Dessa tecken visar betydelsen direkt genom att avbilda utseende.
Exempel: 山 för berg, 人 för människan, 木 för träd, formen av ett litet torg 口 står även för munnen, men avser även ett pass, ett hål, en hamn, medan ett stort torg 囗 står för inhägnad eller att omsluta etcetera).
Ideogram som ”pekar ut fakta”: Det är som begreppsmässiga bildsymboler på så sätt att de representerar en abstrakt idé via en bild.
Exempel: 一 för ”en”, 二 för ”två”, 三 för ”tre”, 上 för ”upp” och 下 för ”ned”.)
Sammansatta ideogram har en kombination av betydelser: Det är skrivtecken som består av två eller flera tecken med liknande eller olika betydelser och vars innebörder kombineras för att skapa nya tecken.
Till exempel: 从 två män som går efter varandra betyder ”att följa” eller ”följeslagare”; 众 tre män som går mot samma mål: betyder ”en grupp människor”, och 囚 är en man omgiven av murar får betydelsen ”en fånge”. Två träd 林 betyder ”en skog”, och tre träd 森 står för ”tätväxt”. 安 ”fred” är en kombination av ”tak” 宀 och ”kvinna” 女, och betyder ”allt är lugnt med kvinnan hemma”.
Fonetisk sammansättning ”form och ljud”: tecken som består av en ljudkomponent och en betydelsekomponent.
Exempel: 妈 mā betyder ”moder”, den högra komponenten 马 uttalas mǎ och betyder ”häst” och det visar den fonetiska aspekten, medan den vänstra komponenten 女 (nǚ, betyder ”kvinna”), och detta ger betydelsen moder. Betydelsekomponenten är ofta en ”radikal” (ett av cirka 200 tecken som är det skrivna kinesiska språkets ”byggstenar”). Omkring 90 procent av alla kinesiska tecken omfattas av denna grupp.
Fonetiska lån är tecken ”under falskt namn”: Tankegången bakom dessa skrivtecken är något mer komplicerad, och hänger ihop med den historiska utvecklingen av skriven kinesiska. I det forna Kina fick ofta ett tecken flera betydelser. När tecknen kom i bruk kom det ord som man använde oftare att ”låna” det första tecknets betydelse.
Exempel: 来 var piktogrammet för ”vete”, men det användes också för verbet ”att komma”. Ju vanligare ”att komma” blev, desto oftare blev det till standardbetydelsen av tecknet och ett nytt skrivtecken för ”vete”, 麦, skapades.
Närliggande betydelse ”tappa upp och hälla”: Detta är en rent historisk indelning och hänför sig till tecken som har samma etymologiska rot men som har avvikit i uttal och betydelse.
Exempel: 老 lǎo ”gamla” och 考 kǎo ”test”.
Det tog Xu Shen över 21 år att färdigställa ”Shuōwén Jiězì” som innehöll totalt 9 353 kinesiska uppslagsord och 540 radikaler. Shuōwén Jiězì är den första professionella ordlistan som organiserade skrivtecken som delade gemensamma komponenter, vilket främst används i ordlistor skrivna av senare generationer.
Kinesiska tecken är den viktigaste bäraren för avslöjandet av den kinesiska kulturens arv. ”Shuōwén Jiězì” har bevarat de forntida kinesiska handskrifterna precis som orakelbenens inristade tecken och tecknen på bronsartefakter med mera åt senare generationer, och lägger därför vikt vid de stilar och ursprungliga betydelser som de kinesiska tecknen hade.
”Shuōwén Jiězì” anses vara det första välkända och imponerande språkvetenskapliga arbetet i Kinas historia.
