Dna-släktforskning blir ett kraftfullt verktyg för att lösa både gamla och nya fall, enligt polisens släktforskare Linda Kvist. Lagen som tillåter metoden har nu klubbats i riksdagen.
– Det här har vi väntat på, säger Kvist.
Lagen som röstades igenom på onsdagen gör att polis åter kan använda den dna-släktforskningsmetod som tillämpades för att lösa dubbelmordet i Linköping 2004.
– Linköpingsmordet löstes ju 2020, så det har gått fem år. Det känns bra att det äntligen ska gå i hamn nu, säger Linda Kvist, polisens första och än så länge enda anställda släktforskare.
Linda Kvist är anställd som släktforskare och utredare i polisregion Syd, vars kalla fall-grupp hanterar 160 ärenden. Foto: Privat
Metoden har inte kunnat användas sedan pilotfallet i Linköping, då Integritetsskyddsmyndigheten slog fast att den var olaglig. I och med den nya lagen blir det åter tillåtet från den 1 juli i år.
Restriktiv
Användningen av metoden kommer dock att behöva vara restriktiv, enligt lagen.
– Det som krävs är att det ska finnas dna från en förmodad gärningsperson och det ska vara antingen ett mord, en grov våldtäkt eller våldtäkt mot barn, säger Kvist, som är anställd som utredare i polisregion Syd vars kalla fall-grupp hanterar 160 ärenden.
Lagen kräver även att man har uttömt andra, mindre ingripande åtgärder för att komma vidare i utredningen innan metoden får användas.
– Man brukar säga att man ska ha provat allting innan och inte kommer längre i sin utredning.
Tidigare har det framför allt talats om hur metoden kan användas för att lösa kalla fall, men enligt Kvist kan det lika gärna handla om nya brott.
– Det behöver inte vara ett kallt fall, utan det ska vara ett ärende där man inte kommer vidare, men där man har ett dna-spår från gärningspersonen. Det kan ha varit för 15 år sedan eller 15 dagar sedan.
Kalla fall
Med det sagt finns det stora förhoppningar om att metoden kan bidra till att klara upp många äldre, olösta fall i Sverige.
Ett fall som pekats ut särskilt är dubbelmordet i Brattås 2005, där en förmodad gärningsman enligt polisen lämnade ett dna-spår på brottsplatsen.
Andra fall som nämnts i sammanhanget är mordet på en 28-årig kvinna i Helsingborg i juli 2001, där det ska finnas ett dna-spår från en okänd person, samt mordet på en hotellreceptionist på Gotland 1996. I det senare fallet har det dock visat sig att dna-spåret var för dåligt.
– Vi har ingen sådan klockren profil, sade åklagaren Susanne Wihlborg till TT i fjol.
Enligt Linda Kvist pågår en inventering på kalla fall-grupperna i landet för att se vilka ärenden som i slutändan kan bli aktuella för metoden. Tillsammans ansvarar de för närmare 800 olösta mord.
– Men jag har ingen uppfattning om hur många det kan vara, säger hon.
