2017 kommer världens två största ekonomier få en chans till nystart. Att Donald Trump snart tillträder som USA:s 45:e president och tar med sig ett helt nytt kabinett och team har väl inte undgått någon, men alla kanske inte är medvetna om den stora förändring som väntar även i Kina i höst.

När kommunistpartiets 19:e kongress går av stapeln ska en hel del personal bytas ut. Över hälften av den 376 man starka centralkommittén ska lämna sina platser. Steget ovanför ska tio eller elva av den 25 man starka Politbyrån bytas ut, och i den allra högsta ledningen – Politbyråns ständiga utskott – förväntas fem av sju medlemmar avgå av åldersskäl.

LEDARE: 2016 – Lugnet före stormen?

Kinas ledare Xi Jinping kommer att vilja få in så många lojalister som möjligt för att ytterligare stärka sin kampanj mot korruption. Han verkar fast besluten att få regimen att faktiskt följa sina egna lagar och regler, och på så vis stävja den massiva korruptionen i landet.

Men om Xi faktiskt lyckas få in sitt folk på det högsta ledarpositionerna beror på hur pass väl han lyckas konsolidera sin makt gentemot den rivaliserande falang som är trogen den tidigare regimledaren Jiang Zemin.

En ny politisk korrekthet

Jiang Zemin var partiets generalsekreterare mellan 1989 och 2002, och behöll i praktiken mycket av greppet under årtiondet som följde, eftersom han hade fyllt sin efterträdare, Hu Jintaos, administration med sina egna lojalister.

Utlandskinesiska och Hongkongbaserade medier har rapporterat att Hus order ofta inte ”nådde utanför Zhongnanhais portar”, som uttrycket lyder. Zhongnanhai är kommunistpartiets högkvarter i Peking, och med det menar man alltså att hans order ofta inte efterlevdes i praktiken ute i provinserna, eftersom de som styrde lokalt var lojala med Jiang Zemin.

Ett sådant exempel var militärens saktfärdighet att ge nödhjälp efter den katastrofala jordbävningen i Sichuanprovinsen 2008. En pensionerad generalstabschef antydde senare i sina kommentarer till räddningsoperationerna att det berodde på att generalerna fortfarande tog sina order från Jiang, och inte från Hu.

Jiang vann många lojalister både bland högre och lägre tjänstemän inom regimen genom att han ignorerade den korruptions- och kleptokratikultur som rådde, och därmed lät dem berika sig själva och sina släktingar. Uppåtsträvande partitjänstemän kunde också stiga i graderna genom att aktivt ta del i den från början mycket impopulära förföljelsen av den andliga metoden falungong som Jiang drev igenom.

”Du måste visa din hårdhet i hur du hanterat falungong… Det kommer att bli ditt politiska kapital”, ska Jiang exempelvis ha sagt till sin skyddsling Bo Xilai, enligt journalistveteranen Jiang Weiping.

”Xi har också på olika sätt försökt knuffa regimen i riktning mot något slags lagstyre, och mot att faktiskt följa Kinas konstitution.”

Bo visade verkligen den hårdhet Jiang önskade: Under hans tid vid makten i Liaoningprovinsen torterades och gruppvåldtogs kvinnliga falungong-utövare, och provinsen var också ”epicentrum” för det framväxande system där falungong-utövare dödas för sina organ, enligt journalisten Ethan Gutmann, som skrev om detta i sin bok ”The Slaughter” från 2015. När Bo senare tog över som partisekreterare i megastaden Chongqing framkom där anklagelser om att organ tagna från falungong-utövare även användes som medicinska preparat.

Bo, vars karriär förde honom ända upp i Politbyrån, skulle med största sannolikhet ha suttit i Politbyråns ständiga utskott nu, om det inte var för den skandal kring honom, hans fru och en av hans närmsta män, som briserade 2012, och som ledde till att han sedermera dömdes till fängelse för korruption.

Nu är dock Bo Xilai inte den ende av Jiangs lojalister som rensats ut under de senaste fyra åren. Xi har ägnat mycket kraft åt att krympa Jiangs falang och inflytande, och förändra vad politisk korrekthet innebär.

Xi har kraftfullt demonstrerat att det inte längre ska löna sig att vara korrupt i Kina. Över en miljon tjänstemän har utretts och straffats. Mer än 200 av de som faktiskt rensats ut ur partiet har varit seniora partikadrer inom statsledningen, militären och statliga företag. Xis antikorruptionskampanj är väldigt populär hos det kinesiska folket, som blivit vana vid att få muta sina lokala befattningshavare även för den mest grundläggande service.

Kinas högste ledare har genom sin kampanj mot korruption också gjort starka antydningar om att partitjänstemännen förväntas vara lojala mot honom, och inte mot Jiang. Under det gångna året har Xi och hans antikorruptionschef Wang Qishan ofta utmålat Jiangs numera utrensade högt uppsatta allierade, såsom Bo Xilai, Zhou Yongkang, Xu Caihou, Guo Boxiong och Ling Jihua, som uppåtsträvande politiska konspiratörer. Det har också från flera källor i och utanför partiet talats om ett kuppförsök mot Xi Jinping, som Bo Xilai och den förre chefen för inhemsk säkerhet, Zhou Yongkang, skulle ha planerat, något som aldrig bekräftats officiellt.

Xi har också på olika sätt försökt knuffa regimen i riktning mot något slags lagstyre, och mot att faktiskt följa Kinas konstitution. Till exempel måste nu regimens högsta domstol och åklagarämbete sedan i maj 2016 ta emot alla anmälningar som kommer in, till skillnad från tidigare, då man bara kunde avvisa dem utan att ge något skäl. I december 2016 upphävde en kinesisk domstol en 21 år gammal fällande dom för mord, som lokala tjänstemän tycks ha blockerat överklaganden mot ända sedan dess.

De här myrstegen i riktning mot reformer av rättssystemet är dock lätta att missa, med tanke på de omfattande övergrepp som ägt rum under 2015 och 2016, då över 300 människorättsadvokater gripits, och fredliga aktivister dömts till långa fängelsestraff. Luo Yu, kinesisk avhoppare och son till den kände revolutionären och skaparen av kommunistkinas säkerhetsapparat, Luo Ruiqing, beskriver de här dubbla signalerna som ett resultat av hur hela kommunistpartiets diktatur fungerar, där brutalitet och förtryck är ett ofrånkomligt inslag.

”Allt beror på hur stark position Jiang Zemins falang i praktiken visar sig ha i den kohandel som kommer att föregå den 19:e partikongressen.”

Begränsat konsensus

Det är dock långt ifrån säkert att Xi Jinping får in de renhåriga, lojala och medgörliga partikadrer han tycks vilja ha på de viktiga posterna för att gå vidare med sin politik mot korruption och rättsliga reformer. Allt beror på hur stark position Jiang Zemins falang i praktiken visar sig ha i den kohandel som kommer att föregå den 19:e partikongressen.

Kandidater till Politbyrån och Politbyråns ständiga utskott nomineras vanligen av seniora ledare och pensionerade partiåldermän bakom stängda dörrar. Politiska fraktioner sluter avtal och ingår kompromisser, och resultatet är det som senare bekräftas vid den nationella kongress som hålls vart femte år.

Till exempel anses Xis nominering till generalsekreterare 2012 allmänt ha varit en kompromiss mellan avgående partiledaren Hu Jintao (som egentligen ville ha sin skyddsling, nuvarande premiärministern Li Keqiang på posten) och dennes föregångare Jiang Zemin (som lät Xi bli högste ledare mot att han fick sätta tre av sina lojalister i ständiga utskottet).

Så även om Xi kan tyckas stark i de många roller han intagit på senare tid – partiets ”kärnledare”, överbefälhavare för militären och ordförande för ett dussintal viktiga policygrupper – så kan Jiang, om han fortfarande har tillräcklig makt, installera en eller till och med två lojalister i ständiga utskottet för att försöka blockera Xi.

Blir han Kinas förste postkommunistiske ledare? – China Uncensored

Xi lär åtminstone försöka garantera en fortsatt plats i ständiga utskottet för sin barndomsvän och nära allierade Wang Qishan, enligt vad en källa nära Zhongnanhai sade till Epoch Times i november 2016. Wang har förvisso nått den traditionella pensionsåldern, men han skulle kunna behållas för sina ”enorma bidrag till utrotandet av korruptionen, vilka gjort honom oersättlig”, enligt källan.

Wang kan behålla sin makt, eller kanske rentav utöka den om han utses till att leda det nya antikorruptionsorgan som Xi-administrationen nu testar i Peking och två provinser. Det organet ska kunna utreda även icke partimedlemmar, och kommer att övervaka regimens rätts- och säkerhetsapparat.

Politbyråns ständiga utskott

Politbyråns ständiga utskott är i praktiken Kinas högsta beslutande organ, och styr för närvarande enligt principen om kollektivt ledarskap, där de olika medlemmarna har olika ansvarsområden. Det har i nuläget sju medlemmar. DE BLIR KVAR: Xi Jinping, 64 Generalsekreterare för Kinesiska kommunistpartiet; ordförande för den kinesiska regimen; ordförande för centrala militärkommissionen Li Keqiang, 62 Premiärminister. HAN TROS BLI KVAR: Wang Qishan, 69 Sekreterare för centrala kommissionen för disciplininspektion DE AVGÅR: Yu Zhengsheng, 72 Ordförande för Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens Liu Yunshan, 70 ”Propagandachef”; ordförande för centrala vägledningskommissionen för att bygga andlig civilisation; ordförande för Centrala partiskolan Zhang Dejiang, 70 Ordförande för Nationella folkkongressens ständiga utskott; ledare för centrala koordineringsgruppen för Hongkong och Macao Zhang Gaoli, 71 Vice premiärminister Själva Politbyrån består förutom medlemmarna av ständiga utskottet av två generaler och ledare för viktiga städer, provinser och partiavdelningar.