Högkänsliga skippar gärna småpratet


Man får aldrig avbryta den som pratar. Däremot är det helt okej att avbryta någons tystnad, säger den danska författaren och psykoterapeuten Ilse Sand. Hon tycker att det borde vara lika förbjudet att avbryta någons tystnad.

Småprat är det enklaste i världen. Man plockar upp ett sinnesuttryck och säger det rakt ut. Det är kallt här inne. Det regnar ute. Här luktar det bullar. Men det enklaste småprat om väder och vind kan vara svårt att hantera för en högkänslig person.

– Man tar det alltför allvarligt, och alla förnimmelser går in djupare, säger Ilse Sand, vars bok ”Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar” snart har översatts till 19 olika språk.

Som högkänslig har man antennerna ute. Många tankar är igång samtidigt. Om någon säger att det är kallt i rummet börjar man fundera på om man skulle hämta ett täcke eller kanske stänga fönstret? Ofta har man mycket stor fantasi och föreställningsförmåga. Vad är den här personen i för sinnesstämning? Har jag något ansvar i det här? Därutöver bearbetar man omgivande dofter och ljud: dörrar som stängs, ventilationens buller och ljudet från gatan utanför.

Fikapausen är de talandes party

Ilse Sand, författare

När flera personer runt fikabordet pratar samtidigt kan en högkänslig gå igenom en verkligt svår stund.

Det ligger i vår kultur att den talande har rätt, säger Ilse; det ses alltid som bra att hålla igång ett samtal. Därför känner man det som att det är något fel på en om man tycker att det är jobbigt. Man kanske skäms över att inte klara av dagens dos av kallprat.

Högkänsliga föredrar djupa samtal om meningsfulla ämnen. De uppnår en hög grad av närvaro om de pratar med någon som också vill ha djupa samtal. Man vill inte fylla upp hjärnans begränsade utrymme med meningslösa saker.

Ilse Sand Foto: Kasper Lau

Fikapausen är de talandes party, säger Ilse. Man får aldrig avbryta den som pratar, och den oskrivna regeln är att så länge någon pratar får man inte gå där ifrån.

– Man förväntas vara intresserad av vad andra har att säga. Men det är mycket tråkigt att lyssna på småprat, säger Ilse.

Höll skenet uppe

Innan begreppet högkänslig person – highly sensitive person (HSP) – myntades av amerikanskan Elaine Aron, tänkte Ilse Sand om sig själv att hon hade en inåtvänd personlighet. På den tiden förstod hon inte sina behov på samma sätt som hon gör nu.

Under några års tid var Ilse präst i en kyrka. En gång om året gjorde församlingen en utflykt – de trängde ihop sig i en buss och reste iväg. I egenskap av präst fick Ilse ingen paus. Alla hade något att säga, och alla ville prata med prästen. Med den förståelse hon har av högkänslighet idag hade hon kunnat hantera sådana situationer bättre, säger hon, men då tog resorna hårt på henne.

Det som händer med en högkänslig person som pressar sig själv är att man blir överstimulerad och tappar kontakten med sig själv. Ofta känner man sig helt hjälplös. Räddningen kan vara små pauser emellanåt, då man tar sig tid att reflektera och samla ihop sig.

Det borde vara lika förbjudet att avbryta någons tystnad som att avbryta någon som pratar

Ilse Sand, författare

Men vid tiden som präst höll hon skenet uppe. Hon pressade sig själv, härdade ut och var social i de två utflyktsdagarna. När hon kom hem igen grät hon floder, berättar hon. Hon var ledsen och trött, och visste att hon skulle vara trött en lång tid efteråt.

– Flera dagar inför en sådan resa var jag alltid rädd för att jag inte skulle klara det.

Man behöver inte le

Idag jobbar Ilse Sand som psykoterapeut och håller kurser och föredrag om högkänslighet. Ibland brukar hon lägga in stunder av tystnad i föredragen. När många högkänsliga sitter stilla i grupp kan det bli en mycket fridfull stämning, säger hon. De kan tycka att det är en fin upplevelse att bara sitta där tillsammans.

Om man som högkänslig tycker att det är jobbigt med småprat kan man träna sig på att inte vara så artig, säger Ilse. Man behöver inte le och se vänlig ut hela tiden. I fikarummet behöver man inte ens titta direkt på den som talar, ifall man tycker att det är jobbigt. Det är bättre att riskera att andra tycker att man är otrevlig än att riskera sin egen hälsa, säger hon. Många högkänsliga personer går under av stress för att de är artiga.

Ett annat trix för att bibehålla kontakten med sig själv i situationer som känns överväldigande är att försöka känna kroppen – speciellt fötterna mot marken.

Och om man vet att man har högkänsliga personer i sin omgivning kan man försöka att ge dem pauser, och inte prata mer än nödvändigt. Man kan fråga dem om de vill prata eller om de föredrar lugn och ro. De högkänsliga har ofta svårt att sätta gränser.

– Det borde vara lika förbjudet att avbryta någons tystnad som att avbryta någon som pratar, säger Ilse Sand.

Fakta

ilse sand

Ilse Sand är utbildad teolog vid Århus Universitet, där hon skrev examensarbete om C.G. Jung och Sören Kirkegaard.Hon har därutöver gått flera psykoterapeututbildningar och är medlem i Psykoterapeut Foreningen.

Efter några år som församlingspräst i Folkekirken arbetar hon nu uteslutande med rådgivning, kurser, föredrag och psykoterapi särskilt för högkänsliga människor.

Ilse Sand har skrivit fyra böcker, varav två om högkänslighet:
”Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar”
”Hitta nya vägar i känslornas labyrint”
”Kom närmare – om kärlek, relationer och försvarsstrategier”
”Værktøj til hjælpsomme sjæle – især for særligt sensitive, som hjælper professionelt eller privat” (på danska)