William Shakespeare har hyllats i flera hundra år för sina storslagna historier och sitt rytmiska språk. Nu studerar man hur Shakespeares verk kan hjälpa barn med autism att ta sig igenom vissa svårigheter.

Barn med autism möter generellt stora utmaningar när det kommer till socialt samspel och kommunikation. De uppfattar kanske inte föräldrarnas subtila känsloskiftningar och tenderar att dra sig undan. Kanske sitter de hellre själva vid datorn än att interagera med andra.

Forskning visar att vistelse i naturen minskar symtomen av ADHD, depression och negativa tankar

Kelly Hunter, skådespelare vid Royal Shakespeare Theatre Company i London, använder Shakespeares pjäser för att hjälpa barn med autism med deras sociala utmaningar. Hon har utvecklat en behandlingsmetod som hon kallar Hunter Heartbeat Method (HHM).

HHM är ett lekfullt sätt att öva in och förstå känslouttryck genom dramalekar som är kopplade till en särskild pjäs. Tanken är att om barn med autism lär sig att agera social interaktion, så kommer det inte att vara så förvirrande i världen utanför.

”En del barn tycker att det är otroligt svårt att prata, men under workshopens gång kan man se dem uttala en komplex replik.”

– Kevin McClatchy, dramaprofessor

Metoden har omtalats som mycket framgångsrik i 20 år, men Hunter hade högre ambitioner. För sex år sedan slog hon sig ihop med forskare på Nisonger Center på Ohio State University (OSU) för att granska effekterna vetenskapligt.

Teamet noterade att barnen blev mycket bättre på social interaktion, språkfärdigheter och förmåga att avläsa ansiktsuttryck, visar pilotstudien.

Enligt studiens forskarkoordinator Margaret H Mehling, har HHM en uppenbar fördel jämfört med andra behandlingar mot autism.

– Barn föredrar att ha roligt och leka framför att sitta och lyssna i en klassrumssituation. Detta är roligare och det är lärande baserad på erfarenhet. Det liknar mer det som normalt utvecklade barn gör, och jag tror att det finns ett egenvärde i det, sade Mehling.

HHM använder sig av samma interventioner för sociala färdigheter som andra tekniker, såsom demonstration, upprepad övning, uppträdande och feedback.

– Det är samma utlärningsmekanismer, men de kommer i en rolig kostym. När jag har jobbat med mer traditionella behandlingar för att hjälpa föräldrar att hitta vägar att locka barnen till behandling … Dessa dramalekar är roliga, så de är i sig själva förstärkande.

Lever sig in i rollen

Ytterligare en fördel är handledaren. Traditionella autismbehandlingar handleds av en rådgivare, en lärare eller en psykolog, men handledaren i Hunters metod är utbildade skådespelare.

– Jag skulle känna mig besvärad om jag ledde en sådan här grupp, så jag skulle få barnen att känna sig besvärade, och då skulle alla vara obekväma. Men dessa skådespelare är så skickliga i sitt hantverk och är fullständigt inne i sin roll när de spelar dessa dramer. De får barnen att känna sig bekväma i att experimentera med olika känslor och sätt att vara, berättade Mehling.

– [Barnen] får det här väldigt trygga och roliga utrymmet att öva sina sociala färdigheter, utan att bli dömda eller bortstötta eller få negativ feedback.

Shakespeares hjärtslag

Dramaprofessor Kevin McClatchy från OSU är en av skådespelarhandledarna i studien. Han har sett HHM hjälpa barn att komma över olika svårigheter, från att uppfatta sina egna gränser till att tala.

– En del barn tycker att det är otroligt svårt att prata, men under workshopens gång kan man se dem uttala en komplex replik. Man kan se ett barn bli bättre och bättre på ögonkontakt, tills de till slut utvecklar något som liknar vanlig social ögonkontakt, sade McClatchy.

Shakespeare kan tyckas vara ett udda redskap för behandling, men det finns särdrag i hans verk som gör dem unikt lämpliga.

”Det är inte subtilt. Det är stor glädje, stor förtvivlan, stor ilska eller stor skräck.”

– Margaret H Mehling, koordinator för forskarteamet

Forskare har upptäckt att personer med autism och andra neurologiska problem svarar bra på rytmik. Shakespeares rytmiska språk är centralt i HHM. Hunter fick bra gensvar från barnen med ”da-dum, da-dum”-rytmen i den jambiska pentametern – ett versmått som återfinns i alla Shakespeares verk. Barn med autism uppskattar rutin och repitition, så varje HHM-session börjar och slutar med betoning på detta hjärtslagsmönster.

– Hjärtslagen är förmodligen det första som vi uppfattar i mammans mage. Det blir en lugnande, välbekant port in till verket, sade McClatchy.

Hjärtrytmen och de stora känslorna i Shakespeares pjäser gör dem perfekta för programmet, menar Hunter.

– Shakespeare skriver om stora känslor på ett stort sätt. Det är inte subtilt. Det är stor glädje, stor förtvivlan, stor ilska eller stor skräck, sade Mehling.

Detta kan hjälpa autistiska barn som inte kan uppfatta känslomässiga subtiliteter, menar hon.

Fantasivärld

Inom den trygga hjärtrytmen agerar barnen ut de olika karaktärerna i pjäsens känslor. Sedan utvecklas lekar med hjälp av olika intriger och repliker med specifika sociala utmaningar som mål. Lekarna kan skräddarsys åt varje barns styrkor och svagheter.

Tidigare använde Hunter ”En midsommarnattsdröm” i programmet. I OSU-studien valde forskarna ”Stormen”.

Stormen är en av Shakespeares mer magiska historier. Karaktärerna – bland annat en trollkarl och hans dotter, sonen till en häxa, en förslavad fe och olika italienska kungligheter – blir skeppsbrutna på en ö i tolv år.

– ”Stormens” olika teman talar direkt till de saker som barn med autism har. Karaktärerna är strandsatta på en öde ö. Det är ett ställe som man inte kan fly ifrån, och där finns människor som man inte känner, och som inte upplever världen på samma sätt som en själv, sade McClatchy.

En annan viktig aspekt av ”Stormen” är att den äger rum i en värld av fantasi och föreställningar. McClatchy säger att valet av en pjäs med magiskt tema hjälper barn med autism att bygga broar från sina komplexa inre världar, så att de lär sig att kommunicera sina känslor till omvärlden.

– Ibland har de svårt att uttrycka det där inre livet. Shakespeares språk hjälper till att bryta igenom det där kommunikationshindret. Det är unikt utrustat för att hjälpa barn att låsa upp det, sade McClatchy.

– Jag är Kevin tills dess att jag kliver in i cirkeln. Då är jag Caliban, som är till hälften fisk, till hälften monster. Vi kliver ut ur cirkeln, och då är jag Kevin igen, och jag lär dem några lekar som är relaterade till pjäsen. Det är verkligen en tydlig linje mellan Kevin och karaktären som jag spelar, som låter mig använda min fantasi.

Forskningsresultat

Studien om HHM som publicerades nyligen är ganska liten – 14 barn i åldrarna 10 till 13 år och ingen kontrollgrupp – och framtagen för att etablera trovärdighet, säger Mehling. Ytterligare studier är redan igång, bland annat en som använder neuroradiologi för att studera effekterna på hjärnan.

Mehling hoppas också att de ska kunna titta på vilken effekt HHM har på andra områden, som variationer i hjärtfrekvens och kortisolnivåer, som är markörer för stress och oro.

”Varje gång hon gick därifrån var hon glad och upprymd. Hon älskade att känna sig som en del av en grupp.”

– Förälder till ett barn i studien

De skulle också vilja göra försök med äldre barn.

Det tar tid att etablera vetenskapligt erkännande, vilken metod det än rör sig om, men föräldrar har sagt att de direkt har märkt skillnad på barnen.

”Jag … hörde hans skratt och jag visste att han älskade det. Han var engagerad och sög i sig energin och deltog till och med som del av en grupp, och det är ovanligt”, skrev en förälder som svar i ett frågeformulär efter studien.

”Vanligtvis vill [min son] inte göra något annat än sitta ensam vid datorn och spela spel, och det var stort för honom att uppskatta ett socialt sammanhang. Vid ett tillfälle sa han till och med att han ville bli skådespelare”, skrev en annan förälder.

”Min dotter älskade de här lektionerna. Varje gång hon gick därifrån var hon glad och upprymd. Hon älskade att känna sig som en del av en grupp. Vi märkte att hon gjorde större ansatser att försöka få kompisar i skolan”, skrev en annan förälder.