Värdegrunden: demokratins avgrund
Folktribunen Gaius Gracchus talar till romarna.


Förre utrikesminister Margot Wallström skrev ett uppmärksammat twitterinlägg strax innan hon avgick. Inlägget hänvisade till regeringens så kallade demokratioffensiv och gör att man undrar om socialdemokraternas och regeringens värdegrund egentligen är förenlig med demokrati.

Inlägget från den 27/8 2019 lyder:

”Dagens hot mot demokratin är flera: desinformation, rörelser som förespråkar den egna nationens överhöghet, hat och hot mot journalister. Vi måste ta kampen för vårt starkaste verktyg för fred, jämlikhet och tillväxt. Därför lanserar vi i år en demokratioffensiv.”

Det mest anmärkningsvärda i detta är att ”nationens överhöghet” utmålas som ett hot mot demokratin. Överhöghet innebär högsta bestämmanderätt, suveränitet. Att Sveriges utrikesminister anser att den egna nationens självbestämmande och suveränitet utgör ett hot mot demokratin är högst oroväckande.

Rimligtvis är det just det motsatta som gäller. Om landet inte längre innehar högsta bestämmanderätt över sitt eget territorium, kan det omöjligt råda demokrati då inte heller det demokratiska mandatet kan inneha högsta bestämmanderätt.

Demokratisk värdegrund

Detta är en del av ett mönster vi har sett den senaste tiden. Själva idén om att bevara den egna nationen, upprätthålla och försvara den egna kulturen och svenska intressen anses vara extremism och utgöra ett hot mot demokratin och den så kallade demokratiska värdegrunden. Vi såg nyligen ett exempel på detta när Mikael Damberg lät meddela att Sverigedemokraterna, Sveriges nu näst största parti, utestängs från samtal om det eskalerande våldet med hänvisning till att SD och S inte delar samma värdegrund.

Vad som menas med denna demokratiska värdegrund är högst oklart då demokrati är ett statsskick där medborgarna själva bestämmer genom majoritetsstyre, och det kan således inte på förhand bestämmas vilka värderingar, åsikter och beslut som är demokratiska. Det är upp till folket att avgöra detta löpande genom allmänna val och folkomröstningar.

På sin höjd skulle demokratisk värdegrund kunna definieras som åsikten att demokrati är en rimlig styrelseform där utfallet måste respekteras. Det är dock uppenbart att detta inte är vad som menas, då man ofta pratar om demokratisk värdegrund som en samling åsikter och värderingar som befolkningen ska förmås att värdesätta.

Dessutom har man visat att man inte alls avser att respektera utfallet i allmänna val då man systematiskt motarbetar och utestänger demokratiskt valda partier med hänvisning till att de bryter mot denna värdegrund. Samtidigt belönar man marginalpartier som är trogna värdegrunden med ett oproportionerligt stort inflytande i relation till det folkliga stödet (exempelvis MP).

Det verkar således som denna demokratiska värdegrund i praktiken inte nödvändigtvis är demokratisk. Hur kan en sådan olycklig missuppfattning förekomma på en sådan hög politisk nivå?

Odemokratiska ideologier

En avgörande faktor är, precis som Damberg säger, att Socialdemokraterna företräder en helt annan värdegrund än ett parti som SD. Socialdemokratin har sin ideologiska grund i socialism och marxism. Man har ambitionen att störta den traditionella samhällsordningen till fördel för en ny, baserad på socialismens grundkoncept: kollektivism, centralstyre, internationalism, statligt ägande och omfördelningspolitik. De institutioner som förutsätter individuellt självstyre, såsom traditionell moral, familjen och nationen, står således i konflikt med denna utveckling mot kollektivism. Dessa kommer då med hjälp av statsapparatens alla tillgängliga medel att politiseras, kritiseras, reformeras och slutligen helt avfärdas, oavsett om detta är en önskan hos folket eller inte.

Vi ser också att utvecklingen mot globalisering går mot mindre demokrati, då den beslutande makten mer och mer hamnar hos icke folkvalda byråkrater i internationella organisationer. Detta gäller även EU, där kommissionärer svär en ed att alltid främst se till EU:s intressen och inte låta nationens intressen påverka arbetet. Vi ser hur denna konflikt med demokratin utspelar sig i Storbritannien just nu, då det demokratiska mandatet att lämna EU ska realiseras, och starka krafter både inom och utanför Storbritannien gör allt för att förhala och blockera genomförandet.

Ett annat talande exempel på hur konkurrerande intressen verkar i demokratins namn är studieförbundet Ibn Rushd, som tar emot ett tjugotal miljoner i statsbidrag årligen för att bedriva utbildningsverksamhet som stödjer sig på demokratisk värdegrund. Det har dock visat sig att genom förbundet verkar Muslimska brödraskapet, vars mål är att införa muslimsk sharialag snarare än demokrati.

Vi har också sett att vår egen demokratiminister Amanda Lind hyllade den förre bostadsministern Mehmet Kaplan trots att han tvingades avgå på grund av att han rörde sig i antidemokratiska, antisemitiska och islamistiska kretsar och dessutom yttrat sympati för att strida för IS. Amanda Lind ansåg att Kaplan ”kämpat varje dag för att förverkliga Miljöpartiets politik för miljö och klimat, demokrati, jämställdhet och rättvisa”. Demokratiministerns acceptans för antidemokratiska idéer och rörelser gör att det finns skäl att ifrågasätta innebörden av den demokrati hon säger sig kämpa för.

Det verkliga hotet mot demokratin

Det framstår som det snarare är den demokratiska värdegrunden som utgör hotet mot demokratin då den tycks ha större sympati för odemokratiska rörelser, än den har för faktisk demokrati och för opposition mot odemokratiska rörelser. Detta är sant vare sig det handlar om rörelser till förmån för socialistisk centralisering av makt, globaliseringens undergrävande av nationalstaternas suveränitet eller ambitionen att störta de västerländska demokratierna till fördel för en muslimsk teokrati. Man utnyttjar statens makt att lagstifta, omfördela resurser och dess våldsmonopol för att sanktionera den egna makten och samtidigt slå ner på oppositionen.

Denna utveckling leder i praktiken till en maktförflyttning bort från demokratin, i händerna på konkurrerande utländska intressen utan något som helst ansvar eller lojalitet mot svenska väljare. Vad denna demokratiska värdegrund då i praktiken ser ut att representera, är idén om att på demokratisk väg stödja en nedmontering och avskaffande av den egna demokratin genom att ultimat kapitulera inför främmande makt.

Att man väljer att använda ordet demokrati för att beskriva detta kan tyckas förvillande och oärligt. Dock fyller denna lek med ord sin funktion då de flesta har en positiv association med ordet demokrati samt att det är väldigt enkelt och billigt att göra. Även Kina utger sig för att vara en ”socialistisk demokrati”, men de flesta inser nog att inte heller detta är demokrati i dess egentliga mening.

I ljuset av detta är det lättare att förstå Wallströms resonemang om att nationens suveränitet hotar ”demokratin”. Det är mycket riktigt en säregen och suverän nationalstat med självständiga, moraliskt ansvarstagande individer som står emot omskapandet av Sverige till en anonym provins hos en global superstat, en muslimsk shariastat eller en socialistisk diktatur.

Intressekonflikt?

I regeringsformen står att ”all offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”. Att i praktiken kunna utöva denna demokratiska makt förutsätter dock att staten Sverige fortfarande innehar makten över sitt eget territorium och sina egna resurser.

Vi ser dock att själva idén om nationens suveränitet demoniseras av Sveriges egen regering. Man kan då fråga sig om våra representanter fortfarande har möjligheten att obehindrat ta politiska beslut med hänsyn till folkets intressen? Ligger riksdagspartiernas lojalitet till deras uppdragsgivare svenska folket eller har vi en situation likt tiden vid Gustav III:s statskupp där dessa till stor del var avlönade av främmande makter?

Trots att en stor del av vårt årliga bistånd på cirka 50 miljarder årligen, bevisligen försvinner i korruption, är man tillsynes inkapabel till att ens försöka täppa till läckan. Inte nog med att man fortsätter betala ut pengarna, man ökar till och med anslaget med 175 miljoner till samma organisation som nyligen ertappats i en allvarlig korruptionsskandal. Detta i en situation där kommunerna, välfärden och rättssystemet redan har allvarliga ekonomiska problem.

Det tycks som politiken som förs och prioriteringarna som görs nu för tiden på något sätt alltid slutar till folkets och nationens nackdel. Allvarliga säkerhetspolitiska problem tycks konsekvent olösliga, makten förflyttas successivt till utländska icke-folkvalda byråkratier och de nationella resurserna omfördelas till andra än det egna folket.

Som det står att läsa i Bibeln: ”Av frukten känner man trädet.” En odemokratisk främmande ideologi kan mycket väl använda vackra ord som demokrati, rättvisa och jämlikhet för att utöka sitt inflytande, men dess frukter kommer till slut avslöja den verkliga ambitionen.

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens egna.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.