Det finns en traditionell kinesisk lärobok som ska lära barn god moral och gott uppförande. Boken "Di Zi Gui" (”Normer för att bli en god elev och ett bra barn”), skrevs av Li Yuxiu under Qingdynastin när kejsare Kang Xi var regent (1661-1772). I den här serien ska vi presentera några gamla kinesiska berättelser som ger exempel på viktiga lärdomar som lärs ut i "Di Zi Gui". Det här kapitlet handlar om att ta vara på tiden, leva sparsamt och vårda sitt yttre såväl som sitt inre. Andra delen handlar om att vara sparsam och vårda sitt yttre.
När det gäller hur man ska uppföra sig i det dagliga livet betonar Di Zi Gui att enkel men välvårdad klädsel, är mycket viktigare än märkeskläder och hur moderiktiga kläderna ser ut.
Det står i "Di Zi Gui":
Kläderna värderas efter prydlighet,
inte efter extravagans.
Se först till din ställning,
anpassa därefter till familjens ekonomi.
Förr i tiden ansågs alltid sparsamhet i det dagliga livet som en av de mest ädla dygderna. Samtidigt ansågs prydlighet reflektera en persons karaktär och som ett sätt att visa respekt för andra. Berättelserna om Konfucius elev Zi Lu och premiärminister Ji Wenzi handlar om att vara prydlig in i det sista, och att leva enkelt och sparsamt oavsett rang.
Zi Lu – korrekt in i döden
Zi Lu var en av Konfucius elever som blev ämbetsman i staten Wei. Trots att han hade ett hetsigt temperament var han mycket rättfärdig och noga med sitt utseende.
Ett år tog rebellerna över i staten Wei och började gå till attack mot den statliga administrationen. När ämbetsmännen fick höra att de var hotade var det många som packade sina saker och flydde genast.
Trots att Zu Li befann sig utanför landets gränser när upproret bröt ut, skyndade han tillbaka för att hjälpa sitt land mot rebellerna. Hans kamrater försökte övertala honom att låta bli, då situationen var väldigt farlig och han troligen skulle bli dödad om han reste tillbaka.
Men Zu Li svarade: ”Jag får lön för att tjäna mitt land. Jag kan inte fly undan vid ett sådant här tillfälle."
Zu Li kämpade mot rebellerna med all sin kraft, men de var många fler. Så småningom blev han skadad, och i striden höggs tofsen på hans hatt av. Zu Li visste att döden var nära och röt ”stopp!”. Förbluffade över hans höga rop stannade angriparna upp.
Då sade Zi Lu: ”Om jag ska dö, ska jag åtminstone dö på ett värdigt sätt!” Lugnt knöt han fast tofsen på sin hatt och mötte hjältemodigt döden med äran i behåll.
Historien om Zi Lu, hans mod och korrekthet inför döden har levt kvar i den kinesiska historien ända till våra dagar.
Den sparsamma premiärministern
Premiärminister Ji Wenzi föddes in i en familj av tre generationer ministrar. Han var en adelsman och berömd diplomat i Staten Lu under Vår- och Höstperioden. Ji Wenzi tjänade sitt land i över 30 år.
Ji Wenzi hade en enkel och sparsam livsstil. Sparsamhet var det grundläggande rättesnöret för hans uppförande, och han krävde även att familjen skulle vara lika sparsam som han. Ji Wenzi klädde sig enkelt men prydligt, förutom sina ämbetsdräkter som han hade i hovet hade han inga andra fina kläder. Varje gång han reste i ämbetet åkte han med en enkel hästskjuts.
En av hans ministrar, Zhongsun Ta, försökte övertala honom att ändra livsstil och sade: ”Ni är den högst uppsatta ämbetsmannen och är mycket respekterad. Men jag har hört att ni inte låter er familj bära sidenkläder hemma, och att ni inte ger era hästar bra foder. Ni lägger heller ingen vikt vid kvaliteten på era kläder. Kan inte detta göra att ni ser sjaskig ut och leda till att våra grannländer gör narr av er?
Detta kan också vara skadligt för vårt lands anseende, och folk kommer att skvallra om hur premiärministern i staten Lu lever på ett sådant sätt. Varför förändrar Ers höghet inte den här livsstilen. Skulle det inte vara bättre både för er och för landet?”
Ji Wenzi svarade allvarligt: ”Jag vill också att mitt hem ska vara lyxigt och elegant, men titta hur folket i vårt land har det. Många av dem äter fortfarande mat som är för grov att svälja, och bär kläder som är trasiga och slitna. Det finns även de som fryser och svälter.
När jag tänker på dessa människor, hur ska jag kunna njuta av materiellt välstånd? Om jag klär upp min familj och ger mina hästar det bästa fodret – medan mitt folk bara har råd att dricka grovt te och bära slitna kläder – hur ska jag då kunna fortsätta tjäna mitt land med gott samvete? Dessutom har jag hört att ett lands styrka och ära bestäms av dess invånares och ämbetsmäns moraliska karaktär. Inte av hur glamorösa deras fruar ser ut eller hur fina deras hästar är. Så hur kan jag acceptera ert förslag?”
Efter att ha lyssnat till Ji Wenzis ord skämdes Zhongsun för sina tidigare kommentarer, och fick dessutom ännu större respekt för Ji Wenzi. Från den stunden följde även Zhongsun Jis exempel och levde ett enkelt liv. Han bad också sin familj att bära enklare kläder och började utfordra sina hästar med agnar och ogräs.
När Ji Wenzi fick höra om Zhongsuns förändring, berömde han honom för att vara en person med god karaktär och hög moral som omedelbart rättade till sina misstag.
