Sight-Size: Konstnären Henrietta Rae 
Henrietta Emma Ratcliffe Rae målar av Frederick Hamilton-Temple-Blackwood, 1st Marquess of Dufferin and Ava.


Den engelska konstnären Henrietta Emma Ratcliffe Rae (1859-1928) blev intresserad av konst redan i unga år. Efter två års slit på Queen Square School började hon studera konst i British Museums Antique Galleries. Hon var då bara 15 år. Samtidigt med studierna på museet, tillsammans med Solomon J Solomon, antogs hon som första kvinnliga elev till Heatherley’s School of Art i London. Vid kvällskurserna på Heatherley’s träffade hon sin blivande make, även han konstelev: Ernest Normand. De gifte sig 1884.

Den färdiga målningen (beställd av Ulster Yacht Club 1901)

amilton-Temple-Blackwood, som Raes make, Ernest Normand målade honom.

Men Heatherley’s var inte Henriettas slutliga mål. Det var Royal Academy School. 

Antagen till Royal Academy blev man bara efter att ha lämnat in en acceptabel ”teckning i krita, runt 60 cm hög, av en draperad antik staty; eller av ’Theseus’ eller av ”Ilyssus”…följd av teckningar av ett huvud, en hand och en fot.”

Blev dessa godkända kunde man få tre månaders prövotid. För att få fullständiga rättigheter som elev ägnade hon, liksom de övriga som antagits, tre månader åt att bevisa sina färdigheter genom att skapa ”en färdig teckning av en draperad antik staty, och streckteckningar av samma figur anatomiserad, som visar skelettet och musklerna med referenser till varje särskild anatomisk punkt. Om dessa teckningar, tillsammans med den första, ansågs tillfredsställande av styrelsen, antogs proveleven tillbörligt som elev i sju år.”

Även om det tog Rae sex försök så var hon fortsatt lika entusiastisk. Även Solomon och Normand kom in på skolan.

En av lärarna som kom på besök på Royal Academy var Sir Lawrence Alma-Tadema. 

”Fru Rae var imponerad. Vid ett tillfälle när denna konstnär kom på besök lät han modellen posera som en av figurerna i hans bild ”Sappho”, och han uppmärksammade fru Raes studie. Han tog hennes pensel och började jobba på hennes duk, och inom kort började den likna ett av hans originalverk. Eleven var mycket förtjust i tanken på att ha ett sådant i sin ägo, en förtjusning som fick ett abrupt slut när konstnären sade: ’Sådär, det var vad jag ville visa dig,’ varpå han torkade bort sitt arbete.”

En tid bodde Henrietta och Ernest i Holland Park, London, nära andra konstnärer som var välkända på den tiden. John Everett Millais och Lord Leighton, bland andra, ver återkommande gäster i deras hem.

Det var inte alltid så att besökarna var den unga konstnären till hjälp, och Henrietta drogs i olika riktningar. 

”När Henrietta Rae jobbade på sin bild ’Ofelia’, i vilken kungen och drottningen avbildades sittande på en soffa medan Ofelia kommer in i salen, brukade Val Prinsep komma förbi då och då och kritisera hennes hantering av bilden. Han kom att nästan dagligen ge förslag på hur hon skulle ändra på kungens huvud. Fru Normand, som själv aldrig blev riktigt nöjd med uttrycket, fortsatte att göra om posen enligt förslagen, hela tiden fasligt oroad och distraherad.

Till slut en morgon kom Sir Frederick Leighton in i ateljén, och efter att ha beskådat de allra senaste ändringarna gjorde han en observation som skulle stoppa alla vidare ändringar, som annars kunde ha fortsatt och fortsatt. ’Varför fortsätter du att ändra bilden och följa varje nytt förslag? Det enda ställe du inte har  haft hans huvud på är golvet. Nej, det går inte! Framställ det som du vill, och fortsätt så sedan.” (1)

Henrietta Emma Ratcliffe Rae, Ofelia.

”Ofelia” var, jämte Ernests målning ”Vashti Deposed”, tänkt för Royal Academys utställning 1890. Båda målningarna hängdes dåligt. Millais höll med och föreslog att målningarna skulle se bättre ut om de lutades lite. Personen som hängde upp dem, Edwin Long, avvisade förslaget.

Händelsen skadade paret Normands tillit så pass att de bestämde sig för att åka till Paris och ställa ut istället. Medan de befann sig där besökte de Académie Julian tillsammans med Jules Joseph Lefebvre och Jean-Joseph Benjamin-Constant.

Henrietta Emma Ratcliffe Rae, Spring’s Awakening (The Snow Maidens) (1913).

Raes liv som konstnär verkar ha varit en blandning av framgångar och besvikelser. ”Henrietta Rae, som i sitt privatliv är fru Ernest Normand, visade sin första bild på Royal Academy 1880, när hon var 20 år gammal. Hennes första populära succé var den kända bilden som kan ses i hela världen idag, ”Psyche at the Throne of Venus” (Psyche vid Venus tron). Bilden ställdes ut 1895, efter att fru Normand hade ”Målat hårt”, för att citera henne själv, ”i nästan 20 år”. Därför ”utifrån min egen erfarenhet”, säger hon, ”kan jag säga till alla unga konstnärer som kanske blir deprimerade av att inte nå framgånger med en gång – ge inte upp bara för att du inte har fått det beröm du hade hoppas på. Även när framgångens kopp erbjöds mig så fanns det en stor, bitter droppe blandad med dess sötma, för en av kritikerna beskrev skämtsamt min bild som ett glorifierat julkort!” (2)

Henrietta Emma Ratcliffe Rae, skiss till Psyche at the Throne of Venus.

Det finns mycket mer att säga om Henrietta Raes liv, och 1905 blev blev det en bok av det. Man kan läsa den gratis online här

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.  

 Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Referenser och fotnoter:

1. ”Recollections of a Bohemian”, The Strand Magazine, maj 1905, sidan 577.
2. Every Woman’s Encyclopaedia, 1910-1912.