Sanningens kreativa kraft
I begynnelsen: Formler! Del 2
Detalj av “Macbeth och häxorna”,  målning av Thomas Barker of Bath 1830. Foto: Folger Shakespeare Library


I del 1 undersökte vi Utveckling som en falsk ideologi som är intimt förknippad med ett språkmissbruk vilket får ödesdigra konsekvenser. Vi pekade på att världens forna civilisationer och religioner alla ansåg att människan hade degenererat på olika sätt, och att sättet man använde språket på var en del av problemet: att ljuga istället för att vara sannfärdig. Vi ställde oss frågan: Finns det mer att säga om de ursprungliga språkens överlägsenhet?

Dessa ursprungliga språk var alltså sanna, rättfärdiga och magiska. Begreppet magisk hånas gärna inom vetenskapliga perspektiv, men vetenskapen är också bländad av idén om "utveckling"; när vi pratar om magiskt tänkande syftar vi vanligen på önsketänkande, overkligt tänkande eller fantasier.

Vi kan emellertid identifiera magiska inslag i språket när vi börjar använda ord som "formel" eller engelskans "spell". Nina Simone till exempel, sjöng "I put a spell on you" och vi vet vad det betyder. Hypnotisörer "förtrollar" oss (jmfr eng "put under a spell"), ofta för att hjälpa oss med rädslor och fobier eller för att bota verkliga sjukdomar. Vi vet också att man använder sig av besvärjelser eller "spells" i onda syften, exempelvis för att döda människor med voodoo och svartkonster. Vi talar om självsuggestion som ett kraftfullt sätt att använda språket för att utföra magi på oss själva.

Om du tycker att dessa exempel är extrema, betänk att vi låter oss "hänföras" av politiker, och så vidare, att vara hänförd är synonymt med att vara hänryckt, i trans. En politiker som Martin Luther King använde sig av denna magiska kraft i goda syften. Adolf Hitler använde sig också av denna magiska kraft, men i onda syften.

Peka på föremålet

Att språket är magiskt innebär dock mer än att språk kan vara hänförande. Det engelska ordet "spell (stavning)" är särskilt intressant, för språk är även en "spell (besvärjelse)", som i "I put a spell on you" (jmfr svenskans "formel/ återkommande fras/ uttryck/ sats" och "trollformel/ besvärjelse"). Det är det eftersom språket är uppbyggt av bokstäver som representerar ljud i ett alfabet. Med andra ord, "spell", eller stavning, är en struktur som ger upphov till mening.

Verklighetens virrvarr av till synes slumpmässiga ljud börjar ta form, och när de tar form pekar de på något bortom sig själva. När någon pekar på något tittar vi människor inte på fingret som pekar utan på det föremål som fingret pekar på. Med andra ord, vi tittar på ett föremål eller en verklighet "där ute" som vår uppmärksamhet dras till genom att någon pekar på det.

Det är detta som sker med språk, att tala är som att peka; det är en liknande representativ handling. Så vi måste beakta i hur hög grad detta inträffade i vår ursprungliga historia eller tidigare guldåldrar. I en pjäs som Shakespeares "Macbeth" används magi av tre häxor som uttalar magiska formler för att skapa framtiden; det är en framtid som Macbeth vill tro på. Men att använda formler på det här sättet är en imitation av det tidigare språkets potential, från den tid då språket inte bara pekade mot utan också åkallade det som inte var.

Häxorna i “Macbeth” uttalar en ond besvärjelse för att förutspå framtiden – eller skapar de den? “Macbeth och häxorna”,  målning av Thomas Barker of Bath 1830. Foto: Folger Shakespeare Library

Vi ser detta gång på gång i myter och sagor; språk skapar det som inte var. Pygmalion gör exempelvis sin älskade skulptur levande genom böner till gudinnan. I George Bernard Shaws moderna version (som musikalen "My Fair Lady" baseras på) är det återigen genom språket som arbetarklassflickan kan framställa sig som – och faktiskt bli, i hela sin intention och sina syften – en hertiginna eller en prinsessa; hon har förvandlats till ett nytt liv genom språklig kreativitet.

Pygmalion ber Venus att blåsa liv i hans skultur. Målning av Jean-Baptiste Regnault 1786, finns i Versailles.

Språkets överlägsna kraft

Det kanske bästa exemplet på språkets skapandekraft beskrivs i Johannesevangeliet. Här lär vi oss att hela universum skapades genom "det eviga ordet", alltså genom en formel. Betänk vidare att Adam i begynnelsen ombads namnge djuren (uttala orden, jmfr eng "spell out") och på så vis utöva makt över dem, för mäktiga ord har verklig effekt.

Skapelsens första dag på en elfenbenspannå från 1084, katedralen i Salerno.

Det ursprungliga språket var alltså sant, rättfärdigt, kreativt och verksamt; det utförde det som sinnet framkallade. Idag är vi så försvagade att vi debatterar språket; vi föredrar lögnen framför sanningen. Ändå kan vi fortfarande få en glimt av dess glansdagar. Genom att upprepa vissa ord, fraser och meningar för oss själva – som vi kan kalla affirmationer, mantran, sånger eller till och med lovsånger – kan vi antingen "förtrollas" till framgång eller försäkra vårt misslyckande.

Regression

Låt oss återgå till ämnet som inledde denna artikel, Utveckling. Om vi utvecklas är det svårt att se bevis på det. Ekonomen Alan Reynolds sade i MoneyWeek: "Vi tror att problemen vi identifierar kan lösas. Detta är vår moderna tro (fritt översatt)." Här är ytterligare ett exempel på myten om utveckling. Reynolds fortsätter: "Sanningen är emellertid dystrare än så. ...vår konst och musik utvecklas till att bli dummare och och vår miljö är på gränsen till kollaps."

Anti-framstegen inom konst och musik – konstnärliga språk som har potentialen att förtrolla oss – speglar vår kulturella nedgång. "Medan vetenskapliga och tekniska framsteg de senaste två århundradena har förbättrat komforten och livslängden, har de inte lett till några jämförbara moraliska framsteg," säger psykolanalytikern James Hollis (fritt översatt).

Sanningen är att det inte finns några framsteg, vi regredierar faktiskt. Progressiva filosofier försämrar språket, och nettoresultatet av detta är att göra det möjligt för politiker att ständigt säga saker "som inte är" och förbli obestridda, eller till och med obesvärade, eftersom det inte längre finns något språk eller någon diskurs som har tillräcklig kraft att avslöja vad som händer och omformulera, eller trolla fram, sanning och rättfärdighet.

Om vi vill vända på denna fruktansvärda situation som vår kultur finner sig i måste vi därför aktivt avstå från progressivitet och överge det som koncept.

Var regression leder

För att återvinna något slags språklig kraft och "formler" måste vi istället för att tala om progress tala om vad som är rätt, absolut rätt. Det skulle vara en början. Gör vi detta kommer vi emellertid med all säkerhet möta en massiv opposition, för den progressiva rörelsen har sina egna framstegsmoduler vars försörjning är beroende av deras lögnaktiga påhitt.

Med hänvisning till Dantes "Den gudomliga komedin" skriver Timothy Radcliffe i sin bok "What Is the Point of Being Christian?" att "helvetets isiga hjärta bevaras för dem som undergräver sanningens mänskliga gemenskap: lögnerna, bedragarna, smickrarna, förfalskarna och de värsta av alla förrädare (fritt översatt)." Denna dom är lika sann nu som den var i Dantes dikt och på Dantes tid.

USA:s forna president John F. Kennedy uppmanade medborgarna att finna det rätta istället för ensidiga svar på Amerikas problem. Foto: Central Press/Getty Images

John F. Kennedy sade klokt: "Låt oss inte söka det republikanska svaret eller demokraternas svar, utan det rätta svaret. Låt oss inte försöka fastställa skulden för det förflutna. Låt oss acceptera vårt eget ansvar för framtiden (fritt översatt)."

En gång i tiden var John F. Kennedy del av den progressiva falangen men dagens progessiva brigad, som gått långt längre på regressionens väg, gillar inte denna visdom. Vad tusan – letar du faktiskt efter rätt svar? Sluta skylla på andra för vad som hände tidigare? Ta ansvar för sitt eget bidrag till framtiden? Varför då, det är ju helt omodernt, bakåtsträvande och passé!"

Den progressiva brigaden kommer istället försöka dölja allt som är rätt med allt som är fel, och språket kommer att vara dess främsta verktyg. De kommer att säga saker som att "Vad menar du med rätt?" eller "Vem säger att det är rätt?" eller "Rätt är bara en värdering" eller "Allting är relativt" eller "Det rätta är det som är rätt för dig". Och så där håller det på. De dödar samhället då de underminerar den "mänskliga sanningens gemenskap". När de chifferar för anarkism och evig jämlikhet leder det i slutänden bara till totalitarism.

För det är där det slutligen upphör. Besvärjelserna försvinner inte bara för att de har försämrats och korrumperats. Om vi inte aktivt står emot denna kontaminering av språket, dessa ideologiska ickesanningar om framsteg och liknande, kommer vi bli lögnarnas byte.

Som i citatet av Leszek Kolakowski i del 1: "Lögnaktighet är bolsjevismens själ". Sanningens "trollformler" måste motstå denna regression. Sanningens trollformler är nu svårare att skapa än de lätta lögnerna, men vi tröstar oss med vetskapen att när de en gång skapats är de långt mer kraftfulla eftersom de är ett eko av begynnelsens ursprungliga språkmagi. För lögner är till sin natur destruktiva medan sanning är enbart kreativt.

Åsikter som  uttrycks i artikeln är författarens egna.

James Sale är en engelsk affärsman vars bolag, Motivational Maps Ltd. är verksamt i 14 länder. Han har skrivit fler än 40 böcker om management och utbildning hos betydande internationella förlag som Macmillan, Pearson och Routledge. Som poet vann han första pris i den tävlan som Society of Classical Poets ordnade 2017 och talade i juni 2019 vid gruppens första symposium på Princeton Club i New York.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.