loading
Partiledarna för Sveriges riksdagspartier 2018.  Foto: Susanne W Lamm/Epoch Times
Partiledarna för Sveriges riksdagspartier 2018. Foto: Susanne W Lamm/Epoch Times
Ledare

Regeringsbildning: Att verkligen vara den vuxne i rummet är inte gratis

Epoch Times Ledarredaktion

Regeringen Löfven föll planenligt under tisdagen efter att ha röstats ner av Sveriges riksdag.

Den entledigade statsministern fortsatte dock efteråt att hamra in sina talespunkter: Alliansen måste acceptera att det ”rödgröna blocket” (till vilket nu tydligen Vänsterpartiet helt utan förbehåll räknas) har ett mandat mer än dem, och därför ska de stödja en S-ledd regering, eftersom S är största parti. Ungefär. Sverigedemokraterna, som en dryg miljon svenska väljare röstade på, ska till varje pris isoleras.

Det politiska spelet i Sverige rör sig just nu på en nivå som är svår att engageras av för den som inte är specialintresserad. Den totala låsningen kring regeringsbildningen verkar ha drivit fram det allra sämsta i alla inblandade: Ingenting handlar just nu om sakpolitik, allt handlar om anklagelser om hyckleri, planerat svek, eller brott mot ”praxis”, samt allmänt misstänkliggörande av motståndarna.

Man får nästan en känsla av att politiker och media blev lite upplivade av den episka kampen om talmansposterna, en fråga som vanligtvis väcker föga uppmärksamhet. Kanske var det den uppdämda energin från den bittra valrörelsens västgötaklimax som fann lite kollektivt utlopp. Kanske tjänade det som ett slags uppvärming för det verkliga slaget. Förvisso är talmannen viktigare än vanligt detta år, eftersom läget är så komplext och det finns flera fullt möjliga statsministerkandidater.

Hur som helst är det dags nu. Regeringen Löfven är avsatt, talmän är tillsatta, och nu får vi se om det finns någon utlovad ”vuxen i rummet” som kan ta tag i regeringsfrågan.

Oavsett hur lång tid det tar att skaka fram en regering känns det svårt att föreställa sig en återgång till något slags grå, trygg, svensk normallunk. Tonläget har varit så högt och skyttegravarna har grävts så djupa att det är svårt att se hur den pragmatism vi är så vana vid bara plötsligt ska lägra sig över alltsammans. Kanske dog tanken på pragmatism till varje pris i och med decemberöverenskommelsen – åtminstone var det då pragmatismens gränser till sist blev synliga, och den dessutom i mångas ögon började få nyanser som inte var positiva.

Det är lätt att nu se framför sig ett scenario där Sverige mer börjar likna en del andra europeiska länder, där regeringar aldrig sitter en hel mandatperiod, och där riksdagsarbetet konstant förlamas av budgetar som inte går igenom, misstroendeförklaringar och nyval.

Vad kan skapa en möjlighet för ett annat scenario? Bara att någon part faktiskt beter sig vuxet på riktigt, vilket i det här fallet måste betyda att faktiskt ändra ståndpunkt, och att dessutom öppet stå för att man ändrat ståndpunkt, oavsett vad det kostar en politiskt framöver.

Det är lätt att utropa sig till den vuxne i rummet så länge som det innefattar att man själv får regeringsmakten. Att faktiskt ta ett steg tillbaka för att göra det möjligt att regera Sverige, med allt vad det innebär för ens parti och ens person – inte minst i det här bittra politiska klimatet – skulle verkligen vara vuxet, åtminstone i en bemärkelse. Men är det ett pris som någon just nu är villig att betala?

Mycket lite tyder på det.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Partiledarna för Sveriges riksdagspartier 2018.  Foto: Susanne W Lamm/Epoch Times
Partiledarna för Sveriges riksdagspartier 2018. Foto: Susanne W Lamm/Epoch Times
Ledare

Regeringsbildning: Att verkligen vara den vuxne i rummet är inte gratis

Epoch Times Ledarredaktion

Regeringen Löfven föll planenligt under tisdagen efter att ha röstats ner av Sveriges riksdag.

Den entledigade statsministern fortsatte dock efteråt att hamra in sina talespunkter: Alliansen måste acceptera att det ”rödgröna blocket” (till vilket nu tydligen Vänsterpartiet helt utan förbehåll räknas) har ett mandat mer än dem, och därför ska de stödja en S-ledd regering, eftersom S är största parti. Ungefär. Sverigedemokraterna, som en dryg miljon svenska väljare röstade på, ska till varje pris isoleras.

Det politiska spelet i Sverige rör sig just nu på en nivå som är svår att engageras av för den som inte är specialintresserad. Den totala låsningen kring regeringsbildningen verkar ha drivit fram det allra sämsta i alla inblandade: Ingenting handlar just nu om sakpolitik, allt handlar om anklagelser om hyckleri, planerat svek, eller brott mot ”praxis”, samt allmänt misstänkliggörande av motståndarna.

Man får nästan en känsla av att politiker och media blev lite upplivade av den episka kampen om talmansposterna, en fråga som vanligtvis väcker föga uppmärksamhet. Kanske var det den uppdämda energin från den bittra valrörelsens västgötaklimax som fann lite kollektivt utlopp. Kanske tjänade det som ett slags uppvärming för det verkliga slaget. Förvisso är talmannen viktigare än vanligt detta år, eftersom läget är så komplext och det finns flera fullt möjliga statsministerkandidater.

Hur som helst är det dags nu. Regeringen Löfven är avsatt, talmän är tillsatta, och nu får vi se om det finns någon utlovad ”vuxen i rummet” som kan ta tag i regeringsfrågan.

Oavsett hur lång tid det tar att skaka fram en regering känns det svårt att föreställa sig en återgång till något slags grå, trygg, svensk normallunk. Tonläget har varit så högt och skyttegravarna har grävts så djupa att det är svårt att se hur den pragmatism vi är så vana vid bara plötsligt ska lägra sig över alltsammans. Kanske dog tanken på pragmatism till varje pris i och med decemberöverenskommelsen – åtminstone var det då pragmatismens gränser till sist blev synliga, och den dessutom i mångas ögon började få nyanser som inte var positiva.

Det är lätt att nu se framför sig ett scenario där Sverige mer börjar likna en del andra europeiska länder, där regeringar aldrig sitter en hel mandatperiod, och där riksdagsarbetet konstant förlamas av budgetar som inte går igenom, misstroendeförklaringar och nyval.

Vad kan skapa en möjlighet för ett annat scenario? Bara att någon part faktiskt beter sig vuxet på riktigt, vilket i det här fallet måste betyda att faktiskt ändra ståndpunkt, och att dessutom öppet stå för att man ändrat ståndpunkt, oavsett vad det kostar en politiskt framöver.

Det är lätt att utropa sig till den vuxne i rummet så länge som det innefattar att man själv får regeringsmakten. Att faktiskt ta ett steg tillbaka för att göra det möjligt att regera Sverige, med allt vad det innebär för ens parti och ens person – inte minst i det här bittra politiska klimatet – skulle verkligen vara vuxet, åtminstone i en bemärkelse. Men är det ett pris som någon just nu är villig att betala?

Mycket lite tyder på det.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024