Recension: Heja Sverige, det svänger!


Under Sveriges nationaldag den 6 juni bjöd Ekerö kommun i samarbete med Drottningholms Slott och Slottsteater allmänheten på ett varierat, spännande och musikaliskt program i den vackra parken och Slottsteaterns Déjeunersalong.

Dagen började på förmiddagen med olika aktiviteter för såväl stora som små, och det gick att prova tovning, ansiktsmålning och pysslande. I Engelska parken hade en scen byggts upp, där det bjöds på en konsert dagen till ära och tonerna från bland annat Ekerö Kulturskolas orkester svävade högt ovan trädkronorna.

Många hade kommit till Engelska parken med pick-nick korgar och flaggor för att fira Sveriges nationaldag. Foto: Werner Kleinert

Här och var mellan buskar och häckar skymtade ett ståtligt ekipage bestående av häst och vagn, framfört av en tjusig kusk i tidsenliga kläder. På teaterplan fanns guider och personal iförda utsökta kostymer skapade i den egna kostymateljén under ledning av skräddare Lena Dahlström. Att komma vandrade upp mot de vackra byggnaderna och mötas av leende rokokoklädda människor är fantasieggande och en tidsresa till en svunnen epok.

Allmänheten fick möjlighet att åka en runda i parken. Här står ekipaget uppställt på Teaterplan redo för avfärd. Foto: Werner Kleinert

Skådespelaren Jan Ärfström läser högt i parken. Foto: Louise Berg

Det scenkonstnärliga program som kunde avnjutas hade sammanställts av bland annat Tuvalisa Rangström, som också skrivit manus och stått för regin till teaterföreställningen Kungliga Förvandlingsakademien. Föreställningen som vände sig till en publik från fyra år hade urpremiär under dagen, och en förväntansfull publik hade bänkat sig i den ljusa Dejeunersalongen. Med en dörrknackning och musik inleddes tvåaktaren som visade sig innehåll finurlig text, jazz i folkton och svårtolkade förvandlingsnummer. I ett långsamt och dröjande tempo fördes spelet framåt, ibland med musik, ibland genom monologer eller dialoger. Handlingen kretsade kring hur en människa kunde förvandlas till något annat, och det diskuterades hur man vet när förvandlingen är äkta, vem som luras eller om förvandlingen kan vara ett misstag.

Det som lyfte föreställningen var skådespelerskan Julia Dufvenius och musikerna Jonas Dominique och Mikael Augustsson. De var trovärdiga i sina rollgestalter, och övergångarna mellan replik och musik fylldes med scennärvaro. Dominique gestaltade sin roll Trädet med en underbar oskuldsfullhet, och trakterade sin kontrabas med den stora musikalitet som han är känd för. Augustsson agerade och musicerade med självklarhet, och Dufvenius hanterade sin komplexa rollgestalt Sekreteraren professionellt och lekfullt. Sekreteraren var både dominant och auktoritär men samtidigt tankspridd och fundersam, och under föreställningens gång förvandlades hon till en liten dammtuss med nya perspektiv på tillvaron. Den bärande rösten var bokstavligt talat Dufvenius som artikulerade på ett föredömligt sätt i sina monologer. Det som ytterligare bidrog till att höja föreställningens nivå var de smakfulla kostymerna och den lekfulla och vackra scenografin skapad av Drottningholms Slottsteaters ateljéer.

Även om det fanns en röd tråd i föreställningen så var den vag och lämnade för mycket tolkningsutrymme för att skapa den nerv och kraftfullhet som berättelser med en tydlig sensmoral ger. Det finns en poäng med att ge publiken stor frihet för egen reflektion, men faran finns att det inte kommer några nya insikter eller ahaupplevelser. Det var som att den sista repliken ”Det vi säkert vet är att allting förändras” sammanfattade hela föreställningens låga profil.

Jonas Dominique, Julia Dufvenius och Mikael Augustsson i Kungliga Förvandlingsakademien Foto: Louise Berg

Senare under dagen bjöds det på förnämliga kortkonserter med olika sångare och musiker. Bland annat kunde tenoren Anders J. Dahlins sköna stämma höras inte bara inomhus utan även utomhus genom högtalare. Och om dessa kortkonserter inte vara korta nog fanns 5-minutersoperan Träddrömmar framförd av mezzosopranen Tessan-Maria Lehmussaari att ta del av i ett för dagen uppsatt tält.

Drottningholmsteaterns orkester under ledning av Maria Lindal. Sångsolist Nils Harning. Foto: Werner Kleinert

En bärande kraft under dagen var Drottningholmsteaterns orkester under ledning av Maria Lindal. Med skicklighet och finess framfördes barockmusik i olika former, och när kattunmusik och klezmerbarock framfördes så svängde det till ordentligt. Genom Nils Harnings uttryckfulla och passionerade sång på jiddish och det ovanliga språket ladino, fick publiken ta del av det mångfacetterade judiska kulturarvet.

Nationaldagsfirandet vid Drottningholms Slottspark var en upplevelse för öga och öra, och en bro mellan dåtid och nutid, gammal och ung. De historiska vingslagen förde mot höga höjder och gav nya dimensioner på den samtida verkligheten.