Då och då ser jag en målning som får mig att tappa andan. Var och en av de sju mästerverken i "Bartolomé Bermejo: Master of the Spanish Renaissance" på National Gallery i London har den effekten.

Omkring en tredjedel av Bartolomé Bermejos målningar finns på utställningen, det vill säga sju stycken. Sex av dem har aldrig tidigare lämnat Spanien. De kan ses i London till och med 29 september.

Med i utställningen finns Bermejos första och sista dokumenterade målning, "St Mikaels seger över djävulen med donatorer Antoni Joan" (1468) och "Desplà Pietà" (1490) tillsammans med ett utsökt manuskript som detaljerat redogör för betalningen för St Mikael-målningen.

Var och en av de sju målningarna är häpnadsväckande: Det är som att upptäcka en förlorad skatt. Att gå omkring i utställningens trånga utrymmen känns som att befinna sig i en skattkista. De djupt purpurfärgade väggarna i det vagt belysta galleriet ger en intim känsla och utgör scenen för de sju målningarna som glimrar som juveler.

Varje hängiven målning förmedlar de minsta detaljerna, från rik sammet och silke till skimrande pärlor, ädelstenar och rustningar. Titta noga på "St Mikaels seger över djävulen med donatorer Antoni Joan" – du kan till och med se väven i tyget, och på St Mikaels gyllene bröstplåt skymtar en reflektion av Jerusalem.

– Han är just så underbar som målare rent tekniskt. Jag tror att den här utställningen förmedlar det: att det är ett fåtal verk men de är alla av mycket hög kvalitet, säger utställningens curator Letizia Treves i en telefonintervju.

Syftet med utställningen var att sätta tavlan med St Mikael i en kontext, säger Treves. Trots att National Gallerys Bermejo hör till de bästa exemplen på spanskt måleri i Storbritannien saknar den kontext i samlingen.

Utställningen kastar ljus på en av Spaniens mindre kända konstnärer. Det var först i slutet av 1800-talet som Bermejos "Desplà Pietà" och det målade glasfönstret från dopkapellet i katedralen i Barcelona attribuerades till honom. De flesta av Bermejos verk återupptäcktes tidigt på 1900-talet.

Bermejos föddes i Cordoba men var främst verksam i Tous, Valencia, Darova, Zaragoza och Barcelona.

– Det intressanta med Bermejo är att vi vet väldigt lite om honom. Vi vet inte ens när han föddes eller när han dog. Han är verkligen ett mysterium. Mycket gåtfull, säger Treves.

Hon misstänker att det finns fler målningar av Bermejo där ute, antaligen oattribuerade, som man trott skapats av anonyma, nederländska målare eftersom det är tydligt att Bermejo var starkt influerad av nederländsk konst. För närvarande har knappt 20 tillskrivits konstnären.

– Av det lilla vi vet och de få målningarna vi har kan vi utläsa att han reste mycket i jobbet. Han förflyttade sig en hel del, kanske mer än andra konstnärer. Det var svårt för konstnärerna att flytta på sig på den tiden eftersom de bara kunde utöva sin konst i den stad de var bofasta i.

– När Bermejo reste till en annan stad måste han slå sig ihop med en lokal målare, vilket gjorde att den lokala målaren blev en slags garant för honom.

– Man tror att han kan ha varit en "konvertit", en jude som konverterat till kristendomen, och att hans kringresande karriär på något sätt är kopplat till inkvisitionen som förföljde judar och konvertiter under just denna period. Möjligen var han inte första generationens konvertit; det kan ha varit hans föräldrar eller till och med mor- och farföräldrar.

Anledningen till att man tror att han kan ha varit en konvertit är inte vara det faktum att Bermejo reste omkring så mycket; han har även starka kopplingar till andra kända konvertiter, däribland hans hustru, berättar Treves.

– Från ett av de få dokumenten vi har relaterade till hans liv vet vi att hans fru drabbades av inkvisitionen och ställdes inför rätta, kan man säga, för att hon inte kunde [judiska] trosbekännelsen bortom den andra raden. På den tiden fick man inte ingå blandäktenskap, så det är sannolikt att även Bermejo var konvertit.

I Bermejos sista dokumenterade målning, "Desplà Pietà" (1490) från katedralen i Barcelona, är den donatorn som beställde verket, Lluís Desplà som är ärkediakon. Han levde i Barcelona och var stark motståndare till inkvisitionen, så man tror att han kan ha försett Bermejo med något slags skydd i Barcelona och även gett honom andra uppdrag, inräknat det målade glasfönstret.

En annan ovanlig sak om Bermejo, av det lilla vi vet, är att det verkar som att han främst jobbade för ett privat klientel, inte för kloster eller stora kyrkor. Kanske är det också ett tecken på att han var konsertant, säger Treves.

– Jag tror även att hans mycket unika målarstil antagligen tilltalade människor.

Bermejo var en av sin tids bästa porträttmålare i Spanien, men på 1400-talet var porträttkonst inget som konstnärer ägnade sig åt i landet.

– Jag tror det finns ett dokument som säger att Spaniens kung och drottning klagade på att de inte kunde hitta några bra porträttmålare i Spanien. De var tvungna att hämta dem från andra ställen i Europa.

– Det som är så häpnadsväckande med Bermejo är att hans karaktäriseringar och porträtt är exceptionella. Dessa är integrerade i en hängiven målning. När man förstorar dem som detaljer fungerar de som porträttbilder i sin egen rätt, men de har även viktiga funktioner i dessa tre mästerverk: "Desplà Pietà", triptyken med jungfrun av Montserrat och "St Mikaels seger över djävulen". Donatören är fysiskt mycket närvarande framför den religiösa figuren till vilken altartavlan eller målningen dedikerades.

Triptyken med jungfrun av Montserrat (ca 1470-75) målades specifikt till den italienska tyghandlaren Francesco della Chiesa som kan ses knäböja i bilden.målningen hängde i Valencia men vid hans död i början av 1500-talet skickades bilden till hans familj i norra Italien i Acqui Terme där tavlan har hängt sedan dess.

– Det som är så underbart är att en av vingarna i den triptyken faktiskt förstördes av ljuslågor. (...) På den vänstra vingen finns ett område som har bränts av de ljus som brunnit framför bilden. Men det påminner en om att dessa föremål var hängivna objekt; de användes. Donatorerna knäböjde framför dem och bad.

På liknande sätt målades "Desplà Pietà" för Desplàs kapell i hans hem som låg i anslutning till katedralen i Barcelona. Nu hänger den i själva katedralen i samma rum som Desplàs grav, så den är fortfarande kopplad till platsen den målades för.

– Jag måste säga, det krävdes en del för att övertala katedralen i Barcelona att skickad en till London. Den har aldrig varit utomlands förut, säger Treves.

– Jag känner personligen att en av de mest lyckade sakerna med utställningen, och en av de saker jag är mest stolt över, är att mindre ibland är mer. Man kan säga så mycket mer tre fantastiska mästerverk. Med dessa tre mästerverk ser man verkligen en linje i konstnärens verk, och även vad det är han försöker att uppnå i varje bild.

– Jag anser att han är mycket unik i Spanien. Han är extremt svår att sätta tummen på. Jag tyckte det var mycket fascinerande att jobba med Berjemo eftersom jag insåg att det inte finns någon som honom från Spanien på den tiden.

Du kan läsa mer om utställningen på National Gallerys hemsida.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.