Det var en höstkväll under Mingdynastin (1368-1644), sent 1500-tal som den lärda tjänstemannen Li Minbiao (1515-1581) passerade en väns hus. Vännen ägde en två hundra år gammal landskapsmålning i form av en bildrulle av konstnären Zhao Yuan.

Såsom brukligt vid tiden fanns en stor tom yta avsedd för en kolofon inlagd till vänster i bildrullen, där intellektuella och konnässörer kunde kommentera eller skriva ned en reaktion på konstverket. Imponerad av Zhaos verk skrev Li en kort dikt i kolofonen för att dokumentera sin transcendentala upplevelse.

Fritt översatt från engelska lyder den:

"...På en värdslig marknadsdag
Såg jag betydelsen av denna bild av vatten och berg;
Med en köldvåg kände jag plötsligt att mitt sinne öppnats,
Attackerad av hård frost, när lövverket lämnade grenarna..."*

Skriftställaren Li var en bokstavens man som förtjänat sin post i Mings regering med en officiell litteraturexamen. I dessa verser hyllar han konstnären som lyckats avbilda det vackra landskapets alla detaljer i en bild som är blott 20 cm hög. Han betonar särskilt hur uppfriskad och lugn han känner sig framför konstverket.

När han betraktade Zhaos landskap förflyttades han, om än för ett ögonblick, bort från sin aktiva rutin och bort från alla världsliga bekymmer som jagade hans sinne. Genom denna visuella interaktion kunde han beträda målningen mentalt och känna den stillhet som vattendraget, bergen, vegetationen och den avskilda bostaden – den idealiserade ensliga livsstilen som många intellektuella som han önskade – utstrålade.

Konst i en tid av politiska oroligheter

Zhao Yuan som målat bilden var också en intellektuell. Han levde under Mongolväldet (1271-1368) som var en orolig tid i Kina. Zhao var mest känd för sitt måleri och målade i en ladskapstradition som dominerade intellektuella kretsar på den tiden. I de föregående dynastierna Tang (618-917) och Song (960-1279) hade genren gradvis kommit att förkroppsliga de lärda männes längtan efter naturen och deras önskan att fly den världsliga världen som de levde i, och söka efter en högre andlighet.

Songhovet infekterades emellertid av korruption och tappade så småningom kontrollen över landet till mongolerna. Den konventionella konfucianska karriärvägen i offentlig tjänst begränsades alltmer för de intellektuella. Som en följd av detta avtog deras politiska ambitioner, och dessa bokstavens män blev alltmer drömska.

Idealet att få en hög regeringsposition genom intesiva studier, för att ta hand om staten och etablera ett rättvist styre, blev ouppnåeligt. De intellektuella gentlemän som tidigare innehade regeringspositioner började leva i avskildhet; de försökte förfina sitt eget och sin familjs beteende och tankar enligt den traditionella moralstandarden.

Zhao Yuans "landskap"

I detta verk, som liksom många konstverk i genren inte hade någon titel, följde Zhao Yaun den traditionella modellen för landskapsmåleri, vilken utarbetades till perfektion under Songdynastin, men han tillförde en modern 1300-talston med kalligrafisk expressivitet.

Den starka kontrasten mellan det intensiva visuella naturdramat och de fridfulla människofigurerna visar sig genom det monumentala berget i centrum och den stillsamma boningen det reser sig bakom. De små människorna mitt i den underbart sublima naturen för sig med ett sådant avspänt lugn att de verkar obekymrade av världsliga ting.

En figur sitter och läser i paviljongen medan en annan långsamt rör sig omkring på gården. Någon strövar omkring ensam i skogen, kanske iakttar han tyst naturen. En blick på denna målning verkar faktiskt dra in betraktaren i bilden – in i en värld där den vinande vinden mjukt smeker löven ovanför och där vattendraget flödar nedanför, där fåglarna kvittrar och där skogen är full med fuktig jordarom. Kort sagt. Målningen har en lugnande inverkan på betraktaren.

En rulle, två målningar

Det finns ytterligare ett verk på samma bildrulle, en bild av en bambulund vid vattnet, målad av Shen Xun. Inga människor närvarar i bilden och den bergiga bakgrunden är knappt synlig.

Enligt en annan kommentar i kolofonen sattes de två målningarna samman 1562 på grund av att de hade vissa "väsentliga likheter i aura och smak", trots att de har helt olika kompositioner och motiv. Zhaos tunga landskap fyller nästan ut bildytan medan Shens bambu står där utsökt och lätt; att den innehåller så mycket negativ rymd ger målningen förmåga att andas.

Kanske är det lugnet i de båda målningarna som fört dem samman. Bambuns stillhet och människornas overksamhet verkar tala samma språk; de förmedlar en tysthet som de intellektuella konstnärerna som levde i avskildhet upplevde: De kunde underhålla sig själva med naturen, kunskap och konst, och i det ögonblicket spelar varken berömmelse eller förmögenhet någon roll.

De två konstnärerna gav uttryck för sitt mentala tillstånd i måleriet. Bara någon med lugnt hjärta hade kunnat avbilda en sådan djup stillhet. Detta lugn har berört 1500-talets betraktare så mycket att de bestämde sig för att slå ihop de båda målningarna.

1734 bestämde sig en annan lärd man för att högtidlighålla kombinationen av dessa två bilder genom att skriva fyra kinesiska tecken på bildrullens titelplansch: "Zhao och Shen förenade i harmoni".

Bildrullen ingår i utställningen "Streams and Mountains without End: Landscape Traditions in China" på The Metropolitan Museum of Art i New York.

Antony Yuefeng studerar renässanskonst och ägnar sig åt kinesiska måleri, kalligrafi och världslitteratur.

* Läs den engelska versionen här: "Chinese Landscapes of Tranquility – Inspired viewers record their impressions over time"

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.