Moralkakor: ”Snickarsonen Fumle-Per” och goda saffransbollar
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Goda saffransbollar gjorda på ingredienser som är bra för kroppen, enligt webbsidan Helande Mat. Foto: Lisa Billö/Helande Mat


Snickarsonen Per ville så gärna kunna göra vackra saker med sina händer, men de verkade vara obotligt fumliga. Elsa Beskows fina saga om en pojkes längtan innehåller både retsamma bröder och en hjälpande tomte. Till det passar det bra med goda saffransbollar, gjorda på nötter och mandel.

De här juliga godisbollarna är enkla att göra, med en bas av mandlar, cashewnötter och torkade aprikoser. Sötningen kommer från frukt och honung. Ingredienserna är bra för kroppen så man kan gärna ta flera stycken. Receptet kommer från Lisa Billö som driver webbsidan Helande Mat, en sida som är inriktad på mat och bakverk som är bra för kroppen och som läker tarmen.

Både cashewnötter och mandel innehåller nyttiga fetter, protein och näringsämnen som kalium, magnesium, järn och folat.

"Något välsignat med barnen"

De flesta förknippar Elsa Beskow (1874-1953) med de kända illustrerade sagorna om Tomtebobarnen (1910), Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918), Hattstugan (1930), med flera. Under ungefär 50 års tid var hon mycket produktiv och gav oss en rik skatt där hon skrev många berättelser och även illustrerade åt andra författare. Hon hade förmåga att på ett mjukt och underhållande sätt ge barnen exempel på god moral.

I sagorna hittar vi natur och barn, men ofta även tomtar, troll och älvor. Allt skildras mycket levande. Elsa Beskow tyckte mycket om barn och sade i en intervju i Veckojournalen 1920:

"Det är något välsignat med barnen, och det är, att de alltid möter en på halva vägen. Om man inte visste det, skulle man inte våga sig fram med det man har. De har själva sett sagomotiven titta fram här och var och därför känner de genast igen dem, hur ofullkomligt de än återgives"

Hennes saga om snickarsonen som hade ett konstnärligt och kreativt sinne, men ack så fumliga händer, är tänkvärd och passar bra i jultider. Fumle-Per finns i sin helhet i sagosamlingen Bubbelemuck och andra sagor (1944). Här återges den i korthet. Receptet finns efter sagan.

Fumle-Per

Fumle-Per var en av fyra söner till Mäster Lars, ortens skickligaste finsnickare. Alla pojkarnas stora glädje var att vara med sin far i hans stora slöjdstuga. Men medan de andra bröderna var händiga så var Fumle-Per så tafatt och bortkommen i sina händer att han förstörde allt han försökte sig på med. Ändå var han den som var ivrigast av alla att lära och han ansträngde sig mycket. När han gång på gång spräckte trästycket, bröt sönder kniven eller skar sig djupt i tummen så blev han till sist förpassad att klyva ved och att utföra andra grovjobb.

Foto: Michel Rohan

Mor tyckte synd om sin fumlige pojke och sade att det inte var nödvändigt att vara konstskicklig i sina händer för att bli en bra bonde. Men föräldrarna förstod inte hur mycket det grämde Per att inte kunna använda händerna rätt. Han kunde tänka ut de vackraste träsniderierna, men visste att han inte skulle få händerna att lyda honom.

Farmor förstod honom där hon satt tyst i sin kammare och stickade. Ibland strök hon över hans gossnävar och sade:

– De där händerna komma att uträtta många goda ting. Tappa inte modet, Lill-Per!

Far och bröderna förberedde för hennes 70-årsdag och hjälptes åt att snida en vacker karmstol. Men Per, som ändå var särskilt god vän med farmor, fick inte vara med. Han tänkte på en sak han själv skulle vilja göra till farmor. Ett skrin med en ros utskuren på locket och en bård med hjärtan snidade på sidstyckena. Där skulle hon förvara sina små minnen. Det var gulnade brev, en ljus hårlock från hans fars huvud när han var två år, handarbeten och pressade blommor. Ack vad gärna han skulle vilja göra ett riktigt vackert skrin. Nog skulle han kunna göra det så att hon blev glad, fast bröderna skrattade.

Ingen fick se på när han arbetade med det. När de andra somnat smög han ut med en lykta i hand och gick till slöjdstugan. Han valde noga ut det bästa trä han hittade och mätte så noggrant. Det var skönt att få arbeta i fred. Det gick bra och när det dagades smög han till sängs med gott hopp om att lyckas.

Nästa natt spräckte han dock ett sidostycke och fick börja på nytt. Natt efter natt smög han ut och arbetet gick på det här sättet långsamt framåt. Han knogade på och till sist återstod bara locket med den vackra rosen.

Det var bara ett par dagar kvar till farmors födelsedag. Snön knarrade under fötterna och stjärnorna gnistrade. Men snart satt Per med huvudet mot hyvelbänken och grät. Han hade förstört alltsammans. En stor träflisa hade han skurit ur locket när han skulle skära sin vackra ros och i övermorgon var det farmors födelsedag.

Det kan hända att han slumrade till, men plötsligt blev han klarvaken när han märkte att någon stod bredvid honom. Där stod en liten grå gubbe och skar. Han arbetade med flinka och skickliga händer. Per såg att det var hans skrin och han gjorde rosen just så vacker som han hade velat göra den. Gubben tittade upp.

– Jag tänkte jag skulle hjälpa dig. Jag har sett hur du mödat dig här varenda natt, sade han.

Per förstod att det var gårdens tomte, men han blev inte glad. Gubben undrade hur det stod till.

– Det blir ju inte min gåva längre. Det är inte jag som har gjort den, sade Per.

Tomten sade att de andra skulle tro att det var han och att han kunde komma till honom när han ville efter midnatt och få hjälp.

– På det sättet kan du överglänsa dina bröder, sade tomten.

Men Per blev arg. Han tyckte det var nog att ha sina fumliga händer att skämmas över.

– Vill du nödvändigt göra mig till lögnare också?

Tomten lade ifrån sig arbetet, räckte fram handen och bad att de skulle skiljas som vänner. Per tvekade först men tog sedan tomtens hand. Tomten tryckte till så kraftigt att Per kände det ända upp i axeln.

– Fortsätt nu med friskt mod, sade tomten, men kom ihåg, Per, aldrig något slarv och aldrig något skryt, hur det än går.

Så försvann han. Kvar på bänken låg skrinet helt och med locket oskuret. Per började ivrigt skära rosen och se, handen lydde honom som aldrig förr. Snart var skrinet klart, vackrare än vad Per någonsin hoppats göra det. Per kände sig lyckligare än på flera år.

Alla blev förvånade när de fick se Fumle-Pers gåva. Och farmor fick tårar i ögonen av glädje. Per berättade hur han arbetat i hemlighet, men om tomten sade han ingenting.

Därefter behandlades Per väl av sina bröder och han var den som Mäster Lars helst hade med sig i slöjdstugan. Per arbetade med iver och glädje. Det var bara när han någon gång höll på att bli stursk över något riktigt vackert arbete som det plötsligt gick illa för honom. Då tyckte han att han hörde en varning från tomten.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Per blev en både skicklig och känd finsnickare men han satte aldrig sitt namn på sina verk. Han gifte sig och fick ärva slöjdstugan efter sin far. När han satt där och arbetade hade han ofta sina barn omkring sig.

En kväll berättade Per för barnen om farmors skrin och tomten. Barnen lyssnade med stor iver. En av pojkarna tänkte att det var dumt av far att inte låta tomten arbeta åt honom och lata sig själv under tiden. När de andra somnat smög han in i slöjdstugan. Han lade fram ett trästycke, sträckte ut sig på golvet och ropade.

– Arbeta nu åt mig, tomte!

Han kände ett kallt luftdrag och satte sig upp. Där stod en liten grå gubbe. Pojken sträckte sig fram för att se bättre hur tomten arbetade.

Men, pang, där fick han en örfil så att han landade på golvet och tomten försvann. Kinden var svullen ett par dagar, men det bästa var att lättjan flög honom ur kroppen med örfilen. Så nog var den tomten verklig.

Saffransbollar

Det här behövs för 12 st

1 ½ dl skållade mandlar

½ dl cashewnötter

½ g saffran

1 dl aprikoser

1 msk kokosolja

1 msk honung

1 nypa salt

kokos att rulla i

Gör så här

Börja att mixa mandlar och nötter. Tillsätt resten av ingredienserna och mixa tills smeten är så slät du vill ha den. 

Gör bollar och rulla i kokos.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.