Moralkakor: ”Rosalind” och lyxig chokladpaj med karamellfyllning
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Elsa Beskow har skrivit många fina sagor som de flesta av oss inte känner till. ”Rosalind” är en varm saga om vänskap som kan vara tankeväckande. Till det: en lyxig paj på nötter, med en annorlunda karamellfyllning och chokladtäcke. Utan socker och gluten.

Det går utmärkt att göra en kolasås eller kolakräm utan att använda socker och sirap. Karamellkrämen i den här pajen är inte av det sega slaget. Den är lika god som enkel att göra och kräver ingen värmning. Grunden är dadlar som har en kolasmak i sig själv.

Från sidan Helande Mat får vi receptet på den lyxigt goda chokladpajen med karamellfyllning. I de här recepten finns varken socker eller mjöl på svårsmält gluten. Sidan fokuserar på mat som är läkande för tarmen och därmed kan hjälpa kroppen att bli bättre från bland annat allergier, ADHD, celiaki, astma, depression och IBS.

Pajskalet innehåller mycket nötter. Mjöl på hasselnötter och mandel finns att köpa i butiken, men det är enkelt att själv göra mjöl, till exempel i matberedaren. En del säger att smakerna kommer fram bäst om man mal direkt i en gammal handkvarn och bakar man tillsammans med barn brukar det här hantverket vara roligt att hjälpa till med.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Observera att vaniljpulvret i de här recepten inte är detsamma som vaniljsocker. Pulvret är mald vaniljstång utan extra tillsatser. Vaniljsmaken blir därför mer koncentrerad.

Värme och inspiration

Elsa Beskows (1874-1953) saga ”Rosalind” gavs ut 1921 i sagosamlingen ”Bubbelemuck och andra sagor”. Liksom många av Beskows sagor har den mycket värme, är inspirerande och har också fina naturbeskrivningar.

Här återges den i korthet. Receptet kommer efter sagan.

Rosalind

Lars-Erik var sex år och bodde med sin mamma i ett vindsrum. Ibland sken solen in och lyste på de vackra tapeterna. Lars-Erik var ofta sjuk och måste ligga till sängs och när mamma jobbade var det roligt att titta på tapeterna. Där var stora, underliga blommor, och här och var satt en liten blå fågel med grön hals. Ibland tyckte han det såg ut som om blommorna sakta vajade.

Mor hade ställt mat till honom på stolen.

– Ät ordentligt, min gosse, hade hon sagt.

Lars-Erik smakade, men hade ingen lust att äta. Istället tittade han på tapeten och följde mönstret med ögonen. En knackning hördes i väggen. Han lyssnade. Det knackade igen och han frågade vem det var. En flickröst svarade.

– Det är bara jag, Rosalind.

Lars-Erik frågade om hon var ensam och om hon var sjuk. Hon var inte sjuk och när hon fick veta att han var själv i rummet så blev det en springa i tapeten och en liten dörr öppnades. In kom en flicka med bruna lockar och en blommig klänning, alldeles lik mönstret på tapeten. Hon satte sig på sängkanten och frågade varför han låg.

– Jag är så klen ännu så jag måste ligga. Jag har varit sjuk ser du, svarade han.

Flickan sade att hon så gärna ville visa honom sin trädgård och då sade Lars-Erik att han skulle försöka bli bra snart.

– Ja, skynda dig att bli bra så ska vi ha så roligt ihop, sa flickan.

 

Hon hade en grön vattenkanna i handen.

– Jag tror blommorna behöver vatten, sade hon.

Men det hade ju mor redan gjort.

– Jag menar tapetblommorna, sade Rosalind.

Och så duschade hon blommorna med kannan. Det syntes tydligt hur blommorna rörde sig för sommarvinden och fåglarna började sjunga. Hela rummet var som en trädgård.

Lars-Erik skrattade och Rosalind serverade honom maten tillsammans med nyplockade blommor. Han satte sig upp och drack av mjölken. Så gott det smakade! Brödet var också gott och Lars-Erik bjöd henne av plättarna.

När de ätit satte hon bort brickan och sjöng för honom. Hon sjöng om skogen, ängen, lammen och stjärnorna. Lars-Erik lyssnade och tittade på de vajande blommorna och så somnade han. Då försvann flickan genom tapetdörren och allt såg ut som vanligt i rummet.

Mamma blev glad över att Lars-Erik ätit upp och att han sov gott med rosiga kinder. Nästa morgon fick hon höra om flickan med den blommiga klänningen. Hon trodde att det var en drömflicka.

När mor gått knackade Lars-Erik i väggen och Rosalind hoppade in i rummet genom dörren. Hon duschade tapetblommorna och började sedan klättra upp i de gungande tapetkvistarna. Lars-Erik kom efter och de klättrade ikapp med de blå fåglarna fladdrandes omkring dem.

Så hördes en nyckel i dörren och Rosalind hoppade kvickt ner på golvet. Men Lars-Erik var inte lika kvick så han var inte riktigt nere vid golvet när hon försvann genom tapetdörren och tapeten blev tapet igen. Han satte sig pladask på golvet och portvakterskan kom in i rummet. Hon hade gjort fläderte till honom, men blev förvånad när hon såg honom uppe och påklädd.

– Du ser rakt inte sjuk ut, men teet gör nog gott iallafall.

Han drack ur fast det var beskt och hett, och gumman berömde honom. När hon gått kom Rosalind och förklarade att hon inte kan visa sig för stora människor. Sedan lekte de igen.

Var dag kom hon och hälsade på och alltid hittade hon på något nytt. I mors gamla dockspis gräddade hon kakor och bakade plättar fast hon inte hade mer än en ljusstump att elda med. Äggen fick hon från fåglarna i tapeten.

En dag lekte de storstädning och Rosalind for runt och sopade och skurade och dammade. De skakade den urblekta broderade mattan och när hon vattnade på den så fick blommorna färg och växte högt upp. De lade sig på mattan bland blommor och blad och gladde sig åt hur glad mor skulle bli när hon kom hem.

Glad blev hon, men hon trodde fortfarande att Lars-Erik bara låtsades leka med Rosalind. Fast hon var glad åt den leken eftersom Lars-Erik bara blev friskare och gladare.

Nästa morgon ville Rosalind visa sin trädgård.

– Där är riktiga blommor, inte bara tapetblommor och mattblommor, sade hon.

De gick in genom tapetdörren och när Lars-Erik såg trädgården såg han att den var alldeles lik Rosalind och inte likt något annat i världen.

Där blommade syren, guldregn och jasmin. Det doftade och lyste. Där fanns äppelträd och körsbärsträd och runt trädgården en mur överväxt av klängrosor.

Rosalind ledde honom till ett lusthus.

– Stig in, här bor jag.

Där åt de kaka tillsammans och sedan gav Rosalind smulorna till en höna med kycklingar. Där fanns också de små, blå fåglarna, och humlor och bin som surrade. ”Det kan bestämt inte vara vackrare i himlen”, tänkte Lars-Erik.

Varje dag gick de till trädgården och lekte. Det var visst omöjligt att ha tråkigt med Rosalind.

På söndagarna var han inte med henne för då var mor hemma och hon tog med honom på långa promenader utanför stan, men ingenstans var där så vackert som i Rosalinds trädgård. Nu när Lars-Erik var så bra började mor drömma om att ha ett litet hus på landet. Där kunde de ha höns som Lars-Erik kunde se efter och hon kunde sy och väva för en slant. Men hon sade ingenting. Det fanns förstås ett hus långt borta som var hennes, men där bodde redan en liten gumma som hade fått löfte att bo där på äldre dar.

En dag kom mor hem och såg allvarsam ut. Hon sade att huset skulle rivas så de var tvungna att flytta. Lars-Erik blev så ledsen att han bara grät. Skulle han flytta ifrån Rosalind, och hur skulle det gå med hennes hus och trädgård om huset skulle rivas? Det gick inte att trösta honom.

Nästa dag träffade han Rosalind, men hon visste redan.

– Men vart ska du ta vägen? Aldrig mer blir jag glad om jag inte får vara med dig, sade han.

Först ville hon prata om vart han skulle ta vägen. Hon tog med honom till en port i trädgården och öppnade. En äng sluttade ner mot ett glittrande vatten med en spång över. Där fanns en liten röd stuga, en liten ko och några lamm. Han ville springa dit, men en grind var i vägen och den ville Rosalind inte öppna.

– Det går inte, den här ängen får du inte springa på ännu.

Hon berättade att till vänster i björkbacken ska han och hans mor bo.

– Och när du kommer till den här ängen, ska du gå ner och över spången och vid den röda stugan står en flicka, mycket lik mig. Du ska ta henne i hand och hälsa från mig och ni skall bli lika goda vänner som vi varit.

Rosalind sade att hon inte kunde följa med, men att hennes trädgård kunde de inte komma åt. Sedan sade hon till Lars-Erik att be sin mor skriva och fråga vem som bor i hennes stuga.

Mor var ledsen när hon kom hem på kvällen. Hon hade tittat på olika rum, men kunde inte få ett soligt rum, som Lars-Erik behövde. Han sov, men vaknade till när hon strök honom på kinden.

– Jag skulle hälsa från Rosalind att du ska skriva och fråga vem som bor i din lilla stuga, sade han och somnade sedan. Mor blev häpen, men satte sig och skrev.

Så småningom fick hon svar att den lilla gumman hade flyttat till sin dotter i Amerika, så stugan stod och väntade på dem. Hon berättade nyheten för Lars-Erik.

– Ligger stugan i en björkbacke? frågade han.

– Hur kunde du veta det? sade mor.

Det var samma stuga och där fanns också höns.

– Dem ska jag hjälpa dig att sköta och trädgården också, för jag är så van vid sådant arbete, sade Lars-Erik.

Mor skrattade och Lars-Erik också. Han började längta till den där stugan.

Nästa dag berättade Rosalind att hon skulle flytta och ta sin trädgård med sig.

– Då flyttar du med oss, ropade Lars-Erik.

– Nej, jag ska flytta till ett annat vindsrum bakom en annan blommig tapet.

Lars-Erik blev ledsen, men när Rosalind frågade vem som behövde henne bäst, han eller den lilla flickan i vindsrummet, hon som ligger till sängs mycket mer klen än han hade varit, så tyckte han att det var bäst att Rosalind flyttade till henne. Han frågade om hon skulle vattna hennes tapeter också.

– Du måste göra allting lika vackert och roligt för henne som för mig, sade han.

Mor och Lars-Erik packade och det blev dags att ta adjö av Rosalind. De satt hand i hand i rummet och såg blommorna på tapeten vaja som för att nicka farväl. Rosalind gav honom en påse med frön från sin trädgård och påminde att han skulle hälsa flickan vid det lilla röda huset från henne.

Foto: Irmeli Koskenoja

De flyttade långt bort och där var så mycket att hjälpa med att Lars-Erik knappt hade tid att tänka på Rosalind. En dag gick han ner till ån och gick över spången. Utanför det lilla röda huset stod en flicka som var så lik Rosalind. Han gick fram och tog henne i hand och hälsade från Rosalind. Flickan sade att hon drömt om en flicka som hette Rosalind, som sade att hon skulle gå och titta, och då skulle det komma någon hon skulle få leka med.

– Det är väl du det?

De blev de bästa vänner i hela världen. Flera år senare, när de var gifta med varandra och trädgården hade blivit lik Rosalinds trädgård, stod de i lusthuset och prästen hällde vatten på deras lilla barns huvud.

– Jag döper dig, Rosalind.

Då såg de båda den riktiga Rosalind mitt framför dem. Hon var sig lik, med samma blommiga klänning och lockiga hår. Hon log och nickade mot dem. Sedan var hon försvunnen.

Chokladpaj med karamellfyllning

Det här behövs för cirka 8 personer

Pajskal

3 ½ dl mandelmjöl

1 ½ dl hasselnötsmjöl

2 msk kokosolja

1 ägg

1 msk honung

1 tsk vaniljpulver

1 nypa oprocessat salt

kokosolja eller smör att smörja formen med

Karamellfyllning

25-30 dadlar

2 dl vatten

1 msk kokosolja

1 tsk vaniljpulver

1 nypa oprocessat salt

Chokladtäcke

1 ½ dl kokosolja

1 dl kakao

1 msk honung

1 nypa oprocessat salt

Garnering

2 msk hasselnötter, grovhackade

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader. Mixa alla ingredienser till pajskalet till en slät deg som sedan är lätt att kavla ut mellan två bakplåtspapper. Tryck sedan ut den kavlade degen i en smord form. Nagga den i botten med en gaffel. För att kanterna inte ska bli för mörka i ugnen är det bra att lägga en kant av folie runt pajkanten.

Grädda pajskalet på ugnens lägsta nivå i cirka 20 minuter. Låt den sedan svalna.

Mixa dadlar med vatten länge, tills det blivit en slät smet. Tillsätt då kokosolja, vaniljpulver och salt och mixa igen.

Bred ut smeten i pajskalet och ställ in den i frysen, minst 30 minuter.

Smält kokosoljan till chokladkrämen försiktigt i en kastrull. Kokosolja smälter redan vid låg temperatur och chokladen ska inte bli för varm. När kokosoljan smält, blanda i kakao, honung och salt. Rör ordentligt. Om chokladen ändå blivit för varm så låt den svalna lite. Är den för varm kan den smälta lagret under.

Ta ut pajen från frysen och häll på chokladkrämen. Strö hackade hasselnötter runt kanterna innan chokladen har hunnit stelna. Ställ pajen svalt tills chokladen har stelnat.

Servera som den är, eller med syrliga bär.

Portionspajer. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.